Motståndarna fattar inte Jannes klotter

FOTBOLL

För de flesta fotbollsvänner utanför Halmstad är nog Janne Andersson, Månadens Tränare april 2004, fortfarande en doldis.

I den allsvenska verkligheten däremot är hans meritlista osedvanligt lång.

Månadens Tränare har jobbat som assistent till HBK:s fyra senaste allsvenska tränare och på vägen till jobbet som ny chefs-tränare tagit såväl SM-guld som lilla silvret.

Till HBK kom han 1990 som 27-åring och fick två lärorika år under Stuart Baxter (”Ett fullblodsproffs”).

Samtidigt fortsatte Janne spela i div V med sin moderklubb Alets IK, där Janne för övrigt 1992 avslutade sin aktiva karriär i klubben med att bli femmålsskytt (!) mot Vapnö.

Återkom 1999

Efter sex tränarår i div III och div II med Laholms FK återkom Janne 1999 till HBK, där han sen verkat som assisterande under Mats Jingblad (”Som en kompis för mej”), Tom Prahl (”Vi var nästan för lika varandra”) och Jonas Thern (”Han körde skeppet mera själv”).

Så nog var det en välutbildad tränare som ordförande Bengt Sjöholm och de andra i HBK-styrelsen i höstas valde att satsa på efter den oväntat korta Thern-perioden.

Janne Anderssons syn på fotboll mynnar ut i en ren och snygg 4–4–2-uppställning, men jag minns en artikel i Hallandsposten inför seriestarten, där han via en exklusiv fotbollslektion i taktik, organisation och spelidé försökte få HP:s Jan-Ove Wikström att förstå helheten.

”Kurt Olsson hade blivit grön av avund”

Det blev, för att citera HP:s sportchef, lite av en gammal tv-idol med brylcreme i håret och rutig kavaj:

”För varje förklaring om överflyttning av laget, tilltänkta löpvägar och passningsalternativ börjar Jannes entusiastiska åskådliggörande med tuschpennan att bli alltmer obegripligt för att till slut likna ett klotterlandskap som skulle göra självaste Kurt Olsson grön av avund.”

Klottret har i alla fall gått hem och motståndarna är lika konfunderade som min kollega.

Till sist, taget ur samma fotbollslektion, Månadens Tränares syn på den risk hans spelare vågar ta:

4 Ingen risk på första tredjedelen, då ska bollen bort.

4 Liten risk på andra tredjedelen där förlorad boll i uppspelsfasen kan bli ödesdiger.

4 Hur mycket risk som helst sista tredjedelen.

Dock, som författaren Sigfrid Siwertz en gång sa:

– En sak som aldrig sätts på spel förlorar sitt värde.

Grattis Janne!

Lasse Sandlin