Djurgården håller undan

– då hjälper det inte att MFF bombar

FOTBOLL

MALMÖ.

Tom Prahl tog till det mustiga bildspråket för att beskriva hopplösheten i jakten på Djurgården.

– Vi kan inte lägga bomber i deras resväskor.

Så länge Djurgården vinner spelar det ingen roll att MFF bombar sönder motståndare efter motståndare.

Men än lever det teoretiska hoppet och det kan i slutändan betyda väldigt mycket för MFF även om det inte blir läge för guldfirande i Malmö 26 oktober.

Så länge hoppet lever finns automatiskt motivationen och räcker det till en andra plats har MFF vunnit en chans för framtiden.

Nästa säsong görs Uefacupen om till gruppspelsform med åtta grupper om fem lag som möter varandra en gång. För lag som kvalar in innebär det två matcher på hemmaplan och två borta. Därefter går de tre bästa i varje grupp vidare till 16-delsfinaler där åtta utslagna lag från Champions League också lottas in.

Fler internationella matcher mot kvalificerat motstånd är ett måste för att allsvenskans topplag ska utvecklas. Prahl konstaterade i går att det är en ”djävulusisk skillnad” på matcher som den i onsdags mot Sporting Lissabon och gårdagens mot AIK.

– Det är inte samma division men vi ska fan ta mig upp där, sa Prahl.

En andraplats i allsvenskan kan på sätt och vis på sikt gynna det guldmissande lagets utveckling mer än seriesegrarens eftersom kvalet till Champions League är så mycket svårare.

Passivt i första halvlek

Men det blir såklart ändå en klen tröst för MFF eller Hammarby i slutet av oktober. Efter gårdagens matcher måste man nämligen än en gång att konstatera att Djurgården kommer att hålla undan för de jagande konkurrenterna trots att det ännu inte är kört på pappret.

MFF vann övertygande i kraft av en stark andra halvlek. Första halvleks spel såg däremot lika tveksamt och passivt ut som mot Sporting Lissabon i onsdags. Olof Perssons första mål sen 1999 löste många nervknutar och sen sänkte Anders Frisk definitivt stridsmoralen i AIK med att döma ut en straff som absolut inte var straff.

Och sen en som knappast heller var straff.

En vändning för Frisk?

Efter 18 raka matcher utan seger för MFF med Frisk som domare välkomnade Malmöpubliken som alltid honom med burop. Efter gårdagens trendbrott kan Sveriges internationellt sett bäste domare kanske rentav bli lite publikfavorit på Malmö stadion.

Fast det är väl att ta i. Att glömma och gå vidare är inget utmärkande malmöitiskt personlighetsdrag. Ett par billiga straffar till behövs nog för en så drastisk känsloförändring.

Tom Prahl är en försiktig general som fram till i går valt antingen Andreas Yngvesson eller Tobias Grahn. När nu båda fick starta visade det sig som man trott hela tiden sen Grahn kom till Malmö. Nämligen att motståndarna får väldigt svårt mot två så snabba och attackvilliga kantspelare som båda vill och kan utmana i fart.

Yngvessons och Grahns kvaliteter är offensiven och det fungerar tack vare MFF:s starka fyrbackslinje och de två enormt arbetsvilliga innermittfältarna Hasse Mattisson och Thomas Olsson. Mattissons match i går måste ha varit en av hans bästa någonsin.

Iskallt, Skoog

Däremot var varken Niklas Skoog eller Peter Ijeh lika bra som man varit tidigare under säsongen. Skoog får naturligtvis ändå toppbetyg för sina två iskalla straffar.

Straffar som Tom Prahl inte vågade titta på. Han vände ryggen till och väntade på publikens jubel i stället.

Med en målskytt som Niklas Skoog är det ingen rysare att se på när han har fritt skottfält från elva meter. Frågan är egentligen bara var han ska hänga in bollen. Skoog har satt fem av fem i år.

Fyra av dem har varit feldömda...

Stefan Alfelt (sport@aftonbladet.se)