Glöm guldet – försök hitta ett hållbart spel först, Dif

FOTBOLL

Klubbledningen säger att Djurgården ska ta guld i år, Kjell Jonevret säger att de inte ska det.

Behöver ni en utslagsröst, grabbar?

Okej då: Djurgården ska nog ta det försiktigt med guldtankarna.

De har annat att tänka på.

Allt – om man med ”allt” inte räknar med gräsmattan – var så fint när Zoran Lukic kom hem till Stadion igen. Solen sken, djurgårdsfansen sjöng hans namn 20 minuter före avspark och två lag som spelade med hans favoritsystem.

Eller, eh, två lag som försöker lära sig det.

Zorans nya uppgift är väsensskild från den han hade i Djurgården. Där kunde han handplocka unga spelare som gladeligen la 4-3-3-manualen under huvudkudden och rabblade löpvägar medan de borstade tänderna. Nu ska han lära ett gäng göteborgare och brasilianare, stöpta i 4-4-2-form, att tänka och tro på ett nytt system.

Det är inte så enkelt.

I första halvlek i går var det bara ett lag på planen som hade en aning om hur man skulle göra – och det var inte Öis.

Magro gav Dif alternativ

För första gången i år hittade Djurgården in med uppspel via sitt innermittfält. Som av en händelse var det också första gången som den inhandlade playmakern Felix Magro fanns där från start. Magro imponerade inte i så mycket annat, men hans ambition att möta backarna gav Dif alternativ nog för att spela den vägen.

De gjorde det helt okej, mot ett Öis där yttrarna fuskade lite för mycket i defensiven för att hjälpa mittfältet och lite för lite för att vara ett offensivt hot. Ailton är inte direkt någon grovarbetare heller, så Djurgården kunde dominera mittfältet totalt. Tobias Hysén djupledslöpte superbt, Paulinho fick aldrig röra bollen och?

?ja, och plötsligt lät Fredrik Stenman Christian Hemberg ordna så att Paulinho fick röra bollen och så ledde Öis med 1–0.

Djurgården måste börja fundera på det, snarare än på guld.

Hur kommer det sig att laget släppt fler skott mot sitt mål än alla andra lag med övre-halvan-ambitioner? Att de släppt in flest mål av alla i serien? Att de i två raka hemmamatcher misslyckats med att stänga en match när de leder den.

Ledtrådarna ringlade ut sig kring Torben Gruts fina idrottsstadion i går.

Jonevrets problem är snarlika Zoran Lukics, med yttrar som ibland blir hängande i ett ingenting där de varken gör nytta defensivt eller offensivt. När Djurgården fått sina två mål, ett flaxmål (Larsens) och ett instruktionsboksmål (Arnengs) och Lukic aktivt coachat in sitt lag i ett mittfältsspel, lät de Örgryte spela fotboll igen.

Så agerar inte ett topplag, framför allt agerar inte ett blivande mästarlag på det sättet.

Inga mästartakter

Ett mästarlag hade stoppat ner matchen i en liten påse och vunnit med 3–1 mot ett taktiskt pubertalt Örgryte. Djurgården tappade bort sina yttrar, lät Magro trampa runt i ett ingenmansland och släppte in ett – för all del rasande vackert – Paulinho-mål.

– Vi gjorde en skitandra halvlek, som den spelsmarte dansken Sören Larsen så träffande sammanfattade det.

Där befinner sig Djurgårdens IF idag, i en kamp för att hitta ett spel som håller i 90, eller åtminstone 45 minuter, ett spel som inte bjuder motståndarna öppna gator in i matchen igen.

Det där är en sund målsättning för Djurgården.

Guldtankarna kan de lägga på is tills vidare.

???

Magnus Källander, 36, följde en internationell minitrend när han fick sin ålder som siffra på ryggen i Öis.

Det kan förresten ha varit därför som Patrik Andersson valde nummer 18 när han kom hem till Malmö.

Simon Bank