De äldre dominerade - bra eller dåligt? Jag är kluven...

FOTBOLL

MALMÖ

Såg två landslagsmässiga spelare på Malmö stadion i går.

Håkan Mild och Niclas Alexandersson.

Tillsammans med Magnus Erlingmark vann dom spelet men Patrik Andersson ledde sitt MFF till seger med flyt och suveränt försvar.

Tre i år blivande 33-åringar och en 36-åring (Erlingmark) dominerade. Ska man tycka att det är bra eller dåligt? Jag är kluven.

Det fanns tre yngre spelare som var riktigt bra också. Daniel Majstorovic, 27, Louay Chanko och Joseph Elanga, båda 24. Men det går inte att blunda för den kvalitet som de äldre visade också visar att det var bättre förr.

Patrik, Mild, Alex och Erlingmark har alla varit med på tiden då svensk klubblagsfotboll hade en position i Europa. När det väl gäller tar de fortfarande fram kvaliteterna från den tiden och det är underbart eftersom jag avskyr den åldersfascism som präglar vårt samhälle.

Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att allsvenskan inte producerar unga talanger som överglänser återvändarna. Att inte kunna konkurrera i rutin är en sak. En helt annan är att inte vara bättre, snabbare eller mer snabbtänkta i situationer.

Sypniewski inte till hjälp

Göteborg mötte nya positiva Malmö med klassiska svenska spelförstörarmetoder. Press på bollhållaren, krympa ytor, trycka upp spelet mot motståndarens planhalva. MFF hade inte skickligheten att möta det med en Afonso som tog en av sina återkommande mellandagar. Tobias Grahn kunde inte ensam bygga upp spelet och på topp var Igor Sypniewski inte värst mycket hjälp till bollskicklige Niklas Skoog.

Malmö har en del att slipa till men att vinna utan att vara på topp är en ofta avgörande styrka.

Roy Hodgson, Stefan Schwarz och Martin Dahlin satt på Malmö stadions läktare. Bärande delar av MFF:s senaste storhetsperiod på plats för att se en ny storhetstids födelse.

Schwarz och Hodgson presenterades av speakern men Dahlin nämndes inte.

- Han är ju agent, så han kan vi inte nämna, skojade sportchefen Hasse Borg som var med och spelade hem MFF:s senaste SM-guld 1988 tillsammans med de tre kända gästerna.

Agenter vill inte gärna nämnas. Dahlin är en så hemlig agent att han, i efterdyningarna till dubbelnollan Anders Carlssons försök att sälja sanningen om AIK till Sportbladet, inte ens ville berätta vilka spelare han företräder.

Domaren hatobjekt

Landskronas Gabriel Ucar och Jonas Olsson är väl inga namn att skämmas för, Martin? Har jag missat något? Är inte hela vitsen med att vara agent att marknadsföra sina spelare?

Domaren Jonas Eriksson blev hatobjekt både i Göteborg och Malmö för sin insats i går.

I Göteborg för en utebliven straff och i Malmö för uteblivna varningar.

Jag tycke att Jonas Eriksson var mycket bra.

Okej för att han kunde visat gult kort såväl för övertände Peter Ijeh som tufft glidande Håkan Mild. Men jag ser hellre matcher med domare som ger allsvenskan en touch av det internationella tempot i stället för att blåsa sönder alla intentioner till snabbt spel.

Eriksson visade känsla

Tufft spel höjer tempot och i slutändan svensk fotbolls kvalitet. I det perspektivet har domarna en viktig roll att fylla. Med en känsla för spelet som är större än behovet att visa sin absoluta kunskap om regelverket kan de så ofta utskällda domarna bidra till svensk fotbolls utveckling.

Jonas Eriksson visade, precis som Anders Frisk och Peter Fröjdfeldt oftast gör, känsla i de många fördelssituationer han hamnade i i går. Att inte blåsa straff för Daniel Majstorovic handpåläggning var också helt rätt. Både enligt känslan och enligt regelverket.

Rosenkvists nick hade dessutom inte träffat mål. Jag satt perfekt i linje för att följa bollens bana. Den hade suttit i reklamskylten till vänster om Mattias Asper.

Stefan Alfelt