Järnkaminerna är tillbaka

Lasse Sandlin: Nya Djurgården - störst av alla

FOTBOLL

Det står 1-1 i matchen, när Djurgården får en högerhörna med fyra minuter kvar att spela.

12000 åskådare på Stadion, lyckliga över att äntligen vara tillbaka där Djurgården hör hemma, reser sig för att öka trycket.

- En enorm känsla! Men vi ska vara farliga där. Det ska fler lag än Häcken få veta, säger Djurgårdens tränare Kjell Jonevret efteråt.

Exakt: Fredrik Stenman 2-1!

Fredrik Stenman, som förresten hemma i en byrålåda har Alessandro del Pieros otvättade tröja nr 10 från Champions League-mötet med Juventus, ser inte direkt ut som någon bjässe - men han mäter faktiskt hela 187 cm och är därmed fem centimeter längre än den högste i Häckens backlinje.

Därmed passar även Stenman in i min teori om årets nya Djurgården, det Djurgården som även i år vill vara med i toppen.

Man har redan två SM-guld tagna under 2000-talet men om dessa båda togs via ett nytänkande med supersnabba flygande anfallare som Johan Elmander, Andreas Johansson, Lolo Chanko och Babis Stefanidis i samspel med tekniska spelgenier som Stefan Rehn och Kim Källström, så är årets metod en helt annan.

Kändes som på 50-talet

Ett tag kände jag mej faktiskt förflyttad bakåt i tiden ändå till 50-talet. Till den tid då tränaren Frank Soo och lagledaren Anders Bernmar dikterade Djurgårdens spel.

Då dessa båda skapade begreppet JÄRNKAMINERNA.

För att citera en av de största blårandiga historiker jag själv känner, den till City nu från Täby återinflyttade herr Lars-Gunnar Björklund, som jag förresten i fredags tog en fika med på Thelins Konditori:

"Dom hatade varje form av känslopjunk. Deras största njutning var sannolikt en barfotapromenad på glödande kol efter en avrivning i isvaken och en väl använd natt med tagelskjortan på...".

Själv ser jag denna kväll - förutom Stenmans 187 cm - upp till Sören Larsens 193 cm, Elias Storms 190 cm, Kári Árnasons 190 cm, Toni Kuivastos 187 cm och lagkaptenen Markus Johannessons 185 cm.

Eller för att tala med Kjell Jonevret efter de 2-1 mot BK Häcken:

- Vi har många rejäla stora spelare. Det är klart det är tillfälligheter men samtidigt är det inte det...

Inget lag är i år större än Djurgården.

Alltså är en hörna en given målchans.

Även den hörna som först ingen upptäcker förutom den skarpögde domaren Martin Ingvarsson som sett att Tobias Hyséns inlägg från vänster faktiskt touchat Dioh Williams klack, när denne - Matchens Överlägsne Lirare - försökt stoppa inlägget.

Ett segermål blir det på Hyséns jrs högerhörna, och därmed har den förre Häcken-liraren sin fot med i båda målen; det första ett tursamt skott stolpe-in med högerfoten.

Djurgården vann men ännu har man mycket att bevisa, om man vill utmana de fyra favoriterna IFK Göteborg, Malmö FF, Helsingborg och Hammarby.

Hur är det med flåset, Ba?

Den omskrivne Ibrahim Ba gjorde några glänsande nummer men hur är det egentligen ställt med karls kondition?

I första halvlek tog han slut efter sex minuter, i andra höll han i tio.

Det håller naturligtvis inte i längden. Framförallt inte i den roll ute till höger som han nu försöker fylla.

Då klarade store dansken Sören Larsen på topp och skottvillige isländske mittfältaren Kári Árnason sig betydligt bättre, men som redan skrivet: Djurgården har mycket kvar att bevisa.

Trevligaste fotbollen spelades istället av Häcken, sen krampen väl släppt efter Djurgårdens dominans första halvtimmen.

21-årige liberianen Dioh Williams är ett fynd med sin dansande spelstil, sina snabba fötter och sin briljanta bollbehandling, även när han dansar bakåt.

Det var Dioh som låg bakom

1-1-målet, när han för en gångs skull gick rätt mot mål, men jag måste säga, att en sån superlirare kan man uppskatta även utan sådan rättframhet.

- Häcken blir sämst tia, sa Tobias Hysén efteråt.

Övre halvan, säger jag.

Lasse Sandlin