”Jag ger inte upp”

Hemvändaren Yksel Osmanovski om Zlatan, Malmö och landslaget

EUROPA RUNT Yksel Osmanovski i MFF-tröjan 1997, i landslaget under EM 2000, i Baris dress samma år, Torino-spelare i våras och till sist tillbaka i Malmö.
EUROPA RUNT Yksel Osmanovski i MFF-tröjan 1997, i landslaget under EM 2000, i Baris dress samma år, Torino-spelare i våras och till sist tillbaka i Malmö.
FOTBOLL

Du har säkert också tänkt tanken. Jag har åtminstone gjort det flera gånger de senaste åren:

Yksel Osmanovski, vart fan tog han vägen egentligen?

– Får man inte spela, märks man inte, konstaterar Yksel.

Nu står han här, mitt emot mig i parkernas stad och ser precis likadan ut som när han stack iväg för att bli utlandsproffs för sex år sen. Hans år i anonymiteten verkar inte bekymra honom det minsta.

Yksel Osmanovski är hemma igen för att visa att han fortfarande är en mycket bra fotbollsspelare. En joker i MFF:s fortsatta jakt på det i 16 år hett efterlängtade guldet.

Vad är tankegången? Hemma för att stanna eller för att vända?

– Tanken just nu är att spela för Malmö. Det är första målet. Förhoppningsvis ska det gå bra. Sen får man se. Skulle chansen komma igen drar jag mig inte för att gå ut igen.

Vad är det som lockar ”ute”? Du har ju inte spelat så himla mycket.

– Nej. De första tre åren spelade jag alltid i Bari. Det fjärde spelade jag också, men femte och sjätte har det varit mest inhopp. Inte så mycket spel.

Har du inte tyckt att det varit jobbigt?

– Jo. Just att man inte får spela. Man tränar ju för att få spela i slutet av veckan. Därför kände jag någonstans att det kanske är bättre att komma hem när Malmö ville ha mig. Men jag är inte den som ger upp när det blir jobbigt.

Vi går tillbaka till EM 2000. Då spelade du i landslaget.

– Jag kom in i första matchen, sista kvarten, mot Belgien. Spelade inte alls mot Turkiet, men spelade sista matchen mot Italien. Det blev några landskamper till. Den senaste mot England i Manchester.

Du är med regelbundet i landslaget, sitter sen på bänken utomlands och förlorar den platsen – fanns då inte tankar på att vända hem för att synas i allsvenskan och komma med igen?

– Jag har alltid sett landslaget som en bonus. Det viktiga är att få spela i sitt klubblag. Det var de tankarna jag haft. Inte att jag måste ta tillbaka platsen. Det är en oerhörd stolthet att få spela i landslaget, men det har aldrig varit ett jättemåste för mig.

I en av de tidiga intervjuer jag gjorde med Zlatan sa han: ”I VM ska jag och Yksel spela på topp”.

– Zlatan...

Säger Yksel och fnissar innan han fortsätter:

– Kul att han säger så. Vi kommer ju från samma område (Rosengård i Malmö).

VM är ju inte omöjligt, det är dags för ett nytt om två år...

– Nej, nej, så långt har jag faktiskt inte tänkt.

Hittills har det blivit korta inhopp i MFF, hur är du egentligen som spelare i dag jämfört med när du lämnade Malmö?

– Jag har lärt mig en hel del på de här sex åren. Ute i Europa går det mycket snabbare. Det är tuffare, snabbare beslut. Jag tror att jag har utvecklats på alla områden. Det jag behöver nu är att få komma igång, få speltid. Då tror jag säkert att jag har något att tillföra.

Har det handlat om andra spelstilar än den traditionella svenska, som MFF nu spelar efter igen?

– Oh ja. Dom kan byta från match till match. I Sverige kör man mer med att man ska vara trygga med ett system. I Italien kan man byta mitt under en match.

Ska man inte kunna det som en bra fotbollsspelare?

– Jag tror att det handlar om lite olika kulturer. Här i Sverige är vi vana med vårt, i Italien är man vana med att byta stil.

Vilket är mest utvecklande för en individuell spelare?

– Klarar du att hantera att du ändrar spel under en match är det givetvis bättre. Att man kan anpassa sig efter hur matchen utvecklar sig.

Trygghet är i sig inte utvecklande?

– Det kanske det inte är. Jag tror att det är bra att man har flera modeller och inte biter dig fast vid en.

Vad tror du om Zlatans fortsättning i Italien?

– Han har stora chanser att lyckas. En fantastisk spelare som har utvecklats mycket och kan utvecklas ytterligare. Juventus är klubb nummer ett i Italien. Han har kommit till en klubb som tar hand om en.

Gillar den italienska livstilen

Du och han kommer från Rosengård, men det är ju faktiskt inte fler som har slagit igenom trots all den talang som finns där. Vad beror det på?

– Vet inte faktiskt. Det kanske tar några år och sen dyker det upp någon ny. Kanske...

Du är inte renodlad forward längre.

– Vet inte om jag någonsin har varit det. Ända sen jag var liten har jag pendlat mellan positionerna, jag är ”periodare”. Det spelar inte så stor roll. Det viktiga är att man får spela.

Vad har varit roligt med att vara utomlands med tanke på de senaste två jobbiga åren?

– Jag har inte känt det så. Jag har ändå spelat en hel del och det har varit roligt och motiverande att möta duktiga spelare och mäta sig med dom. Storlag som Juventus, Milan...sen har man ju kommit in i den italienska livsstilen.

Den är behaglig?

– Ja, den är behaglig. Jag trivdes bra.

Varmt och skönt, god mat. Har du klarat dig från fansen?

– Fansen älskar sitt lag. När vi vann var alla glada, förlorade var dom mindre glada. Mycket mindre glada kan man säga.

Man går inte i centrum vissa dagar?

– Exakt. Samtidigt när det går jättebra ska man kanske inte ta till sig för mycket heller så att det går upp och ner hela tiden. Man får ta det lite lugnt.

Svängen till Bordeaux, vad hände där?

– Det var lite chansning. Jag fick inte så mycket speltid i min klubb i Italien och att testa fransk fotboll är aldrig fel. Men visst hade jag velat spela mer där också.

Var det stor skillnad jämfört med Italien?

– Olika spelstilar, helt klart. I Frankrike är det inte så mycket taktik, men det är mer fart. Man har snabba spelare och det går undan. Man kör sitt race. I Italien avvaktar man, kollar motståndaren och spelar efter det. I Frankrike har man sitt anfallsspel.

Det låter ju kul. Speciellt för en offensiv spelare.

– Jovisst. Det blir många chanser på båda hållen.

Och så har det blivit fler rondeller här i stan...

– Jaså? Du minns den, säger Yksel och skrattar.

Jodå. Skalar en kille av underredet på sin farsas Merca, genom att köra rakt genom en rondell i stället för att svänga runt den, sitter minnesbilden kvar länge någonstans i hjärnan.

– Man får vara försiktig, säger Yksel med ett nytt lite förläget skratt.

I höst ska han själv bli pappa för första gången. Fru Kujtime ska föda i november.

– Ska bli fantastiskt, säger Yksel Osmanovski.

Tanken är att han när han blir pappa också ska vara nybliven svensk mästare i fotboll. Det skulle många Malmöbor tycka vore fantastiskt.

Spelade på topp med Henke Larsson i EM 2000

Stefan Alfelt