...men till 18,6-miljonersnivån är det fortfarande långt

FOTBOLL

MALMÖ

Påsk kommer av hebreiskans pesah som betyder förbigående.

Men inte ens annandagen kan man gå förbi att MFF inte ser ut som en guldkandidat längre.

Eller gå förbi att Landskronas styrelse till och med i en jämförelse med Helsingborgs utskällda chanstagare är en samling rena amatörer.

Pesah kan också översättas till förskoning.

Men varför ska man skona folk som säger nej till 18,6 miljoner kronor i en tid då detta är ungefär max för vad en spelare strax under Zinedane Zidanes nivå kan ge?

Inte värd en spänn i första

Det finns alltid kritiker som gör sig lustiga på andras bekostnad i efterhand. Kommentarerna lär komma i vinter när Alexander Farnerud lämnar Sverige utan att Landskrona får mer än ett par ynka miljoner i så kallat utbildningsbidrag.

I första halvlek mot Malmö var Alexander Farnerud inte värd en spänn.

I den andra visade han vad han kan – men till 18,6-miljonernivån i dagens övergångsläge förblev steget fortfarande enormt stort. Det räcker inte att göra en Ronaldodragning med vänsterfoten för att öppna proffsklubbarnas plånböcker numera. Som alltid fanns spekulanter på plats i går men från det till förhandlingar är steget långt.

Jag unnar Farnerud all lycka

Alexander Farnerud är den spelare jag önskar mest lycka av alla i årets allsvenska. Därför att han visar sällsynt bestående hundraprocentig lojalitet till en moderklubb som svek honom grymt när han fick sitt livs chans.

Jag trodde mycket på Malmö innan jag insåg att fjolårets andraplats kanske var ett maxflyt och att årets nyförvärv tillhör allsvenskans mest överskattade flyttfåglar.

Peter Ijehs skada borde inte betyda så mycket.

Men även om Markus Rosenberg ser ut att ha så mycket i sig och han öser in mål i reservlaget, så ser han inte direkt vass ut i allsvenskan. De två frilägen han fick efter Niklas Skoogs direktskarvar hade Peter Ijeh i fjolårets form åtminstone omsatt i ett mål.

Förmodligen hade han satt bägge lägena.

Rosenberg är en talang som måste blomma ut. Precis som en av Malmös målvakter måste ta tag i dirigentpinnen och bli en stabiliserande faktor. I ishockey kan man ha två alternerande målvakter eftersom spelet hela tiden innebär snabba spelförändringar och många skott på mål. I fotboll krävs att sistemannen i första hand sprider trygghet och det gör ingen som inte kan känna sig hyggligt säker på sin plats.

Malmö är i dag oerhört långt ifrån Djurgårdens för allsvenskan fantastiska klass.

Naivt tänkande är bäst

Landskrona ser ut som förra året.

Positivt med snabbt spel och tekniska individualister som gör att det är svårt att sätta fingret på vad som egentligen är fel med laget.

Kanske sa tränaren Jan Jönsson det bäst själv när han menade att hans lag efter den positiva inledning blev för naivt.

Det vill säga prioriterade anfallsfotbollen för mycket.

Kan man verkligen göra det?

Är det inte för anfallsfotbollen som Djurgården och Real Madrid är bäst i sina ligor? Jag tror att det naiva tänkandet är det bästa i all idrott. Det är ju bara när man tror att man är bäst som man kan bli bättre än någon annan.