Åh, en sån guldshow

Det var som om La Liga steg in i allsvenskan

FOTBOLL

MALMÖ

Anders Linderoth sammanfattade perfekt:

– Vi gör en fantastisk andra halvlek, men vi har ingen Afonso.

Inget annat lag än MFF har Afonso.

En fantastisk anfallare som avgjorde en fantastisk fotbollsmatch.

Plötsligt var det som La Liga steg in i allsvenskan. Nittio minuters kamp blandat med artisteri i ett ständigt stegrande tempo. En förtrollande kväll med en stämning som nästan bara kan skapas i tusentals watt med flödande elljus.

Jag har alltid varit svag för elljusmatcher på småfuktiga höstkvällar. Med en publik som Malmös känns fajter som gårdagens rent av att kunna vara av internationell klass. Vilket naturligtvis är en hägring, men det är ändå himla skönt att ibland låta sig bedras och njuta ohämmat.

Bajens försvar – en hönsgård

MFF vände 0–1 till 3–1 och såg ut att ha tagit ännu ett stort kliv mot det hägrande guldet. Bajens försvar var rena hönsgården i första halvlek.

Landslagsbacken Alexander Östlund virrade bort sig vid Malmös tre första mål. Max von Schlebrügge blev årets mest bortgjorda när Afonso i full fart tvärvände med överlägsen teknik och balans i straffområdet.

Ante Covic rusade ut och såg ut att göra allt för att bli utvisad men missade hårfint Lolo Chanko med sin vilda satsning. Östlund gjorde straff på inlägget i stället, men frågan är om det verkligen var straff när Super-Salle krockade med Afonso i närheten av mållinjen? Jag kan inte ens avgöra det efter att ha studerat situationen på video och tänker därför inte misstänkliggöra domaren Martin Hansson.

Misstagen skänkte MFF ett övertag som borde ha gjort andra halvlek till en ointressant transportsträcka. Det var klappat och klart för MFF, segern var paketerad och inslagen i guldpapper - och så svängde det till årets halvlek i stället efter paus.

Hammarby kom sargat till Malmö – jag hade fyra skadade framför mig på pressläktaren: Pablo Piñones-Arce, Petur Marteinsson och Mikael Hellström i klubbkostymer plus en ledigare klädd Mikael Andersson. Karl-Oskar Fjörtoft syntes inte till, men det omstuvade Bajen som uppträdde på planen kom igen efter paus på ett rentav anmärkningsvärt vis.

Hammarby tog över och dominerade utan att det gick att peka på individuella prestationer. Laget Hammarby lyfte sig. Fick fart på fötter och boll och plockade helt välförtjänt in Malmös försprång. Hade Petter Andersson varit lite kyligare i sitt friläge mot Mattias Asper vid 3-3 hade han förmodligen avgjort. MFF hade inte rest sig från en sån stjärnsmäll.

För Hammarby är andra halvlek något att, som det så populärt heter numera, ta med sig till Uefacupmatchen mot Villareal. Tempot, och då framförallt bolltempot, och vetskapen att man verkligen kan göra mål igen väcker åtminstone en pytteliten gnutta hopp mot det hemmastarka spanska laget.

Afonso Alves.

Bara att skriva hans namn gör mig glad.

Afonso – en estetisk upplevelse

Det lag jag håller på spelar i en så låg division att en spelare av Afonsos klass aldrig någonsin kan bli aktuell för det. Så egentligen bryr jag mig inte om vilket lag han spelar i – men jag vill se honom varje gång han spelar.

Att se Afonso i den form han är nu är en estetisk upplevelse. Tekniken är briljant men det är balansen som gör honom till en möjlig superstjärna. Med fulländad kroppskontroll kan han vända och rycka åt vilket håll som helst, helt oförutsägbart.

Eftersom han har ett ganska långt löpsteg luras man att tro att det inte går så fort som det verkligen gör när han drar iväg.

Och han är precis lika snabb med som utan boll.

Allsvenskans guldklimp

Afonso är på väg att sparka, förlåt – leka hem guldet till Malmö.

Med god hjälp av många bra lagkamrater.

Niklas Skoog, strålande bollmottagare och passningsspelare igår. Lolo Chanko sprang ännu ett maraton med boll. Daniel Andersson – glöm snacket om sidledsspel och kolla det effektivt tempohöjande ett-tillslags-spelet. Höiland och Elanga, seriens bästa ytterbackar. Yngvessons heta vilja. Olof Persson som än en gång visade att han var mogen att ta över dirigentrollen i försvaret där Peter Abelsson inte alls är lika bra som han var i bottenlaget Trelleborg.

Halmstad och Göteborg har fortfarande chans att utmana i guldstriden, men det kommer inte att gå.

För MFF har Afonso Alves. Allsvenskans guldklimp.

Alfelt listar sina höjdpunkter i årets allsvenska

Stefan Alfelt