...men betyget på Borås Arena kan bara bli 5 plus

Lasse Anrell: Fotbollen är äntligen på väg in i den nya tiden

1 av 2 | Foto: THOMAS JOHANSSON
"MODERNT OCH FRÄSCHT" Joakim Alexandersson, Andreas Klarström och Magnus Samuelsson verkar nöjda med Borås Arena. Precis som Sportbladets Lasse Anrell. "Borås Arena är läcker. Stora, mäktiga långsidor där alla ser bra och kortsidor som tar in mycket ståplats", skriver han i dag.
FOTBOLL

BORÅS

Fotbollen är äntligen på väg in i den nya tiden.

Först ut i Sverige: Borås.

Betyget på nya Borås Arena kan bara bli fem plus.

Den första jag möter i en trappa är riks-idrottsförbundets big shot Gunnar Larsson som ska vara med och inviga. Hans IFK Göteborg spelar just då match i Göteborg på den urgamla och nerslitna arenan av närmast östeuropeiskt snitt vid namn Ullevi. Gamla Ullevi. Urgamla Ullevi.

Det svider i hans blåvita själ att han inte är där i stället och att hans lag förlorar med astronomiska 0-3 mot ett lag utan hemmaarena från - ja, från Södertälje nånstans.

Men mest svider det i hans stolthet att lillebror Borås, pyttelillebror Borås, blev först med en ny arena som tar svensk fotboll in i en ny tidsålder. De akutpresenterade planerna för en ny fotbollsarena i Göteborg ska ses mot den bakgrunden. Göteborg vill inte vara lillebror. I alla fall inte i förhållande till Borås. Sånt svider.

Lite långa toaköer, sas det...

Och jag förstår avundsjukan. Borås Arena är läcker. Stora, mäktiga långsidor där alla ser bra och kortsidor som tar in mycket ståplats. Men långsidorna lär räcka långt. Det kom 15 064 i går. Det går in ett par tusen till.

Kritik? Det var lite långa toaköer, sas det.

Det var lite konstiga studsar på gräsmattan.

Men det mesta kändes modernt, fräscht och självklart. Det kändes som om fotbollen i går startade sin vandring mot samma utveckling som ishockeyn med arenor där man kan äta mat, dricka öl, se konserter, träffas och bete sig vuxet. Borås Arena ägs av Elfsborg men kommunen tar ändå riskerna, om jag förstått upplägget rätt. Livrem och hängslen. Sossesverige och Sponsorsverige. Självklart verkade Ingvar Carlsson nöjd när han invigde. Och smart nog har klacken fått en liten tarm på långsidan. Man ska vara rädd om sina mest hängivna supportrar.

Och det bästa av allt den här dan; Elfsborg vann.

Publiken i Elfsborg är trevlig som en hederlig folkölsrusig hockeypublik. Inga fula ramsor, inga huliganer, bara lite lagom urtvättade guliganer. Största jublet förutom målet fick en boll som sköts ut över en läktare.

Gräset?

Det rök av de svarta små gummikulorna som lagts under det mossgröna "gräset" och av alla sand.

Elfsborgs spelare Samuel Holmén och Magnus Samulesson var nöjda. Kändes som en mjuk gräsplan, sa de. Man kom in under bollen med skorna.

Örgrytes spelare Magnus Källander och Dick Last var inte lika roade.

- För mjukt, borde inte spelat här än, har inte satt sig, sa de men erkände att den är klasser bättre än Örebros några år gamla gräs.

Segern var rättvis

Det var en typisk konstgrässtuds som lurade Dick Last. En stum, pluppande studs som gjorde att bollen stannade upp och Daniel Mobaeck kunde något oväntat få en skottchans efter Martin Andersson briljanta pass på 60 meter. Mobaeck lobbade över en totalt ställd Dick Last.

Segern var ändå rättvis.

Elfsborg var otroligt aggressiva från start och vann alla närkamper och andrabollar och hade skapat en fem, sex bra målchanser efter tio minuter.

- Vi orkade inte med Elfsborgs press, sa Zoran Lukic efter matchen i en märkligt ärlig analys. Det syntes verkligen att det var så. I andra halvlek spelade lagen jämt men Örgryte skapade ingenting. Det var länge sen jag såg ett så pass skickligt lag som Örgryte bli så störda som i går. De tappade sitt eget spel, allt blev omständigt och komplicerat, jag tror exempelvis inte att jag såg en enda one touchpassning och när allt ska ta sån tid hinner man naturligtvis aldrig skapa några riktiga målchanser annat än på slump. I stället slog ÖIS lyror. Zoran Lukic lag slog lyror. My gosh.

Samuelsson dominerade

Elfsborg var skickligare över hela banan. Ville mer. Vågade mer. Bäst var Magnus Samuelsson som dominerade mittfältet likt en Håkan Mild - fast med passningar. Samuel Holmén opererade över stora ytor och det känns inte alls lika omöjligt längre att tänka sig ett mittfält med både honom och Anders Svensson med Samuelsson som en ettrig liten rödhårig diamant bakom dem.

Elfsborg vann över Örgryte.

Borås vann över Göteborg.

Lillebror känns betydligt hetare just nu.

Lasse Anrell