Covic räddade Hammarby

FOTBOLL

Sju omgångar är spelade av årets allsvenska, och ännu har det inte hänt, att IFK Göteborg och Örgryte lyckats vinna i samma omgång.

Det gör dom inte i nästa heller.

Derby nämligen, årets första i Götet: Blåvitt–Öis, tisdag 27 maj på Nya Ullevi.

Måndagsrapporten löd på 22143 sålda biljetter – Ullevi kan ta 43000 – och de båda lagen gjorde i alla fall lite reklam för varan.

Den allsvenska måndagskvällen gav fyra poäng till Stockholm men också fyra till Göteborg:

Örgrytes andra trepoängare via 2–0 mot Örebro efter två raka 1–1-matcher, detta trots en laguppställning som saknade de båda lårskadade Atli Thorarinsson och Daniel Lohm, den fotskadade Christian Hemberg, den vadskadade Johan Anegrund, den ljumskskadade Jeffrey Aubynn samt den höftskadade Martin Ulander; starkt!

Blåvitts första poäng efter två raka förluster genom 1–1 borta mot Hammarby, och hur var det nu tränare Bosse Johansson sa efter 1–2 mot Helsingborg senast:

– Så bra är vi inte, så att vi kan förlora varje match...

Nej, så bra är Inte Blåvitt. Men inte heller så dåligt.

IFK närmast segern

På Söderstadion låg IFK närmare segern än det Hammarby som envist vägrar förlora och biter sig fast i klubbens nya slogan, ”Allsvenskans enda obesegrade lag”.

Hammarby gjorde ändå ett mål, ett mycket vackert sådant, sen Peter Markstedt hittat Kennedy Bakircioglü med en crossboll och denne först vänt ut och in på IFK-backen Jimmy Svensson, innan han tryckte in bollen bakom Bengt Andersson.

Hammarbys första spelmål på de 474 minuter som gått, sedan Markstedt gjorde 3–1 borta mot Örebro SK 14 april.

Man kan få spel för mindre, antar jag, om man är Bajen-supporter, och alltså rekommenderar jag signaturen ”LåN”:s hyperaktuella poetiska utläggning i ämnet på ”www.svenskafans.com”.

Men förutom målet hade Hammarby bara Pinones-Arces felvända skott, von Schlebrügges hårda hörnnick som räddades av Sebastian Johansson på mållinjen och ett skott ur dålig vinkel av nye brassen Dede Anderson – om vi nu inte ska räkna de båda inlägg – Fjörtofts i första mot Markstedt och von Schlebrügges i andra mot Dede Anderson – som var nära att nå men ändå aldrig nådde sina adressater.

IFK hade sju chanser

Mot detta kan IFK, förutom Dennis Jonssons mål, ställa ytterligare sju mer eller mindre klara chanser: två för ”Big Mama” Diallo efter väggspel med Martin Ericsson och inlägg från Håkan Mild, två för IFK:s bästa yrväder Jonas Henriksson, två för inhopparen Martin Crossa och minsann om inte självaste Håkan Mild hade ett läge att avgöra.

Nej, Bajens räddare denna kväll var Ante Covic i målet, allt mer lik sin tränare Lasse Eriksson i aktionen.

Mild och Sebastian Johansson kontrollerade mittfältet matchen ut, och faktiskt ser det riktigt ljust ut för IFK inför tisdagens derby.

Ändå tvivlar jag på någon publikstillströmning likt fjolårets – 37763 på våren och 42386 på hösten.

Anledningen är enkel: de båda lagens tabellplacering.

Förmodligen har det hänt, men jag kan då inte påminna mej ett derbyläge där varken IFK Göteborg eller Örgryte legat på övre halvan.

I fjol låg Örgryte tvåa och Blåvitt femma inför vårderbyt, tvåa resp elva inför höstderbyt.

År 2001 låg Blåvitt etta och Öis trea inför vårderbyt, etta resp sexa inför höstderbyt.

Det derbytäta år 2000 med fem allsvenska göteborgslag låg Blåvitt etta och Öis tvåa på våren, Blåvitt femma och Öis sexa på hösten.

Ja, du ser ju själv...

Även om fotbollsderbyn lever sina egna liv, lär det inte vara så lätt att skapa det riktigt heta draget kring tisdagsderbyt, när Öis har tio och Blåvitt tolv poäng upp till serieledande Djurgården som lever högt på sina göteborgare Källström och Elmander.

Man är nämligen bra på matte i Chalmers-staden Göteborg.

Lasse Sandlin