Mannen med jättehjärtat

Håkan Mild: Oavsett vad jag engagerar mig i så vill jag göra det bra

Namn: Håkan Mild. Ålder: 34 år. Längd/vikt: 182 cm/80 kg. Position: Mittfältare. Moderklubb: Trollhättans FK. Kom från: Wimbledon FC, 2002. Allsv. matcher/mål: 232/24. Landskamper: 74 A, 19 OS, 4 U21.
Foto: Roger Lundsten
Namn: Håkan Mild. Ålder: 34 år. Längd/vikt: 182 cm/80 kg. Position: Mittfältare. Moderklubb: Trollhättans FK. Kom från: Wimbledon FC, 2002. Allsv. matcher/mål: 232/24. Landskamper: 74 A, 19 OS, 4 U21.
FOTBOLL

GÖTEBORG

Ett normalt hjärta är ungefär lika stort som personens knutna hand.

Håkan Milds hjärta är större än så, det är störst i allsvenskan.

Få spelare är så engagerade och kräver så mycket av sig själv – och sin omgivning.

– Jag är nog ett ”pain in the ass” på många sätt, säger Blåvitts mittfältsmotor.

Ännu ett träningspass är genomfört och Håkan slår sig ner på terrassen utanför Kamratgården.

Är det någon av spelarna som känner sig hemma i trädgårdsstolarna där uppe i Delsjöområdet så är det Håkan Mild.

Han kom som 16-åring och har fostrats av starka personligheter i klubben.

Han är själv en stor profil. Håkan Mild är nästan ett varumärke – alla vet vad hans produkt står för.

Det har förstås inte varit ett uttalat mål för Håkan själv, det har bara blivit så.

– Man är den man är och jag har nog alltid varit sådan när det gäller att göra rätt för mig.

Har viljan, det stora hjärtat, alltid varit en utpräglad egenskap hos dig?

– Oavsett vad jag engagerar mig i så vill jag göra det bra. Inom idrotten har det alltid varit så. När jag spelade handboll som liten fick jag ställa mig i mål för jag var bara i vägen som utespelare, jag ville vara överallt. Det kanske varit till en nackdel ibland också, att man jobbar lite dumt och då blir man sämre i andra moment.

”Jag löper mindre”

Har du blivit smartare?

– Kanske. Det tar längre tid att återhämta sig nu, så man orkar inte jobba på samma sätt. Men jag löper inte lika mycket, vilket delvis beror på att dagens fotboll ser lite annorlunda ut. Förr kom man som innermittfältare alltid i djupled det har du inte så mycket tid med i dag. Man spelar mer kompakt och håller sin position.

Vad tänker du på vägen fram till en närkampssituation?

– Att jag vill vinna duellen. Jag är en duellspelare och då handlar det om att den som kommer först och hårdast in i situationen vinner.

Ibland när man ser dig efter en match så undrar man hur din kropp ska orka träna igen?

– Jag tränar sällan dagen efter match. Jag har ont, i rygg och baksida lår. Kroppen säger ifrån och jag lyssnar mer och mer på den, det är jag tvungen till.

Smärtstillande?

– Inte mer än någon annan. Jag brukar ta Voltaren före matcherna, men inte inför träningarna.

Är ditt stora hjärta för klubben lika stort vid sidan av som på planen?

– Jag har varit här så länge och är så intresserad av det jag gör. För mig och de i min ålder handlar det nog om att vi hade en väldig framgång och vill ha det tillbaka. Det gör att man engagerar sig lite mer.

Ni verkar vara på rätt väg. Hur är årets trupp jämfört med fjolårets?

– Den är ganska likvärdig, men sedan kanske vi har lite mer spetskvalité. Framförallt har vi fått lite mer konkurrens på forwardsidan nu.

En förlängd arm

Med nye tränare Arne Erlandsen har rollen som lagkapten blivit lite annorlunda än under förra året. Erlandsen talar oftare än Bosse Johansson med Håkan och använder honom mer som sin förlängda arm in i laget.

På planen agerar Håkan Mild också som en ledargestalt, men det hade han gjort oavsett om han haft bindeln eller inte.

– Jag hade nog reagerat ändå på rätt eller fel. Jag är sådan när jag spelar, på gott och ont.

Skäller du mycket på medspelarna?

– Ja, jag skäller ibland...tyvärr, det är väl inget bra. Men jag blir sådan och jag tror att de flesta vet om det. Jag vet inte om de lyssnar. Om jag är elak? Det hoppas jag inte, men jag kan nog vara bestämd och säga vad jag tycker.

Har det hänt att lagkompisarna sagt åt dig att knipa?

– Ja, ja! Under och efter match. Det händer att vi blir ovänner under träning, men det gör inget man får gärna bli ovänner, så det blir lite fart och smäller lite. Det tyder bara på att du är engagerad och vill någonting.

Behöver du ha det som drivkraft?

– Det tror jag är viktigt. Jag tror inte man kommer någonstans om man inte är engagerad och aktiv i spelet. Det var det som var styrkan mycket förut.

Vi hamnar efter frågan i en lång diskussion om inställningen hos de nya yngre spelarna som präglas av mer individuellt tänkande, delvis första generationens ”curlingbarn”, som fått mycket utan att kämpa.

– Ruben, Roger, bröderna Ravelli, Roland Nilsson, Tord och Tommy Holmgren som var med och uppfostrade mig tillhörde en annan generation, de diskuterade saker och hade åsikter. Nu är det mer att alla barn ska få så mycket beröm som möjligt och de blir skjutsade överallt.

– När jag flyttade hit var vi tvungna att bo i Backa för att det inte skulle vara för lätt att ta sig till Kamratgården. Nu ska de bo nära. Det är helt okej, men det är ändå en annan attityd.

För Håkan Mild är rätt attityd och hjärta för medspelarna en förutsättning för framgång på planen.

– Man får aldrig glömma att man är beroende av varandra i ett lag.

Tiokampen, gren 3: Störst hjärta

Tilldelas den spelare som i varje duell, varje löpsteg varje sekund ger sitt allt för laget. Ett lag som ligger honom varmt om hjärtat.

7 dagar kvar till den allsvenska premiären och frågan ställs som alltid – vilket lag är bäst? Sportbladet har tittat på allt från hjärtan till hjärnor och sätter betyg som till slut ger svaret. I morgon: Luftwaffe.

Petra Thorén