Gladfotboll? Det kan räcka med ett frisparksmål för att leda allsvenskan

FOTBOLL

LANDSKRONA

Man behöver inte spela bra för att leda allsvenskan.

Man behöver inte spela gladfotboll som Djurgården.

Det kan räcka med ett enda skott på mål under en hel match, en frispark som letar sig in i mål bara tack vare att bollen ändrar riktning på en försvarsmur och ställer en stackars målvakt.

Man kan alltså spela som Hammarby gjorde mot Landskrona: göra årets sämsta match men ändå vara enda obesegrade laget - och gå upp i tabelltopp.

När man har otur kan man falla på ryggen och knäcka näsan... - som det frisiska ordspråket lyder.

När man har tur kan man gå upp i allsvensk serieledning, men Hammarby och tränaren Anders Linderoth behöver absolut inte be om ursäkt för att man på söndagen tog över ledningen från Djurgården.

För även om det inte var någon mästarfotboll Hammarby bjöd på just denna blåsiga dag vid Öresund, så har de grönvitrandiga varit riktigt roliga att se i årets tre tidigare matcher. Därmed också välförtjänta serieledare.

Plötsligt ser också allsvenskan 2003 ut precis som den gjorde för 18 månader sedan, efter slutomgången 2001: 1) Hammarby, 2) Djurgården, 3) AIK.

Vinna trots dåligt spel en styrka

Att vinna med 1-0 när man spelar dåligt är också en styrka, och även om segermålet alltså var tursamt - Kennedy Bakircioglüs frispark ändrade riktning på Alexander Farnerud och gjorde målvakten Mats Svensson helt chanslös - så var förlustnollan aldrig i fara.

Bajens mittlås Johan Andersson - Jonas Stark med den duktige dansken Mikkel Jensen i en roll à la "Mjällby mot Ungern" strax framför dessa tillät inte ett enda skott att avfyras inom straffområdet.

Fyra ofarliga Bois-skott kom alla utifrån, och den frispark Bois fick i drömläge i 81:a minuten lyckades man inte ens få igenom muren. Jesper Ljung sköt, medan den som väl borde ha skjutit - Henrik Nilsson, minns 2-2-kanonen mot MFF senast ! - gick och ställde sig i muren...

Hammarby vann på ett turmål men undvek också att förlora tack vare ett riktigt bra försvarsspel. Alexander Östlund var den främste framåt av backarna, och i målet spred Ante Covic denna dag bara lugn omkring sig.

Icke straff, icke straff, kanske...

Efteråt talade visserligen skåningarna om tre heta straffsituationer - när Östlund skulle ha dragit Daniel Nannskog i armen, när Farnerud skulle ha fällts av Johan Andersson och när samme Johan Andersson vid ett tillfälle skulle ha dragit bollen med sig med handen.

Min bedömning i de båda första fallen: "icke straff" - medan en eventuell hands inte gick att se från min position på motsatt läktare.

Ståplatspubliken vrålade, men just nedanför den läktarn stod assisterande domaren Mirce Popovski, Göteborg med den bästa utsikten av alla - och han friade.

Nej, det enda Landskrona hade som luktade mål var faktiskt ett inkast.

Ett inkast på övertid av Audun Helgason som Indrek Zelinski var nära att nå med pannan, innan Alexander Östlund resolut rensade undan.

Fursth bara ett handikapp

Efteråt uppskattade en nöjd Anders Linderoth, att hans lag hade 55 procent mer att ge.

Visst, en sån som Karl Oskar Fjörtoft kom aldrig med i spelet, den orörlige Pablo Piñones-Arce verkade inte ens vilja vara med, Peter Markstedt har numera domarna emot sig, och att överhuvudtaget ha Christer Fursth på plan är sen en lång tid tillbaka bara ett handikapp.

För serieledarna väntar närmast Malmö FF hemma nästa måndag.

Intill mej på läktarn satt Leif Engqvist och noterade då och då i sitt lilla block på en sida, där jag överst kunde läsa - "Hammarby".

Leif, 18 landskamper på sent 80-tal, verkade måttligt imponerad av det han såg.

Då kan jag försäkra Leif E, och dennes uppdragsgivare Tom Prahl, att det kommer att bli helt andra takter på Söderstadion nästa vecka.