En nödvändig markering - MFF har inte råd med bråk

FOTBOLL

LANDSKRONA

Det finns en gyllene regel som alla anställda bör lära sig så fort som möjligt.

Hota aldrig med att säga upp dig om du inte är beredd att göra det.

Jag har kollegor som hotat och fått gå för att åtminstone behålla en stolthet trots att det sista de velat har varit att bli av med sina jobb.

Tror inte att Tom Prahl spelade ett högt spel efter AIK-matchen. Snarare var hans besvikelse faktiskt så stor att han var beredd att lämna MFF redan efter sex omgångar.

Under vårens träningsmatcher fanns ett visst missnöje i MFF:s ledning med att Prahl inte reservationslöst vågade släppa loss de offensiva krafterna i truppen.

Med Afonso, Tobias Grahn, Sypniewski och Skoog borde MFF kunna bli ett bollhållande lag som spelade ut sina motståndare.

Prahl har hela tiden tvekat. Han har inte gillat "duttandet" på mittfältet. Han har velat ha spelare som "sätter ner foten" och vinner boll. Han har velat ha snabba omställningar (detta tröttsamt ofta använda nyord för kontringar).

Det han har fått är ett lag som vunnit storsegrar och varit svårt att besegra men som ändå inte mer än stundtals presterat kvalitet i paritet med truppens inneboende förmåga.

En markering

När Prahl satte ner foten i omklädningsrummet förra torsdagen var det en markering som förmodligen var nödvändig. MFF har lika lite som andra lag råd med ett internt ifrågasättande av ledarskapet.

Många stjärnor är ingen garanti för framgång och den tränare som är tillsatt måste ges fullt förtroende att hantera sitt manskap på ett sätt som han tror vara bäst. Oavsett om det sen innebär att dyrt inköpta publikfavoriter får sitta på bänken.

Sluttabellen är det enda facit som kommer att ges även om vägen fram till den helst ska smyckas med underhållning.

Jag tror fortfarande att 3-5-2-modellen är det bästa sättet att ta tillvara på Malmös kvaliteter men det förutsätter att Patrik Andersson blir frisk.

Möjligtvis ett framsteg

Oavsett spelmodell är det allra viktigaste för MFF att Niklas Skoog får igång sitt spel och att han får en fungerande anfallspartner.

Malmös spel mot Landskrona var möjligtvis ett framsteg men det var inte bra. De chanser MFF skapade kom under den sista kvarten då man öste upp bollen mot Landskronas mål. I såna lägen blir lätt det ledande laget aningen för fegt och hjälper därmed till att vända matchbilden för det lag som jagar kvittering.

Landskrona var klart bättre

Landskrona var ett klart bättre lag sett över 90 minuter.

Jörgen Pettersson var på nytt strålande när han hamnade i en ren mittfältsroll. Med sina snabba fötter och härliga teknik skapade han ytor och passningsmöjligheter. Heder åt MFF-klacken som skanderade hans namn i stället för att håna och hata trots att Pettersson numera spelare i "fel" dress.

Landskrona har varit upp och ner hela säsongen men med Jonas Olsson på mitten ges en bättre stabilitet. Den långe 22-årige tuffingen växer snabbt mot att bli en absolut nyckelspelare för Bois.

Hans återkomst efter avstängning innebar bland annat att Antti Okkonen kunde koncentrera sig mer på det offensiva spelet. Finländaren gjorde nu sin bästa match sen premiären.