Djurgårdens nolla ett fall framåt - men de blårandiga målskyttarna hittar vi i andra lag

FOTBOLL

BORÅS

Det var tydligen på Ryavallens storbildsskärm man skulle kika, om man ville se djurgårdare göra allsvenska mål denna onsdag.

Först Jones Kuse Asaris 1-0 för Landskrona mot Malmö i 17:e minuten.

Sen skytteligaledaren Sharbel Toumas 1-0 för Halmstad i 53:e minuten.

Gamla farliga blåränder båda två.

Dagens djurgårdare är inte ens nära att göra mål mot Elfsborg, och nu har man gått mållösa i 292 minuter.

Inte sedan Geert den Ouden gjorde 3-1 i 68:e minuten mot Sundsvall har Djurgården gjort mål.

Istället tre mållösa matcher i rad mot Landskrona, Kalmar och nu Elfsborg, samtidigt som vi ser ex-djurgårdare blomstra i andra klubbar.

Som Sharbel Touma, en av anledningarna till att Halmstad nu ryckt i den allsvenska tabellen.

Två mål mot Kalmar av den "Shabbe" som kom till Djurgården från Syrianska redan 1994 som 15-åring och som fem år senare vandrade vidare till AIK då Djurgården åkte ur - och nu i en skytteligaledning som är lika sensationell som HBK:s i tabllen.

I Djurgården, där spelaromsättningen varit monumental under senare år, fanns en viss Babis Stefanidis åter med.

Dumdristigt, Djurgården!

Först på bänken i 45 minuter, sen inbytt som högerforward i stället för Daniel Sjölund och efter halva andra halvlek inflyttad som center.

Babis hade Djurgårdens enda boll på mål under sina 45 minuter, en lös nick, men framförallt la han fram smörbollar till både René Makondele åt höger och till Tobias Hysén åt vänster.

Men nästa match är de båda avstängda den Ouden och Andreas Johansson åter tillbaka, så vem vet vad som händer då...

Dumdristigt vill jag i alla fall kalla detta att som Djurgården medvetet minska lagets slagstyrka genom att inte använda Stefanidis; oavsett denna omtalade policy...

0-0 är inget önskeresultat i fotboll men efter en trist och stundtals riktigt dålig match - nästan lika dålig som den ojämna planen - var det förvånansvärt nöjda anleten efteråt.

Förklaringen: att det för båda lagen handlade om "ett fall framåt".

I Fallet Elfsborg:

- Vi släppte in tio mål på de tre första matcherna. På de senaste fyra bara två, sa Magnus Haglund, Elfsborgs tränare.

I Fallet Djurgården: inte sedan matchen mot Helsingborg 28 september, 1-0, har man lyckats hålla helt tätt bakåt.

Mot Elfsborg var det inte heller någon fara under större delen av matchen. Av totalt fyra skott på mål var det egentligen bara ett Lasse Nilsson-friläge som Andreas Isaksson hade besvär med.

Berggren en tung pjäs

Övriga tre bollar mot mål kom i tur och ordning från Kristoffer Arvhage, Garba Lawal och Johan Sjöberg.

Gemensamnt för dessa tre bollar: de avfyrades utanför straffområdet och alla tre kom från spelare i Elfsborgs backlinje.

Vilket säger en hel del om Elfsborgs anfallsspel, där Lasse Nilsson visserligen löper en hel del men där han också krånglar till det.

Mycket bättre och mycket tyngre blev Elfsborg sista kvarten då Jari Ilola och Hasse Berggren byttes in och Samuel Holmén flyttade ut på vänsterkanten.

Visserligen inte en enda boll på mål, men under den kvarten hela 6-1 i avslut.

Giftig vänsterytter

Till sist: derby i Stockholm i kväll, AIK-Hammarby, och i den imponerande statistiken över de totalt 96 tävlingsmatcherna mellan klubbarna 1919-2003 ser jag med förundran vem som är AIK:s bäste målskytt mot Hammarby.

Inte Nebojsa Novakovic (1997-99) - med sina fyra mål en av åtta på delad femteplats.

Inte heller Kurre Hamrin (1954-55) som med sex mål delar tredjeplatsen med Thomas Johansson (1983-88).

Och inte är det Pära Kaufeldt (1921-24), tvåa med sju mål.

Nej, den överraskande skyttekungen heter Rudolf "Putte" Kock som 1920-25 gjorde hela åtta mål på Hammarby.

En vänsterytter som skyttekung!

Kanske något för Tobias Hysén att fundera över.

Glenns son var bäste djurgårdare här på Ryavallen.

Men varför vågar han aldrig gå rakt på mål?

- Tre gånger blev jag riktigt förbannad, sa Zoran Lukic.

Det var Hysén jr han tänkte på.

Mästarnas första nolla på nio matcher

Lasse Sandlin