Man kunde höra allt - gnället och taktiken

Lasse Anrell: Baksmälla i stället för fest i allsvenskan

FOTBOLL

Det var en skrämmande upplevelse av två skäl:

Assyriska mötte Malmö FF på ett nästan helt tomt Råsunda.

Daniel Andersson har slutat spela i sidled.

Svensk idrott gör just nu sitt  bästa för att stoppa alla fester. Lindeskolan får inte spela hemma i handbollens elitserie för att deras hall är för liten. De ska hellre spela inför tomma läktare i Västerås.

Assyriska gjorde senast förra veckan ett försök att ta tillbaka gårdagens match till Södertälje och med andra ord skapa årets fotbollsfest på hemmaplan.

De fick inte.

De fick baksmälla direkt - istället för fest.

Förbundet sa nej och Assyriska förlorade en halv miljon, de fick spela på Råsunda inför 2 746 människor. 2 746 på Råsunda ser lite sorgligt ut. Alla såg ensamma och övergivna ut. Det var den lägsta publiksiffran nånsin för Assyriska sen de blev ett elitlag, sa folk jag pratade med.

Det var en smula surrealistiskt.

Några spridda publikklasar här och där.

Malmöspelarna pratade flitigt

Det lät som en normal damfotbollsmatch. Tomt, torftigt, tråkigt. Man kunde höra vad spelarna sa. Gälla röster. Man kunde höra Patrik Andersson skrika till sina medspelare hur de skulle stå rätt i positionerna. Man kunde höra honom skälla ut motspelare som han knuffat ner. Stå på benen, skrek han så att det ekade mellan norra och södra stå.

En sak framstod som mycket tydlig.

Malmö FF:s spelare pratade hela tiden. Inte bara Patrik Andersson. De stöttade, rättade och drev på.

Assyriskas spelare pratade ingenting. Det är ett tyst lag. Ingen dirigerar. Ingen dominerar. Möjligen beror det på språksvårigheterna, men det tror jag inte. Snarare gissar jag på att tränaren José Morais är en diktator och i går demonstrerade han sin oinskränkta makt genom att plötsligt byta ut Zoran Manovic som är lagkapten och den som alltid stått för stil och klass i ett lag som just nu förvandlas från ett spelande fotbollsälskande lag till en skyttegrav.

Efter 53 minuter byttes han ut och och han var inte glad. Han skakade på huvudet och sa saker som jag inte förstod. Men jag förstod egentligen allt. Han var inte road.

Morais sa på presskonferensen efteråt att han bytte ut Manovic av samma skäl som han har honom på plan. Om jag förstod honom rätt så betyder det egentligen "för att jag kan - för att jag bestämmer".

Gnäll i Assyriska

Jag misstänker att det är samma tanke som låg bakom Stefan Lundins petning av Stig Töfting i Häckens första match. Lex "Jag bestämmer"; om jag visar att jag är beredd att bryta ner till och med stjärnan vet alla att jag bestämmer och då vet alla att de måste lyda. Jag gissar att det kanske är så. Det har varit en del gnäll i Assyriska sista tiden. För defensivt. För mycket säkerhet. För lite finess. Match nummer två mot Gefle i veckan var ett misstag; där spelade Assyriska fotboll istället för att kväva fotboll. Som i gamla tider.

I går spelade Södertäljelaget solid defensiv igen. Ibland såg det ut som en backlinje med fyra man plus en libero. Ibland sex man vid egen straffområde. Solid rock.

Båda Malmös mål orsakades dock av klantigt backspel. 1-0 gjorde Afonso efter sjabbel av just Zoran Manovic och 2-0 gjorde samma Afonso efter klantigt backspel av Johan Ländin; det som tränare älskar att kalla individuella misstag och det är det väl också. Personlighetens seger över systemet.

Strålande bra Daniel

Malmö spelade enkelt och stabilt. Släppte inte till några målchanser. En dag på jobbet, sa Tom Prahl efteråt, en smula arrogant kanske, men det var nog sanningen. Malmö visste att de skulle vinna om de hade tålamod eftersom Assyriska alltid vill spela sig ur alla problem.

Daniel Andersson strålande på mitten. Kanske till och med bäst. Slår passningar framåt ganska ofta numera.

Afonso utmanar och vinner dueller - kanske är han ensam om det i hela serien. Hans plats är naturligtvis i anfallet.

Markus Rosenberg är lite vilsen men har har redan slagit fyra målpass. Det är han bäst i serien på.

Malmö leder allsvenskan redan. Det lär de fortsätta göra.

Medan Assyriska drömmer mardrömmar om ett öde Råsunda.

Lasse Anrell