– Proffsfotboll eller lekskola, Blåvitt

Lasse Sandlin: Vad håller mysgubben Erlandsen på med i Fallet Selakovic?

FOTBOLL

GÖTEBORG

Blåvitts tränare Arne Erlandsen är allt en riktig mysgubbe.

I matchprogrammet har han sin egen ruta, "Arnes myshörna", och när han efter 0-0-matchen mot Helsingborg ska försvara sitt bisarra uppträdande i Fallet Selakovic låter han som självaste Fröken Sprakfåle, hon som i Lisa Eurén-Berners flickböcker säger:

- Lev livet leende!

lite speltid Stefan Selakovic började på bänken i går mot Helsingborg. En av anledningarna kan vara att han inte vill spela på mittfältet.
Foto: THOMAS JOHANSSON
lite speltid Stefan Selakovic började på bänken i går mot Helsingborg. En av anledningarna kan vara att han inte vill spela på mittfältet.

I den norska tränarversionen, numera kallad Gutten Sprakfåle, låter det så här:

- Stefan är ingen glad spelare, det ser jag, och jag vill ha en glad Stefan.

- Han trivs inte på kanten utan vill spela på topp. Därför får han konkurrera om de två anfallsplatserna, och istället får vi bygga upp andra spelare på kanterna.

Vilket kvalificerat nys!

Vad är det vi håller på med?

Proffsfotboll eller lekskola?

Att vara fotbollstränare är faktiskt inte bara att nöta långbollar och utöva press på bollhållaren utan framförallt att vara en lagbyggare.

I den rollen ingår att motivera sina spelare och bland annat att få dom att göra sitt bästa var dom än placeras i en 11-mannauppställning.

Svårt med historien

Man kan naturligtvis inte begära att en 45-årig norrman ska kunna den svenska fotbollshistorien, men i den finns annars två utmärkta exempel på hur skickliga ledare utnyttjat spelare på platser de inte varit vana vid och där de kanske inte heller ville utnyttjas:

1) OS 1948, då lagledaren Putte Kock hade den egensinniga idén att svenska laget skulle bestå av de elva bästa spelare han kunde hitta, oavsett var de normalt spelade i för positioner.

Detta innebar, sedan Putte först formerat en innertrio med Gunnar Gren - Gunnar Nordahl - "Garvis" Carlsson och därefter skulle komplettera med två yttrar, att han till höger satte Kjell Rosén, till vardags högerhalv i Malmö FF, och till vänster Nisse Liedholm, normalt inner i IFK Norrköping.

Ingen av yttrarna hade tidigare spelat ytter.

Resultatet vet vi: OS-guld.

2) VM 1994, då förbundskapten Tommy Svensson efter 2-2-premiären mot Kamerun fick snilleblixten inför mötet med Ryssland och lät Tomas Brolin byta roll - från toppforward till högermittfältare med rätt att vandra inåt.

"Brollan" gnällde som den värsta Selakovic. Men resultatet vet vi: succé, Brolin i världslaget, svenskt VM-brons.

Bara så att Arne Erlandsen har den svenska traditionen klar för sig, och nog är det väl skräp till lagbyggare som -om han fortsatt vill utnyttja kombinationen av Mourads tyngd och Ijehs teknik och snabbhet - inte kan skapa plats för en så flexibel spelare som Stefan Selakovic.

I Halmstad gjorde han 38 mål på 119 allsvenska matcher.

I Blåvitt har han, i en möjligen orättvis jämförelse, gjort ett enda på sex matcher.

Mot Helsingborg fick han 12+2 minuter på sig att bevisa sin storhet. Det räckte inte.

Vilken klasskillnad

IFK Göteborg fick ändå en poäng efter en kämpastark andra halvlek, men efter en första som var den match hittills i år där jag sett den största klasskillnaden mellan två allsvenska lag - och då har jag ändå sett lag som Gefle, Elfsborg och Assyriska.

Helsingborgs första 45 var ljuvliga att skåda med Thando Mngomeni, Atiba Hutchinson och Andreas Dahl som dominanter.

Det var bara tyngden längst fram som saknades. Den kommer i nästa match ? Kalmar hemma på söndag ? då den avstängde Peter Graulund är tillbaka.

Till sist, apropå Erlandsen och Selakovic, minns jag några rader ut Hávamál, "den höges tal" ur de gamla Edda-dikterna:

"Ovis man

tror alla vara

vänner, som vänligt le;

han förstår icke,

fast de stämpla mot honom,

om han bland sluga sitter."

Man trodde länge att Eddan skrevs av islänningar på Island.

Idag vet vi att Hávamál diktades i Norge omkring år 900.

Det du, Arne Erlandsen!

Lasse Sandlin