Tiderna har förändrats - Bajen kan vinna i år

FOTBOLL

ENKÖPING

För två år sedan sjöng publiken fortfarande att "Hammarby kan inte vinna".

Tiderna förändras.

Just nu är det det som Hammarby kan bäst av allt.

Alla som någon gång spelat fotboll är bekanta med fenomenet "b-laget mot a-laget". Det där märkliga som uppstår när tränaren delar truppen på mitten under en träning, och låter de sämre möta de bättre.

Och de sämre vinner varje gång.

I går åkte Hammarby till Enavallen för en match som de putslustiga kallat för Hammarby A-Hammarby B, eftersom Enköping samlar på avdankade Bajenspelare som Imelda Marcos samlade på skor.

- Så jävla lätt är det inte i fotboll, sa Anders Linderoth.

Det är ju inte det.

Framför allt inte för Hammarby just nu.

Det känns som att det blivit höst efter den somriga, sprittande starten då Hammarby spelade superfotboll i dansk-norsk klapp-klapp-takt.

Nu får de möblera om i laget, och når sällan upp i mer än 80 procent.

I går saknade de, framför allt, Peter Markstedt som tacksam targetkardborre, men alldeles oavsett det så såg det inte bra ut.

Respekt för "Herman"

Backlinjen darrade både i luften och efter marken. Johan Andersson och Jonas Stark ska inte förlora luftdueller mot småkillar som Nichlas Norell och Andreas Hermansson. Ofta märktes också respekten för Hermansson, när de valde att ligga extremt tätt på kropp - och sedan blev iväglurade på löpdueller. Ytterbackarna finns inte heller med i offensiven som de gjort tidigare i år.

Mittfältet, med dynamiska duon Fjörtoft/Jensen som hjärta, hade svårt att hitta ett varierat och vårdat spel i sidled, utan spelade enbart i djupet. Det blev mer ge- och ta-fotboll än en malande press mot ett tekniskt underlägset lag. Kennedy Bakircioglü var en stor besvikelse, han är så ambitiös och vill så gärna göra mästerverk varje gång - vilket gör att han står och väntar på att få bollen vid sina fötter, istället för att ta "onödiga" löpningar som kan öppna ytor för laget.

Det där är en frågan om mognad.

Anfallet är förstås svårt att kritisera, efter att Linderoth tvingats gräva djupt ner i fickorna för att hitta en ny kombination. Dede gjorde riktigt bra ifrån sig för att vara en allsvensk debutant, Pohja springer - som alltid - men ser sällan ut som en skyttekung.

Men även om vi sitter och ritar hela familjen Fan på väggen så ser fakta annorlunda ut.

Hammarby har inte förlorat en allsvensk match sedan i november.

De tar poäng, de vinner, de vägrar förlora och trycker in mål i slutminuterna.

Det är en ganska bekväm huvudkudde för den tränare som har ett par problem att fundera över.

ESK måste ta poäng

Enköpings Peter Lenell har ingen kudde.

Han har en poäng på åtta matcher.

Nu börjar han få ett lag att jobba med, spelare är tillbaka efter skador och sjukdomar - och i går hade Enköping möjligheter att få med sig en eller till och med tre poäng. Hermansson och Norell var väldigt bra på topp och Baskim Sopi är en av allsvenskans främsta huvudspelare.

Men om ESK har några tankar på att hänga kvar i den här serien måste de ta poäng i sådana här matcher.

Om ESK har några som helst tankar på det så får de inte ge bort mål på silverbricka med varma servetter på.

- Pojklagsmisstag, sa Lenell.

Det hade han rätt i.

Med pojklagsspelare på planen vinner inte ens b-laget mot a-laget.

Jag har all respekt för Enköpings stenhårda arbeta med att sanera sin tuffa ekonomi.

Men när speakern på Enavallen inför varje hörna talar om att "den här hörnan presenteras av Nordea" är det den största sellout jag stött på sedan jag läste Goethes Faust. "Pinsamt", "Äckligt" och "Töntigt" är bara tre av alla de adjektiv som inte riktigt räcker till för att beskriva tilltaget.

Simon Bank