Allsvenskan behöver inte snälla Gefle - tyvärr

Peter Wennman: Allsvenskan behöver arga, fräcka, uppkäftiga, griniga nykomlingar

FOTBOLL

Tre nya friska poäng, nu är Djurgården där de flesta experter tippat dem: bland de fyra bästa.

Chansen finns att laget blir kvar däruppe.

Samma experter har lika rätt när det gäller Gefle IF.

Tråkigt nog.

Det gör ont i mitt gamla gävlehjärta när jag ser laget stå med mössan i hand och tacka för en ny hedersam förlust, 1-3 på Stadion.

Allsvenskan behöver inte såna snälla pojkar.

Allsvenskan behöver arga, fräcka, uppkäftiga, griniga nykomlingar. Såna som inte nöjer sig med klappar på axeln efter att ha bjudit på "bra motstånd".

Allsvenskan behöver Häcken och Assyriska (åtminstone som laget spelade i början) - men vad ska serien med Gefle IF till?

Det skär i mig att skriva så eftersom jag gillat Gefle sen barnsben.

Ingen höjer rösten

Det är ju inte heller Gefles fel att superettan tydligen var så dålig i fjol att laget kunde ta sjumilaklivet upp.

Men GIF:arna försöker uppenbarligen be alla om ursäkt genom att vara det blygaste och mest välkammade lag som besökt de allsvenska arenorna på åratal.

Inte en spelare som höjer rösten. Ingen som ryter till på plan. Ingen som gestikulerar, tar initiativ, blir förbannad eller skäller på lagkompisarna. Det är knappt ens man drar på sig en frispark.

Efter matchen i går sa Djurgårdens tränare Kjell Jonevret saker som:

- Det är mycket svårare än vad folk tror att spela mot Gefle. De är välorganiserade och tuffa, det kommer många lag att få erfara.

Jo.

Låter det bekant?

Så hette det efter förlustmatcherna mot Kalmar, Helsingborg och Malmö också.

Artighetsfraserna duggar tätt - lika tätt som Gefles hedersamma förluster.

Det kommer att bli fler såna - 0-1, 0-2, 1-2...resultat av den typen. Efteråt är alla nöjda och glada och Gefle IF åker ur så det sjunger om det.

Matchen mot Djurgården var typisk: gästerna höll ihop laget bra, gjorde det jobbigt för motståndarna, svarade för ett hyggligt dagsverke.

Men problemet är att det HÄNDER ingenting. Det finns inget temperament, inga tempoväxlingar, inga överraskande manövrar, ingen udd.

Gefles spelare springer omkring på plan och tar sina positioner och hoppas att det plötsligt ska landa nån från yttre rymden, nån med lite klipp i steget, och sätta fart och färg på spelet.

Inte en enda profil

Det är totalt profillöst. Förutom att laget har en högerback som ser ut som Gert Fylking.

Daniel Ytterbom har fått en del beröm och får troligen ännu mer i dag eftersom han lyckades göra Gefles kvittering till 1-1. Men jösses...killen är för tung i gumpen, för tung överallt, för att ens vara en anständig allsvensk anfallare. Och hans partner Daniel Westlin gjorde en så usel insats innan han blev utbytt att jag bara ville skrika "hem och träna!"

Djurgården gjorde sannerligen ingen stor match och Jonevret borde kanske varit tuffare mot sitt eget lag i stället för att berömma Gefle.

Men det kändes ändå som en ren tidsfråga innan målen skulle komma. Den förträfflige Sören Larsen hade flera bra chanser innan han äntligen fick lyfta in 3-1 på stopptid, och både Jones Kusi Asare och Ibrahim Ba visade upp en del fräcka nummer.

Behöver rymdhjälp

Segern grundlades nog ändå på mittfältet, där Arnason-Magro-Arneng malde ner den stackars

Gefle-giganten Mathias Woxlin. Den senare fick slita så oerhört i defensiven att han inte orkade prestera nåt framåt - och därmed blev Gefle om möjligt ännu uddlösare.

Jag gillade att Gefle för första gången sen 1970-talet spelade i sina klassiska vita tröjor, det vara bara ljusblå byxor som saknades, men avskydde att se spelet lika blekt.

Medan Djurgården kan se fram mot derbyt mot Hammarby med två raka segrar i ryggen får Gefle fortsätta hoppas på hjälp från yttre rymden.

Peter Wennman