Effektivt, stabilt och totalt misserabelt Hammarby

FOTBOLL

GÖTEBORG

Just när huvudstaden förbereder sig för kvällens utsålda och lätt överhettade Råsundaderby och Slaget Om Stockholm hade man glömt en liten detalj.

Ett helt annat litet lag - det miserabelt men förtrollande effektivt spelande Hammarby - smög förbi en osannolikt vacker Göteborgskväll.

Man spelar så illa att folk gnäller på läktaren. Men herregud, några såna här fiaskon och spelmässiga haverier till så vinner de SM-guld igen.

Det är försommar och himlen är ljusblå och hela Göteborg talar om den förtrollade kvällen och allt är fullständigt perfekt.

Eller nästan perfekt;

Hammarby leder allsvenskan och man behöver varken vara supporter eller go stockholmsgubbe för att tycka att det är en smula ... konstigt.

Bottentippade Hammarby leder allsvenskan.

Ingen förstår riktigt varför.

Hammarby spelar sig upp i toppen och inte ens den vildaste romantiker kan tycka att det sker genom någon verklig skönhetsupplevelse.

Efter de tre första omgångarnas eufori spelar Hammarby ungefär som... förra året.

Då ledde det mot avgrunden. Nu leder det mot toppen.

De spelar kantigt, bollen stannar upp och de förlorade bollinnehavet mot Örgryte med 56 procent mot 44. Spelarna varvar fina saker med förfärliga saker. Men de vinner. De vinner hela tiden och nu har de vunnit fyra bortamatcher vilket ju tillhör världshistorien i det här laget som levt på sin hemmaplan och sin hemmastatistik.

Hammarby vinner fast de spelar dåligt och jag tror svaret stavas balans.

Spelare är avstängda och skadade och Anders Linderoth dribblar med laget så att spelet blir sämre men balansen kvarstår. Det ängsliga, det fega och det desperata är borta.

Nyckeln till framgång: Kaos

Jag tror svaret lite mera skärskådat stavas Karl-Oskar Fjörtoft. Förra årets norrman, den förmodligen skickligare spelaren Fredrik Winsnes kunde aldrig bli den där där offensiva mittfältskraften som Anders Linderoth såg honom som. Det hände ingenting. Spelet stod stilla. Mikael Andersson och Winsnes spelade i sidled.

Nu är Andersson bänkad och ersatt av den stundtals briljante bollvinnande danske Mikkel Jensen som inte bara dominerade defensivt utan också hann frispela Kennedy en gång.

Framför honom finns Fjörtoft som nästan alltid är rättvänd och fast han väger högst 45 kilo klarar av att hålla motståndarna från sina hälar.

Det är inte alltid vackert men det är alltid effektivt. Det är inte vackert med det är alltid i balans.

Linderoths kärlek till Winsnes förstörde förra året.

Nu är hans norskdanska kärlekhistoria på väg att skapa ett nytt storlag.

I går fick en annan av Linderoths problempojkar Peter Holm äntligen chansen från start på den högerytterbacksplats han en gång hade ihop med Suleyman Sleyman. Han tackade med ett utmärkt och säkert backspel. Inte hysteriskt offensivt som Alexander Östlund men en frispelning av Kennedy hann även han med.

Och så det bästa av allt.

Hammarby är på väg att göra ett av årets fynd i forwarden Dede Anderson. Han gjorde mål i går igen och det var ett sällsynt vackert mål.

Ett snabbt inkast av Christer Fursth till Pablo Pinones-Arce som klackade bollen till Dede som sköt direkt,  och sen slog in returen själv.

Kvaliteter som få

Brasilianaren Dede har en kvalitet som få svenska spelare har; han visade det redan när han fick hoppa in i matchen mot IFK Göteborg och han utvecklar det hela tiden.

Han är ett fynd, en av allsvenskans bästa bollmottagare, och tillsammans med Peter Markstedt kan han bli ännu bättre.

Det är synd om Öis.

Erik Hamrén ger en smula lojt intryck trots två svidande och kanske till och med onödiga förluster.

Den huvudsakliga orsaken till att Örgryte ligger långt ner i tabellen, Magnus Källander, stod på planen i halvlek och svarade på idiotfrågor från en speaker som inte ens visste var han spelar som proffs.

Källander behövs i Örgryte.

Utan Källander saknar laget totalt balans. T-o-t-a-l-t.