”Samba-Erik” i sambans lag – en given succé

Lasse Sandlin: Han hittade rätt efter 29 år – i tröja nummer tio

FOTBOLL

KALMAR

Samban, läser jag i Nationalencyklopedin, är en brasiliansk pardans i 2/4- eller 4/4-takt.

Dess steg tar allt sin tid att lära på samma sätt som det tar sin tid att komma rätt i livets turer.

För ”Samba-Erik” Johansson skulle det ta 29 år att hitta sin rätta plats – i Hammarbys tröja nummer 10.

Det är i den han både gör sitt första allsvenska nickmål och för första gången två mål i samma match.

”Samba-Erik” i sambafotbollens eget lag – nog borde det vara en given succé.

Men så säkert är det inte.

Inte ens efter de båda målen mot Kalmar på Fredriksskans. Det första så efterlängtat av Linderoth & Co – ”nu är det slut med det tjafset...” – att vi till och med noterade den exakta tiden: 39.10.

Inte ”i 40:e minuten” – utan exakt 39.10.

Vilket med de tidigare två 0–0-matcherna mot Malmö och Örgryte – pikant nog Erik Johanssons båda tidigare klubbar... – innebär att det tog 219 minuter och tio sekunder för Bajen att spräcka årets nolla.

Att just Erik Johansson gjorde det var allt en överraskning.

Att han dessutom gjorde målet med huvudet var så sensationellt, att Anders Linderoth sa så här:

– Vi har idag upplevt en raritet: ett nickmål av Erik Johansson!

Men då ska jag berätta, att jag faktiskt sett ”Samba-Erik” göra ett allsvenskt nickmål tidigare.

Ett bortdömt nickmål

I Malmö mot Örebro, juli 2002; ett mycket snyggt nickmål som dock dömdes bort för offside – på passningsläggaren Niklas Skoog...

Erik Johanssons målstatistik talar annars i klartext om, att han hittat sitt rätta lag.

På 171 allsvenska matcher i Örgryte och Malmö FF har ”Samba-Erik” gjort 22 mål – ett mål per 7,8 matcher.

På tre allsvenska matcher i Hammarby har ”Samba-Erik” gjort två mål – ett mål per 1,5 matcher.

Tre matcher, förresten...

På grund av skada på försäsongen var det här första matchen från start.

Mot Malmö kom han in efter 67 minuter – mot Örgryte byttes han in i halvtid.

Erik Johanssons tidigare problem – såväl i Öis under Kalle Björklund, Bosse Backman och Erik Hamrén som i MFF under Tom Prahl – är att han i långa perioder helt saknat tränarnas förtroende.

Till exempel minns jag ett korkat Kalle Björklund-uttalande från 1997:

– Planerna är för dåliga för Erik. Han skall helst spela på en nyvattnad gräsmatta som är klippt tre gånger på matchdagen...

Ojämn gräsmatta

Fredriksskans gräsmatta såg fin ut uppifrån, men så som bollen hoppade och for förstår man att den inte alls var det.

Mest besvär med underlaget hade hemmalaget, men de tre brasilianska sambalirarna visade, att Kalmar kommer att få stor nytta av dem.

Dedé gjorde som han lovat i lokaltidningarna: mål på sitt gamla lag. Fábio Augusto, den blonde, var lagets nyttigaste på mitten, och César Santin var pigg längst fram.

Kalmar FF blir inget topplag, men man kommer med lätthet att klara sig kvar.

Något man som gästskribent tackar för, ty det innebär fler nätter på ett av de allsvenska fotbollsstädernas allra trevligaste hotell, Packhuset, där man i stort sett kan sitta på bryggan och dingla med fötterna i Kalmarsund.

Pablo Pinones-Arce klackpass till 2–0-målet var matchens delikatess, men han måste också lära sig att slå enklare passningar. Patrik Gerrbrandt var jätten längst bak, medan Pétur Marteinsson var märkbart besvärad av sin handskada.

Lasse Sandlin