Det krävs mer än floskler av tränarna för att de ska få till ett avgörande

FOTBOLL

MALMÖ

England expects that every man will do his duty.

Förmodligen är det historiens mest överskattade replik.

Lord Nelsons berömda dagorder inför slaget vid Trafalgar 21 oktober 1805 skapade en myt och gav lorden en uppskjuten staty på torget i London som fått namn efter sjöslagets krigsskådeplats.

Men egentligen var det bara ren dynga som lorden kläckte ur sig.

Där satt ett stort gäng självklart livrädda sjösoldater på väg ut att kasta sig i krig för sitt land. Alla hade vetskap om att sannolikheten för att detta kunde vara deras sista dag i livet var ganska stor.

Var då att "England förväntar sig att varje man gör sin plikt" verkligen det man ville höra?

Var det bra coachning av lorden?

Eller är det i efterhand bara ytterligare ett bevis på att historien skrivs av segraren?

Om Tom Prahl och Peter Swärdh går in i sina respektive lags omklädningsrum inför kvällens derby på Malmö stadion och säger: "MFF (respektive HIF) förväntar sig att varje man gör sin plikt" vore det inte bara rent tönteri.

Det vore en total icke-coachning.

Lika väl som de stackars engelska soldaterna 1805 är Malmös och Helsingborgs spelare mycket väl medvetna om betydelsen av kvällens match. Samt vad det innebär i förväntad arbetsinsats av dem själva.

Om nu tränarna har det minsta med utgången av matchen att göra krävs mer än floskler för att plocka fram det lilla extra som kan bli avgörande.

Kan vara guldkandidater

MFF-HIF kallas för ett superderby.

Två Skånelag, som om Stockholmslagen fortsätter att visa sig sårbara, kommer att ha med guldstriden att göra.

Tom Prahls funderingar tills nu har förmodligen handlat om mittfältet.

Anfallet är självspelande med en kreatör som Niklas Skoog och en målskytt i världsklass som Peter Ijeh faktiskt är.

Ingen forward

Prahl har trots en viss osäkerhet ändå kunnat välja både en säkerhet och en kontrollerad offensiv medan Swärdh med sin av Alvaros skada sargade trupp tvingats till kompromisser.

Mattias Lindström har gjort två underbart vackra mål men han agerar inte som en renodlad forward ska göra.

Lindström är och förblir en kompromiss som anfallare, vilket inte innebär att han inte kan lämna Malmö stadion som matchvinnare i kväll.

Prahls och Swärdhs viktigaste uppgift i dag är att forma sina lag med de spelare som för dagen är i absolut bästa form.

Det kan tyckas enkelt men tänk efter hur fotbollslag formeras såväl på klubb- som landslagsnivå.

Ofta handlar det mer om gamla meriter än den omedelbara dagsformen som avgör om man ska få spela eller inte.

Att säga att laget förväntar sig att varje man ska göra sin plikt vore betydligt enklare för en tränare än att vecka efter vecka motivera varför man tvingas att göra ständiga ändringar i sitt lag.

Man pratar om fingertoppskänsla hos en förbundskapten men för en klubbtränare är honnörsordet kontinuitet. Samtidigt som jag ser en uppbyggnad av ett bombat komplex blir det som att cementera ett lag, vilket kan bli förödande och svårbemästrat.