Titta, det här slår Premier League

Jag trodde aldrig det skulle hända – men nu är allsvenskan faktiskt DÄR

FOTBOLL

Det var hög tid att ta en titt på Den Nya Svenska Fotbollen.

Den som bara dök upp, gud vet varifrån, för sisådär tre år sen.

Den Nya Svenska Fotbollen föddes bakom min rygg.

Nu sitter den redan rätt stadigt i trakten kring hjärtat.

bättre än highbury AIK-fansens tifo var enastående på Råsunda i går. Massor av flaggor, bengaler och guldkonfetti lät tankarna gå till betydligt sydligare breddgrader än Solna. Och Sportbladets Peter Wennman, som under två år följde Premier League, var mäkta imponerad.
Foto: MAGNUS WENNMAN
bättre än highbury AIK-fansens tifo var enastående på Råsunda i går. Massor av flaggor, bengaler och guldkonfetti lät tankarna gå till betydligt sydligare breddgrader än Solna. Och Sportbladets Peter Wennman, som under två år följde Premier League, var mäkta imponerad.

Jag hade nyss lärt mig stava till ”Bakircioglü” när jag hamnade i London och fick mig en dos Premier League, det var när den lille fotbollsdjävulen i mig tilläts leva upp igen, när det på nytt blev intressant med spelarövergångar, tabellplaceringar, skytteligor, suldragningar och färger på tröjorna.

Jag hade glömt hur det kunde vara.

Jag hade upplevt lite för många ”AIK–Örebro, 0-0, måndagkväll, regn, september, 3 427 betalande” för att kunna uppskatta Kung Fotboll i dess dåvarande så sorgliga mantel.

Premier League var nåt annat.

Premier League var must och färg och artisteri och publikfester och inlevelse.

Bland de stora pojkarna

Jag trodde aldrig att Sverige skulle komma i närheten av den stora, fina fotbollsvärld som bredde ut sig framför mig i London.

Nu har jag just sett Hammarby och AIK spela 1–1 i derbyt på Råsunda, det är den första allsvenska match jag sett sen Den Nya Svenska Fotbollen föddes, och jag inser att vi faktiskt är där.

Vi är alltså DÄR.

Bland de stora pojkarna.

Vi förtjänar att nämnas på samma dag.

Enligt mitt förmenande är det inte längre nån större skillnad på att se Arsenal–Liverpool på Highbury än att se Hammarby–AIK på Råsunda.

Jag upplevde i går ungefär samma täthet, förväntan och stämning som i en engelsk toppmatch.

Eller ännu bättre:

Den inramning som AIK:s och Hammarbys supportrar gav derbyt kan nog inte ens engelsmännen matcha.

Fullständigt underbart

När fansen på kortsidorna kör igång sina fantasifulla och läckra hyllningar till sina lag, med allt vad det innebär av flaggor, konfetti och bengaliska eldar, är det fullständigt underbart.

Jag har inte sett nåt engelskt lag prestera en så snygg och koreografiskt fulländad ”tifo” som AIK-klacken gjorde innan avspark i går.

Jag har hört mycket få engelska läktare sjunga så högt, så länge, så helhjärtat som Bajens fans på södra stå.

Okej, men allt det andra då?

Allt det som England fortfarande är Storebror i?

Nja, få se nu:

Fansens uppladdning innan matchen är ungefär densamma vare sig du håller på Arsenal eller Hammarby. Medborgarplatsen i Stockholm eller kvarteren runt Highbury i London kan gå på ett ut – det är fullt ös. Bara souvenirförsäljarna avgör till Englands fördel.

Transportsystemen är lika illa. I går var det stopp i t-banan från Söder.

Hem från Solna var det trafikkaos, en enda lång stillastående jättekö av bilar i mil efter mil. Det tog en timme att komma i närheten av Stockholms city. Men om man också har tvingats gå från t-banan till White Hart Lane i London, eller stått i ett fullsmockat tåg till Arsenal, kan det gå på ett ut.

Vädret? Samma elände. Du går till matchen i 20 graders värme och inser att det kommer att bli kallare framåt andra halvlek, men inte kan du väl släpa med dig en täckjacka? Jo. Det är precis vad du borde ha gjort. Hur hett det än är när matchen börjar sitter du och skakar tänder innan det är färdigt. ”Brödrostarna”, infravärmen på ena långsidan på Råsunda, har mig veterligen aldrig varit påslagna. Någonsin.

Påklädda streakare

Machokulturen, eller vad man ska kalla det, är en helengelsk affär. Jag såg svenska fans i kortärmat i går, brrrr, men det slår inte den galning jag mötte på Villa Park i ett nollgradigt, blåsigt Birmingham. Den mannen var endast iklädd en Burnley-tatuering. Tvärs över halsen.

I Sverige är till och med streakarna påklädda.

Busarna och vakterna? Måste konstatera att engelska vakter är snabbare och alertare. I går sprang det en volumniös AIK-yngling tvärs över planen och ställde sig och provocerade Bajens fans.

Två lagom tjocka vakter i sina bästa år, de såg ut som Humle och Dumle, skenade iväg med batongerna klapprande mot lårbenen, men det tog en kvart innan de fått handbojor på AIK:aren. Elaka rykten säger att vakterna heter Kristiansson och Kvastmo.

Andra påstår att det var två skåningar.

Har jag glömt nåt? Vad då... själva SPELET? Äh, när gjorde Roy Keane senaste ett mål som Krister Nordin? Har Gianfranco Zola hört talas om Karl-Oskar Fjörtoft?

När lät Premier League senast en sång- och dansman som Elvis Da Silva Santana spela andrafiolen på bänken?

För övrigt har jag en del kvar att lära mig i Den Nya Svenska Fotbollen, märker jag. Till exempel hur man skriver ”Arash Talebinejad” och ”Pablo Pinones-Arce” utan att tjuvtitta i programbladet.

Men tror ni Sir Bobby Robson kan stava till Arphexad, Jääskeläinen eller Akinbiyi?

Klar AIK-seger på läktarna

AIK

Hammarby

Peter Wennman