Tre raka segrar med mig på läktaren - jag är Sundsvalls turgubbe

FOTBOLL

SUNDSVALL

Direkt från läktarplats har jag tre gånger denna vår sett Gif Sundsvall.

Förra torsdagen i Göteborg: 1-0 mot Blåvitt.

I torsdags här i Sundsvall: 2-0 mot Hammarby.

Plus denna söndag: 1-0 mot Halmstad.

Inte undra på att man ropar efter mej, när jag går från Parken:

- Välkommen tillbaka 25 juli, Lasse! Trelleborg hemma på nya konstgräset...

I proffshockeyn på andra sidan Atlanten är det mycket vanligt att journalister koncenterar sig på att följa ett och samma lag under hela säsongen.

Såväl hemma som borta. Än så länge har inte vi hamnat där, men jag förstår om Patrick Walker & Co just nu gärna ser mej som sin turgubbe.

Inte en missad Sundsvallspoäng med Sandlin på läktarn...

Behåll ödmjukheten, Sundsvall

Sundsvalls allsvenska supervecka med besök av de tre H-lagen har varit en verklig succé med den oavgjorda starten mot Helsingborg förra söndagen följd av segrar mot både tvåan och ettan i tabellen.

Fast egentligen kom medvinden redan borta mot IFK Göteborg för tio dagar sedan, då Patrik Eriksson-Ohlsson med kraft skallade in 1-0, och Giffarna därefter bytte in Johan Andersson som defensiv mittfältare och i praktiken formerade en åttabackslinje som höll nollan.

Där var Giffarna pressade på ett sätt som varken Hammarby eller Halmstad lyckats med.

Ändå bör man nog här i Sundsvall behålla sin ödmjuka attityd och inte dra för stora växlar på de här tre segrarna.

Just de här poängen lär komma att behövas i höst...

De har nämligen inte bara vunnits av egen styrka utan minst lika mycket på grund av motståndarnas oförmåga.

Två bollar på mål - båda gick in

Här några tänkvärda siffror på vad som hänt under andra halvleken i dessa tre matcher:

mot Blåvitt 1-0 i 61:a minuten - efter det inte ett enda Sundsvalls-skott, varken på eller utanför mål;

mot Hammarby 2-0 i halvtid - inte ett enda avslut i andra, 0-10;

mot Halmstad 1-0 i 70:e minuten - och det är Giffarnas enda på mål under andra halvlek, även om det är snudd på att också Cain Dotsons påpassliga långskott mot tomt mål ska smita in.

Facit på dessa 3x45 = 135 minuter blir då: två bollar på mål - båda gick in.

Lägligt uppehåll

Sundsvalls egen Lars-Tommy-duo, Pat-Rikard (Walker/Norling), lyckades perfekt med sin taktik att krympa utrymmet för HBK:s båda farliga yttermittfältare, skytteligaledaren Sharbel Touma till vänster och landslagsmannen Micke Nilsson till höger.

Lustigt att skåda var till exempel hur Joel Cedergren och Mikael Åskoogh på Giffarnas mittfält - om man hann! - snabbt bytte plats i väntan på Halmstad-utsparkar. Åskoogh gick in i den mindre utsatta centrala rollen, medan Cedergren tog närkontakt med Touma på kanten.

Touma tröttnade för övrigt redan efter en kvart, då han förlorat sin första och enda duell med Fredric Lundqvist som, hämmad av en skadad vad, var tvungen ge upp i halvtid.

För Sundsvall kommer EM-uppehållet trots allt lägligt på grund av alla skador.

För Halmstad kommer det också rätt i tiden. Nu får man tid att samla ihop sig efter den första förlusten, och det där guldrycket det talats om är ju bara en chimär.

Tabellen ljuger, när den inte berättar om vilka lag HBK mött och vilka man inte mött.

De fyra lag Halmstad ännu inte mött är Djurgården (7/7), Örgryte (11/7), Malmö (21/7) och Hammarby (27/7). Däribland alltså de tre lag som före serien tippades i topp. Bara där finns 18 poäng kvar att spela om.

Andersson: Blåvitt bästa laget

På söndagkvällen träffar jag Johan Andersson, ännu obesegrad i Sundsvall och kanske den spelare som bäst borde kunna jämföra de tre besegrade lagen:

- Jag blev besviken på Halmstad i dag. Dom skapade inget själva. Det gjorde förresten inte Hammarby heller.

- Nej, Göteborg är bästa laget vi mött under min tid i Giffarna.

I kväll möts IFK Göteborg och Hammarby, och enligt det där snacket borde alltså Blåvitt vinna. Tänk, det tror inte jag.

Mitt tips: 1-0 - till Hammarby!

Lasse Sandlin