Utmana Skåne nu, Stockholm!

Sportbladets Lasse Sandlin: Det är bra för HELA landet

FOTBOLL

Får man be en stilla bön om Stockholms återkomst i den allsvenska tabelltoppen...

Inte för att jag missunnar MFF — den givna guldfavoriten — eller hårdsatsande IFK Göteborg eller evigt unga Halmstad BK en plats i solen, men som Djurgårdens tränare Kjell Jonevret sa över en tallrik ärtsoppa en kall kväll i mars, då vi diskuterade fotbollen i Stockholm:

— Det var lite dött ifjol, va?

Kjell Jonevret är något så unikt som Stockholms-alliansen personifierad: född hammarbyit, fotbollsfostrad i Brommapojkarna, själv allsvensk i AIK (17 matcher och fyra mål 1984–86) och sen förra sommaren tränare för Djurgården.

Han har både historien, nutiden och framtiden klar för sig:

– Vore kul om Stockholm kunde vara med. Synd om det blir som det var för tio år sedan...

Som 1995 då.

För att påminna mej hur verkligheten då såg ut klickar jag in på AIK:s faktaspäckade historiesida och hittar dessa nakna siffror för AIK:s matcher:

17 859 hemma mot Hammarby – 17 028 hemma mot Djurgården.

15 358 borta mot Hammarby –11 159 borta mot Djurgården.

1995 hamnade det allsvenska snittet på 5 683 mot fjolårets 9 788, och tabellåttan AIK hade då en snittpublik på 6 967 mot 13 908 i fjol som nästjumbo.

Bara tio år sedan... ändå verkar det som en helt annan tid.

För exakt ett år sedan skrev jag på detta utrymme, att det nu var dags för tronskifte i allsvenskan:

Efter tre år av stockholmsdominans – Hammarby 2001, Djurgården 2002 och 2003 – kommer 2004 att bli Skånes i den svenska fotbollen.

Så blev det också. Efter en slutstrid totalt utan inblandning från 08-området.

Malmö före Halmstad och med även Göteborg i racet ännu i näst sista omgången medan de tre lagen från Stockholm sedan länge var avhängda.

En direkt effekt var att publiken minskade för första gången på många år: i snitt 9 768 mot 10 208, 10 180, 8 441, 6 976 under seklets fyra första år.

Framförallt minskade publiken i Stockholm, i derbyna med hela 27 procent.

Jämförda match-för-match var det bara Djurgården–AIK – som spelades redan 13 april i seriens andra omgång – som åskådarsiffran 2004 var högre än året innan: 32 590 mot 30 609.

Publiken sviker

I övrigt, med fjolårssiffrorna först:

AIK–Hammarby, 27 612–29 777.

Hammarby–Djurgården, 24 165–35 611.

Djurgården–Hammarby, 20 750–34 267.

AIK–Djurgården, 18 876–35 197.

Hammarby–AIK, 18 234–29 983.

I snitt ett ras med 8 869 åskådare – från 32 574 till 23 705.

I procent 27,2.

De två sista av årets derbyn lyckades inte ens locka 20 000 till Råsunda.

I listan över årets mesta publikdragare toppade i stället tre matcher från Nya Ullevi:

1) Öis–IFK med 40 186.

2) IFK–Malmö FF i näst sista omgången med 38 983.

3) IFK–Öis med 36 312 – före den högsta stockholmssiffran.

Med BK Häcken, Gefle IF och Assyriska Föreningen som ersättare för nedfyttade AIK, Örebro SK och Trelleborgs FF kommer vi även i år att få uppleva en nedgång i publiksiffrorna.

Malmö FF har kommit till toppen för att stanna, men nog skulle det vara välgörande för intresset i HELA landet om någon eller båda av Djurgården och Hammarby också fanns med i guldresonemanget redan från början.

Full fart framåt...

I fjol lyckades aldrig Djurgården fylla det gigantiska tomrummet efter Kim Källströms flytt till Rennes även om man – i förhållande till sina resurser – sprattlade emot rent heroiskt i Champions League-kvalet mot Juventus.

Mycket nytt i Djurgården även i år men den intressantaste av alla nya kom redan förra sommaren men gick sedan mest skadad: den danske toppforwarden Sören Larsen.

Då tror jag mer på Hammarby, som med Björn Runström och Pablo Pinones-Arce i mitten och Petter Furuseth-Olsen och Jeffrey Aubynn i princip ställer upp med en fyrmannakedja.

Full fart framåt!

Kampen om Lennart Johanssons Pokal kan börja.

Så slutar allsvenskan – enligt Lasse Sandlin