Spöket är dött – länge leve Bajen

Alla vet att de inte finns – inte ens på Råsunda

FOTBOLL

Spöken finns inte.

Det vet även det minsta och räddaste barn.

Spöken finns inte.

Inte ens på Råsunda. Inte ens för Hammarby.

Fråga Ghostbuster Dede Anderson.

Man kan inbilla sig själv att spöken finns när det är mörkt och natten är svartare än trösten.

När fotbollsspelare verkligen tror att spöken finns är det bara en ursäkt för att inte våga. Den som vågar vinner till slut.

Hammarby vågade när AIK inte gjorde det. AIK tog emot bollar och väntade. Hammarby tog emot bollar och hade passat nån annan innan AIK-spelarna ens fattat att de var överspelade.

Så ser klasskillnad ut.

Inte som ett spöke.

Ghostbusters var bara en film.

Och inte ens en bra film.

Det fanns en intressant lista över de bästa nyförvärven i allsvenskan i år i Sportbladet i lördags.

Jag vill inte kritisera mina kollegor allt för mycket men två spelare saknades där.

Jensen – en av seriens bästa

Dede Anderson, självklart.

Och Mikkel Jensen. Hammarbys kirurgiskt precise mittfältare som skär av motståndares offensiva energi i match efter match. Han är definitivt en av allsvenskans bästa defensiva mittfältare, kanske den bästa. Hans spel med Karl-Oskar Fjörtoft är oftast exakt. De mal på som en maskin och Jensens arbetskapacitet är skillnaden mellan ett fungerande mittfält och ett haltande. Att jämföra honom med Svante Samuelsson i går är som att jämföra Baryshnikov med Riverdance.

Att jämföra Karl-Oskar Fjörtoft med Benjamin Kibebe är som att jämföra en kirurg med Leatherface, för att fortsätta tala filmspråk. Leatherface i Motorsågsmassakern, ni minns. Kibebes passningar gick alltid fel. Fjörtofts aldrig.

Men det var klasskillnad på för många platser i går. När Andreas Alm – som kallades forward i matchprogrammet – skulle dribbla såg han faktiskt verkligen ut som nån i Riverdance. Ni vet de där dansarna som svagt bakåtlutande drar upp benen i kramper. Han kom inte förbi.

Han kom inte förbi en enda gång.

Dede hade allt

Dede Anderson hade allt det AIK saknade. Elegans, snabba entouchpassar, överstegsfinter, kroppsfinter. Sättet han vrickade lite på kroppen vid 3–0 var högsta klass. Frispelningen av Pablo Pinones-Arce var mästerlig, löpningen och skottet som gav 1–0 var vanligt hederligt forwardsarbete.

Dede fanns inte med på listan men hans mjuka fotarbete är klass i allsvenskan. Mycket hög klass.

AIK är borta från guldet nu. Det behöver man inte vara hjärnforskare för att inse, sa Richard Money efter matchen.

Malmö börjar tappa allt för mycket och de delar av matchen jag såg i går såg märkligt stabbiga ut. Som om man klonat en fem-sex Svante Samuelsson och dragit på ljusblå tröjor.

Halmstad är med i guldstriden nu.

Boateng vs Turbo på söndag 17.00 – vilken rysare för Money...

Och Hammarby är med i guldstriden på allvar. Laget är välbalanserat och i går presenterade man en ny klasspelare i Nadir Benchenaa som tar över där Christer Furst slutar med en lugn och teknisk vänsterfot. När han vågar ta emot bollen i fart och utmana blir han ännu bättre.

Kanske är Richard Money ett spöke för AIK.

Efter matchen utförde han en närmast spöklik sågning av sina spelare. Halva laget borde bytas ut. Om de inte snabbt accepterar att spela fotboll på Moneys sätt måste de rensas ut. Inte bra nog för publiken. Inte bra nog för AIK.

Inte bra nog för Money, vad man kunde ana.

Jag vet inte om jag nånsin hört en liknande sågning av spelare. Möjligen i hockeyvärlden och möjligen i England. Där är ofta coachning detsamma som att såga. Beröm är lika ovanligt som spöken.

Jag har svårt att analysera Moneys motiv.

Att byta ut halva laget borde ju inte vara så svårt. Money har ju knappt gjort annat under det här året. Nästa match kan fem-sex spelare vara nya av rent medicinska och administrativa och polisiära skäl. Som vanligt.

Men resten. Vad ska de göra?

Gary Sundgren var usel.

Men han var å andra sidan lätt skadad, mildrade Money efteråt i omklädningsrummet. Per Nilsson också.

Money var svårbegriplig

Money hade en obegriplig förklaring till varför han inte nämnde det på presskonferensen. Något om att vi får vad vi vill ha. Men jag förstår honom inte. Vill han trycka ner för att bygga upp kring Den Nye Frälsaren Derek Boateng? Vill han markera att det inte är hans eget fel när spelare gör fel? Vill han skaka liv i en trasig organisation?

Jag vet verkligen inte. Sanny Åslund sa efteråt att det var bra att han var missnöjd. Money undrade lite diskret om AIK:s styre tycker att han är rätt man att leda saneringen. Det undrar jag också. Blir Boateng en flopp är laget illa ute med galopperande kostnader. SM-guld blir det inte i år. Den chansen försvann i går.

Cupguld – chansen finns kvar.

Benjamin Kibebe och Svante Samuelsson som innermittfält måste varit en gulsvart mardröm i våras. Nu tvingades man ställa fram det i ett derby. Tala om spöke. Tvingas fansen se det nån mer gång i år så är det definitivt dags att ringa Ghostbusters.

Bäst av alla agerande i går var dock AIK:s klack. Bäst igen på tifo och när laget låg under med 0–3 lät de faktiskt mest. DET är världsklass.