Money saknade kompetens - precis som AIK:s ledning

FOTBOLL

Inkompetent rekrytering, inkompetent coaching, inkompetent ledarskap och inkompetent tajming.

I går visade sig stora, stolta AIK i all sin litenhet - och i sökandet efter trösterika tankar hittar jag bara en:

Det kan knappast bli värre.

Nyp mig.

Säg att det inte är sant.

AIK, Sveriges på många sätt största klubb, blir av med en tränare efter tre omgångar av allsvenskan. Tränaren skyller på media, och säger att han plötsligt insett att han inte är lämpad för den spelmodell klubben lagt fast. Klubben, å sin sida, står med rumpan bar efter att ha rekryterat en tränare som inte gillar dess spelmodell.

Kafka hade inte kunnat hitta på det här.

Kafka hade inte kunnat hitta på det här ens om han varit djurgårdare.

Att vara tränare för Allmänna Idrottsklubben i Solna är ett väldigt fint jobb. Det är dessutom det tuffaste jobb du kan ha i Fotbollssverige.

Richard Money var inte på något enda sätt rätt man för det jobbet. Det är ytterst tveksamt om han någonsin kunde blivit det.

Kan man kritisera en människa för att han tar ett jobb som han inte klarar av? Kanske. Men mest måste man kritisera den som anställer honom.

Allsvenskans Tinkerman

AIK:s femte tränare på 2000-talet ställdes inför tre huvudsakliga krav:

Klubben sökte kontinuitet.

Klubben sökte någon som kunde klara pressen.

Klubben sökte någon som kunde klara övergången till 4-3-3.

Richard Moneys facit, på bästa Brasse Brännström-svenska: Fel, fel, fel!

Kontinuiteten? I England kallar de Claudio Ranieri för "the Tinkerman", eftersom han plottrar så mycket med laget. Bara två gånger den här säsongen har han använt samma startelva två matcher i rad.

Money var allsvenskans Tinkerman. Två gånger sedan han kom har han använt samma uppställning två anfall i rad.

Så skapar man inte trygghet i ett lag.

Pressen? Richard Money har varit en fullkomlig katastrof i sina relationer med media. Labil och i konstant försvarsställning. Ena sekunden avfärdade han allt som skrevs om hans taktik, för att i nästa sekund verka besatt av samma skriverier.

4-3-3? Money hittade aldrig rätt i det nya systemet, om det kan man tycka vad man vill, men det jag undrar mest är varför han valde att avgå just precis nu.

Vad vet Richard Money och AIK i dag, som de inte visste för ett halvår sedan?

Visste inte Peter Kisfaludy och Sanny Åslund vem de anställt?

Om svaret är "ja" är det illa.

Om svaret är "nej" är det ännu värre.

Åslund har på många sätt gjort ett bra jobb med AIK, han har sanerat ekonomin (även om han i vintras ljög om hur) och bantat organisationen på ett bra sätt. Kisfaludy har hittills inte bevisat någonting.

Ännu är det för tidigt att såga de nyförvärv som gjordes ifjol. I en bra, positiv och trygg miljö växer spelare; men i AIK har det varit tvärtom. Kompetenta spelare har sett bleka ut, spännande förstärkningar har sprungit vilse i ett organisatoriskt kaos.

Heta namn som Boateng och Quansah har inte levererat, men det är inte lätt i ett lag som spelar med andan i halsen.

Poängmässigt är det ingen kris

Enligt Richard Money kommer stressen utifrån, mellan raderna låter han (en engelsman, för guds skull!) oss förstå att det är media som satt agendan för en storklubb som AIK.

Det är naturligtvis rent skitsnack.

Om klubben, spelarna och Money själv verkligen trodde att han kunde leda AIK in i framtiden, med den nya spelmodellen, så hade det varit hur enkelt som helst att ignorera vad som skrivs eller tycks av människor med sämre insyn, sådana som jag.

Men Richard Money saknar kompetensen, och klubbledningen saknade kompetensen att märka det i tid.

Nu står båda där med tvättade halsar.

AIK har fyra poäng efter tre omgångar, mer har de inte haft någon gång de senaste fem åren. Poängmässigt är det alltså ingen kris. Däremot undrar jag vem som vill sätta sig i katapultstolen den här gången.

AIK är en orolig klubb, ständigt i fokus och med tusentals fans som kräver. Precis samma egenskaper gör klubben till en av de finaste och mest spännande i Norden.

Den här gången måste klubben hitta en tränare som ser det som möjligheter - inte som problem.

Richard Money gjorde inte det.

Han blev aldrig mer än en parentes i en stor klubbs historia.

Simon Bank