Styrelsen gjorde en Brandt

Beslutet var det enda rätta

FOTBOLL

Det behövs, som den tyske förbundskanslern och fredsaposteln Willy Brandt en gång sa, ofta mer mod för att ändra sin mening än att förbli den trogen.

Är man snäll kan man alltså påstå, att Bajenfotbollens styrelse gjorde en Willy Brandt.

Sanningen är nog istället, att man var så illa tvungna att backa efter trycket från Linderoth-Åhlund, från spelarrådet, från hela Spelarföreningen och från större delen av supporterskaran.

Oavsett vilket: beslutet var det enda rätta.

Detta innebär, att Anders Linderoth och Thom Åhlund har full frihet att använda både Kennedy Bakircioglü och Micke Andersson i måndagens hemmamatch mot Halmstad.

Kennedy är som vanligt given nånstans på mitten, medan Mickes plats är mer tveksam; som vanligt.

Men det mest intressanta i hela denna affär är hur en genuin

folkrörelseklubb som Hammarby IF kunnat hamna så snett.

Min amatörpsykologiska teori har ett ganska enkelt svar på den frågan: Anschutz!

Hammarby IF är inte längre bara en idrottsförening utan också ett bolag sedan man breddade sitt ägande och där Philip Anschutz, USA:s 16:e rikaste man, via The Anschutz Group och europachefen Detleff Kornett tagit plats i styrelsen.

Observera att det alltså inte är Hammarby IF Fotbollsförenings styrelse som avstängt de båda spelarna utan det är Hammarby Fotboll AB:s styrelse, och det är aktiebolagets ordförande som uttalar sig.

Undrar just hur Svenska Fotbollförbundet och Lars-Åke Lagrell ser på den lilla pikanta detaljen.

"Pajaser"

Från det hållet har det varit häpnadsväckande tyst, medan det enda raka uttalandet om styrelsen kommit från spelaren Micke Andersson.

"Pajaser", alltså.

Jan Friedman heter han, bolagsordföranden. Under många år en av Jan Stenbecks närmaste män då TV3 byggdes upp i Sverige, folkpartisten och NetOnNet-ordföranden som grundade Radio Rix och Golden Hits, Bajen-supporter sen barnsben och som när han tillträdde som ordförande i en Jennifer Wegerup-intervju här i Sportbladet sa:

- Jag hoppas kunna lämna ett avtryck genom att hela styrelsen tillför ytterligare professionalitet.

Jag, Lasse Sandlin på Sportbladet, hoppas att det inte var den här affären Jan Friedman då menade.

För den har verkligen varit oprofessionellt skött. Fram till slutet - som istället sköttes prestigelöst och professionellt.

Förnuftet segrade denna gång, men den ekonomiska girigheten brukar lära sig, tar rent taktiskt bara något steg bakåt för att nästa gång istället ta två steg framåt och visa sitt rätta ansikte; det får vi räkna med.

- Jag tror, att det här är ett beslut som gjort många mänskor glada, hör jag Kennedy säga i tv.

Det tror jag också. Även dom annars så förnufitga supportrar som under de senaste dagarna sms:at till mej med samma ord som nu används av ordförande Friedman:

- Klubben är större än individerna.

En floskel som inte har något med detta att göra.

Så tro inte att jag betraktar Kennedy eller någon annan spelare som ett offer.

Se upp för Schlebrügge!

OM här finns några offer så är det alla trogna supportrar som lojalt håller fast vid sin klubb medan spelarna, naturligtvis hetsade av sina agenter, istället spelar ut klubbar mot varann.

Så kan det nog vara, men då får man skapa klarare regler under annan tidspress.

Till sist lite aktiv idrott, en målrapport från Hammarbys fredagsträning på Årsta, alltså innan freden var sluten, hämtad från "Tolles träningsrapport" på Hammarbys hemsida.

Lag "Utan väst" mot Lag Gul:

1-0 Dede Anderson, 2-0 Antti Pohja.

Lag Svart mot Lag Röd:

0-1 Suleyman Sleyman, 0-2 Pablo Piñones-Arce, 0-3, Pétur Marteinson, 1-3 Max von Schlebrügge, 2-3 Kennedy, 3-3 Max igen och 4-3 ännu en gång Max.

Ett tips till Jonas Thern: det är varken Kennedy eller Micke Andersson du ska se upp med på måndag - utan Max von Schlebrügge!

Lasse Sandlin