Var är det "nya" Gnaget?

Alfelt: Jag ser ingen skillnad på AIK nu och under Moneys ledning

FOTBOLL

MALMÖ

Jag vet inte om jag svär i kyrkan när jag erkänner det – men jag gillade Richard Money.

Och jag ser ingen som helst skillnad på AIK nu och under den sparkade engelsmannens ledning.

Okej. Jag vet. Han gick ”självmant”. Så heter det alltid även när tränaren hamnar i en återvändsgränd med en maskingevärsbeväpnad styrelse bakom ryggen som täcker enda utvägen.

Efter 0–0 mot Real Malmö hörde jag spelare och ledare sprida floskler om att spelet börjar sätta sig. Positionerna börjar hittas. ”Vi gjorde en bra match”.

Floskler som inte sa mer än Moneys eldande var tappra uppmaningar i Patrick Ekwalls som jag tycker lysande TV 4-dokumentär Money talks.

Spelet – lika dåligt

Ekwall tilläts följa med hela vägen under AIK:s resa till och under matchen mot Valencia och vi tittare kunde konstatera att Moneys taktiksnack snuddade vid det dravel vi själva slog dövörat till inför våra småklubbsmatcher för 30 år sen.

Poängen är att jag vägrar att tro att det sagts speciellt mycket klyftigare saker i AIK:s omklädningsrum efter att Money försvann.

Spelsystemet är detsamma. Spelarna såklart också, förutsatt att de är friska.

Och spelet är ungefär lika dåligt.

För AIK var 0–0 mot Malmö ett nytt litet steg på vägen ur mörkret. Kämpainsatsen var bra. Mittfältet fick man lite till skänks men också tack vare Martin Åslunds och Krister Nordins stora arbetsinsats. Hade Pa-Modou Kah gjort vad han faktiskt borde hade AIK vunnit. Att bränna ett jätteläge kan bara accepteras om man utnyttjar sitt nästa men Kah var för oprecis båda gångerna.

Patrick Englund har mycket kvar att jobba med men bottenstrid ska det inte behöva bli. Det hade det heller inte blivit med Money kvar.

Andreas Eriksson visade fina kvaliteter även som anfallare i mitten. Han brände visserligen matchens tredje stora målchans men i den situationen tycker jag att MFF:s målvakt Mattias Asper ska ha beröm för sin utrusning.

MFF bjöd på en spelmässig katastrof och buades ut av sin stora engagerade publik.

Är det kris? Är Afonso en 13-miljonersflopp? Pallade di blåes stjärnor inte Real Malmö? Måste Prahl gå? Är allt skit bara för 0-–0 mot ett rätt mediokert AIK?

Jag ställer frågorna som Malmös fans diskuterar i dag men jag har inget bättre svar än vänta och se.

MFF är ett kärnkraftverk som kan vara snuddande nära en härdsmälta lika väl som laget kan pumpa fram vinnande energi säsongen ut. Att spela dåligt och ändå ta poäng är en styrka som kan leda långt. Förutsatt att man varvar med bra spel som ger förtjänta poäng i de flesta matcher man spelar.

Klippte ihop en video

Tom Prahl hade inför AIK-matchen klippt ihop en instruktionsvideo för Afonso så att brassen skulle lära sig hur han ska röra sig på planen.

Kan inte låta bli att tänka på Monty

Python-sketchen där ett äldre par ringer efter Confuse-a-cat Limited för att ruska om deras på gränsen till apati förslöade katt.

Kattförvirrarna lyckas efter en del bisarra uppträdanden att få fart på kelgrisen men Prahls video förvirrade möjligtvis Afonso mer än den gjorde nytta. För sämre än så här har jag aldrig sett den gudabenådat tekniske brassen och jag har sett honom i ganska många matcher när han spelade i Örgryte.

I ÖIS fick Afonso spela som han ville. Alla andra fick agera vattenbärare och när liret inte stämde tilläts han att ha en mellandag.

Malmö har rätt att ha andra krav och framförallt har man fler alternativ på bänken. Det svåra blir att utnyttja Afonsos matchvinnarkapacitet om han inte tillåts att vara sig själv.

MFF har ett starkt försvar oavsett om man är tre eller fyra i backlinjen. Mittfältet är otroligt ojämnt.

Lysande i stunder då Tobias Grahn styr uppspelen, Afonso är på humör och Lolo Chanko rensar upp bakom. Bedrövligt när förlorade bollar inte jagas och rörelsen är nära nollpunkten.

Anfallet existerar knappt. Niklas Skoog är såklart lika bollsäker i år som i fjol men kommer inte loss. Han finns inte i avslutningslägena och han har ingen att spela tillsammans med. Igor Sypniewskis löpningar är omöjliga att läsa för en medspelare och Afonso är helt enkelt ingen anfallare.

Trots allt gnäll är MFF obesegrat och har efter sex omgångar tolv poäng. Dubbelt så många som efter lika många spelade matcher i fjol då man gav Djurgården ett till slut ointagligt försprång.

Stefan Alfelt