Kalmar - allsvenskans Rednex

Simon Bank: Bonnjävlarna äger – dessutom spelar de bra fotboll.

FOTBOLL

KALMAR

Nanne Bergstrand lär inte vinna SM-guldet i år heller.

Ge honom guldägget istället.

"Tråkiga Kalmar" är årets vassaste varumärke.

Kalmar kör över IFK Göteborg i 45 minuter, är klart närmast tre poäng, har fortfarande inte släppt in mål i allsvenskan och"

Minns ni Rednex?

Dum fråga. Det är klart att ni minns Rednex. Rätt fråga är väl om ni v i l l minnas dem; hur man inte kom undan dem, hur de fanns överallt, hur de satte sig i skinnet, hur de toppade listorna.

Precis som Kalmar FF.

Allsvenskans egna Rednex, rödnackar, bonnjävlar.

- Bonnjävlar? Tja, vi är ju det, sa Tobias Carlsson.

Han satt igår på en bänk i ett svettigt omklädningsrum på Fredriksskans (den enda större byggnad i Kalmar som är äldre än Kalmar Slott), mitt i ett gäng utschasade bonnjävlar som var påtagligt besvikna över en poäng mot Blåvitt.

Ett lag att hata - och älska

Tobbe Carlsson är högerback och gängets skyttekung. Två mål. Det är som det ska. Nanne Bergstrand har målmedvetet och genomtänkt byggt ett lag för alla att hata och dem själva att älska, det är klart att högerbacken ska vara skyttekung.

Det är så smart gjort, alltihop.

Nanne har, till parodins gräns, pumpat in utanförskapets evangelium i KFF:s spelartrupp. Det är etablissemanget hit och "alla hatar oss" dit. Varumärkesbyggande, både internt och utåt. Kalmar mot världen.

Förr om åren var det som om de förminskades av komplex när de kom upp i allsvenskan. De fick höra att de var bönder när de kom till storstan - och accepterade rollen som försynta bönder.

Inte längre. Nu klampar de in, snyter sig i linnet och lägger upp dobbskorna på bordet. Det sexiga Djurgården under några år gjorde med Stureplanspage gör Kalmar med kramsnus och gummistövlar.

Bonnjävlarna äger.

Dessutom spelar de bra fotboll.

Fábio - underskattad

IFK Göteborg hade fruktansvärt tråkigt i första halvlek igår. Mot Kalmars täta niomansmur krävs ett passningsspel, samordnade löpningar i djupled och taktiska val. Blåvitt var fullkomligt uselt i varje avdelning, valde dåligt och utförde ännu dåligare - och om ni har synpunkter på kvalitén på grammatiken skulle ni sett Kalle Svenssons uppspel.

Kalmar välde in i första-, andra- och tredjevåg, med en kombination av rakt kraftspel och kvickt passningsspel av Henrik Rydström, Lasse Johansson och den extremt underskattade Fábio.

Saknade de något så var det spelare som kunde förvalta all den där pressen. När Brima Koroma gick av hade KFF noll anfallsspelare kvar på planen. Då kan det bli svårt med målskyttet.

Blåvitt, å sin sida, hade inget mer än odistinkta långbollar.

Efter paus flyttade Arne Erlandsen in Niclas Alexandersson centralt för att få bättre passningskvalité och spelbyggnad. Ett smart drag, som vände matchen. Blåvitt reste sig, fick ett spel och skapade ett par halvchanser.

Bra gjort av Erlandsen.

Men varför förnedrar han Stefan Selakovic?

Att spela honom på kanten, medan George Mourad gör ideliga cameo-insatser i anfallet, är en sak. Ett svek, möjligen. Selakovic är en snäll Varbergsgrabb, han slår inte sönder omklädningsrummet för det. Selakovic tiger och gör jobbet för Erlandsen.

Men vad gör Erlandsen för Selakovic?

Han byter ut honom efter 45 minuter, efter en halvlek då lagets passningsspel varit så undermåligt att han knappt fått bollen.

Så kan man göra mot många spelare, men gör man det mot klubbens högprofilerade värvning blir det något annat.

En markering. En förnedring. Ett sätt att skapa sig problem.

Och sådana har Blåvitt så det räcker. Noll spelmål på tre matcher säger en del om hur svagt laget är när de ska vara spelförande. Utan Håkan Mild är de inte så vassa på att vara spelförstörande heller.

Annat med Tråkiga Kalmar.

Blir aldrig favoritlaget

På väg ner till Småland petade jag i mig några sidor Stagnelius (stans mest kände skribent i konkurrens med Henrik Rydström).

I dikten Häcken skrev han faktiskt om Nannes lag:

"Arma gubbe! Varför spela?

Kan det smärtorna fördela?

Fritt du skog och mark må liva,

Skall Guds barn dock aldrig bliva!"

Äh, jag ljög. Dikten heter Näcken. Men annars var det rätt.

Bonnjävlarna blir aldrig allas favoritlag.

Men så länge de håller nollan tror jag de skiter i vilket.

Kalmar hade inte fått en straff sedan oktober 2003.

Man kan väl tycka att Lasse Johansson borde hunnit träna lite mer sedan dess.

Simon Bank