KILLARNA SOM ÄR BÅDE ROCK ’n’ BOLL

Stockholms-derbyts coolaste lirare spelas ut mot varandra i Sportbladet: Det finns likheter mellan oss och popidoler

1 av 2 | Foto: Magnus Wennman
Östlund och Rubarth.
FOTBOLL

Mats Rubarth och Alexander Östlund är Stockholmsderbyts coolaste spelare.

Vildvuxna frisyrer, full satsning – rock ´n´ roll.

I kväll är det allvar.

– Fotboll måste gälla saker för att vara värt att titta på. En träningsmatch med landslaget – det är ju skittråkigt, säger Rubarth.

Sportbladet stämmer träff med de två derbyprofilerna på ett fik nära Strindbergs Röda Rummet på Drottninggatan i centrala Stockholm.

Östlund tar en stor kopp svart kaffe. Rubarth dricker Caffe Latte. Med socker.

Rubarth har precis hämtat sig efter att ha legat sjuk i halsfluss. Dessutom skadade han ett revben mot Örgryte. Men han ska spela derbyt. Inget snack.

Ni ser båda ut som rockstjärnor och satsar alltid hårt när ni kliver in på en arena. Hur nära ligger fotbollsstjärnans roll rock- eller popstjärnans?

Mycket gemesamt

Rubarth: – Som musiker vet du vad du ska göra när du kliver in på scenen. Som fotbollsspelare vet du aldrig vad som kommer att hända. Det är en stor skillnad. Däremot har det blivit allt fler likheter runt omkring vad det gäller uppmärksamheten och så där.

Östlund: – Man har alltid med publiken i spelet på något sätt. Jag spelar på det sätt jag vill spela, men samtidigt försöker man alltid bjuda på något extra för att ge publiken valuta för pengarna. Men först och främst handlar det om att ta skitjobbet. Det är först när man gjort det som man kan spela gladfotboll.

I det senaste numret av tidningen Offside säger Hasse Blomqvist att han tycker att landslaget spelar så tråkigt att han heller tittar på en match i division sex medan Mikael Danielson menar att förbundskaptenernas resultat talar för sig själva. Vilket läger tillhör ni?

Östlund: – Jag gillar offensivlusta. Tempofyllt spel där spelarna gör det oväntade. Men jag tycker att landslaget styr upp det rätt bra med många kreativa spelare på plan samtidigt. Grunden måste ändå alltid vara en stark defensiv – annars håller det inte.

Rubarth: – Jag förstår vad Micke Danielson menar. Om man inte vill spela klacksparksfotboll ska man inte behöva göra det. Men för mig spelar det inte så stor roll. Jag tycker inte att det är så kul att titta på fotboll. Det måste gälla saker för att vara värt att titta på. En träningsmatch med landslaget – det är ju skittråkigt att se på.

Ribban ligger högt

Var lägger du ribban för vad som ska vara värt att se?

Rubarth: – Ganska högt. VM. Viktiga matcher i Champions League. Man spelar ju så mycket själv att man inte är så sugen på att titta på fotboll. Allsvenskan blir man ju inte så imponerad av.

Ni kommer att stöta på varandra i en hel del dueller under derbyt. Hur laddar ni inför matchen?

Rubarth: – Jag börjar inte ladda förrän under själva matchdagen – det är slöseri med energi. Själva laddningen handlar mest om att ta det lungt – utan att ligga och sola.

Östlund: – Samma här. Det är först på matchdagen den speciella känslan kommer. Och den är härlig. Inför matchen tar jag det lugnt med familjen, lyssnar på musik.

Vad lägger ni helst i cd-spelaren hemma?

Östlund: – Rock och punk. Och så blir det en hel del ragga muffin också. Jag gillar reggae, det har hängt med länge.

Rubarth: – Pop, rock, indie, country. Det mesta utom soul och hiphop.

Money orolig

Det är dags för Östlund och Rubarth att posera för fotografen mitt på Drottninggatan.

Då kommer plötsligt AIK:s tränare Richard Money förbi, ute på lördagsshopping med familjen.

– Don´t kick him, säger han till Östlund.

Alexander skrattar.

– Jag väntar tills på måndag...

Alexander Östlund presenterade sig direkt som en hårding när han i sitt första framträdande i Hammarbytröjan tacklade in Krister Nordin i Globens sarg under Nackas minne. Mats Rubarth anklagas ofta för att spela vårdslöst, fult.

Rubarth: – Jag har alltid spelat tufft. När jag spelade i Örebro spelade jag fult också. Jag var mycket ojämnare då och spelade fult när jag inte hade rätt inställning. Nu har jag insett att det inte håller. Ibland spelar jag kanske fult ändå, men nu är det mest för att jag är klumpig i vissa situationer. När man får ett gult kort efteråt känner man sig jävligt klantig.

Östlund: – Jag gnäller inte när jag får en smäll och spelar tufft själv också. Men jag spelar schysst fotboll – jag har aldrig för avsikt att sparka ner någon. När det ser ut så är det ofta för att jag kommer försent in i en duell.

Intervjun är slut. Rubarth och Östlund står kvar och pratar en stund. De står mitt i gatan. Mellan sig har de ett fastnitat Strindbergcitat:

När bromsarna sticks är det en lisa att få rulla sig i smutsen, det ger hård hud.

I kväll 20.00 möts de hårdhudade rock ´n´ roll-lirarna på Råsunda. Och de rullar sig gärna i smutsen – bara det leder till seger.

Startade karriären i IFK Österåker

Kom från Örebro SK

Martin Fransson