Man kan antingen säga adjö till historien

- eller bara "fuck off"

FOTBOLL

Måste man säga adjö till historien för att ta steget in i framtiden?

Arenafrågan har ställt den frågan på sin spets, men med Djurgårdens nya förslag blir allt ännu tydligare.

Man behöver inte alls säga adjö.

Det går lika bra med "fuck off".

Den där handlingsplanen som Djurgården hämtade nere i Holland innehåller väldigt mycket matnyttigt om hur nummer nio, nummer tio och nummer 545 158 00 ska spela. Men jag undrar om det inte finns ett kapitel i den där manualen som även reglerar hur man retas riktigt effektivt.

I dag lägger de svenska mästarnas framtidsideologer ett förslag på idrottsnämndens bord, som kommer att ge utslag på Richterskalan på Södermalm, på precis samma sätt som förslaget om Nya Söderstadion gav alla djurgårdare akuta magsår.

Djurgården vill bygga en riktig, ändamålsenlig fotbollsarena mitt på Östermalm, få Hammarby att registrera partnerskap och dra upp Söderstadion med rötterna.

Förslaget är logiskt.

Nu har vi tre förslag på glänsande arenabyggen, som i tur och ordning skulle tillfredsställa AIK:s, Hammarbys och Djurgårdens vilja att inte behöva flytta från sina naturliga hemområden.

Supportrar är nostalgiker

Arenabråket är uppfriskande och intressant, det är en katalysator i den motsättning som finns inneboende i fotbollsklubbar över hela världen. Motsättningen handlar om hur långt man kan töja det gummiband som fäster en idrottsklubb i historien, innan det går av. Supportrar är nostalgiker, det ligger i deras natur, men samtidigt måste de ha en viss förståelse för de krav den nya tiden ställer på en klubb.

Allt som händer i England kommer till Sverige ett ögonblick senare, och det räcker med att titta på London - en annan huvudstad med usla förutsättningar för fotboll - för att förstå vad som väntar i Stockholm.

I London har Fulham fått flytta från Craven Cottage, Arsenal ska flytta från Highbury, Tottenham har diskuterat möjligheten att dela arena med sin värsta fiende och Wimbledons nye ordförande valde att flytta hela klubben till Milton Keynes.

Wimbledon töjde gummibandet för långt.

I samma sekund som chefen Charles Koppel klubbade igenom flytten blev klubben av med sina fans. I vintras åkte jag till London för att se en match med klubben som fansen kallar "det riktiga Wimbledon", den nybildade klubben spelade inför en fanatisk publik. I division VIII.

Djurgårdens förslag kommer att intensifiera debatten om historiens värde i Stockholmsklubbarna.

Det är en bra diskussion.

Själv inbillar jag mig att den klubb som väljer att köra över sina fans i en så tung symbolfråga kommer att förlora inte bara sin historia, utan även sin framtid. Den kvalité som finns i Djurgårdens förslag är att det tar allvarligt på ett problem som tidigare ritningar har negligerat.

Arenan på Östermalms IP är en modern arena för fotboll, en tät arena för 20 000 och några till. Både Hammarby och Djurgården behöver en sådan arena, en arena som fungerar internationellt utan att kännas öde när Trelleborg kommer på besök.

En liten storarena är en kostym som ser snygg ut samtidigt som den lämnar lite att växa i.

Allt Stockholms stad behöver nu är en skräddare.

Och världens skickligaste förhandlare.

Simon Bank