Simon Bank: Mycket av det som gjorde stan störst, bäst och vackrast är borta…

FOTBOLL

I kväll, efter en evighet, går vi på derby på Söderstadion igen.

Jag hade kunnat skriva att det ska bli en fantastisk, sprudlande, grönvit glädjekväll, men det vore att ljuga.

Det är ju som det är med fester:

Värden har aldrig roligast.

Det var en så fin kväll i Stockholm igår. Luften rörde sig långsamt i ett snällt vårljus, solen var stor men loj.

Stockholm har blivit kallt.

Fotbollen också.

För fyra år sedan var stan så het att skruvdobbarna smälte. Bajen, Djurgår"n och Gnaget var etta, tvåa, trea i allsvenskans sluttabell, bilköerna ringlade som boaormar ut mot Solna och den enda gräns som fanns var himlen.

Det är inte så längre.

Det är inte party som 1999.

Det är inte grand slam som 2001.

Det är 2005, och mycket av det som gjorde Stockholm störst, bäst och vackrast är borta.

I kväll går vi till Söderstadion, till det första derbyt där på sju år och det första allsvenska derbyt sedan 1990.

Om vi utgår från att ordningsmakten gjort rätt bedömning, och att våldspojkarna håller låg profil, så känns det helt rätt att hemmaplan får vara hemmaplan, även i ett derby.

Inga spöken

Hammarby älskar det, förstås.

Äntligen slipper de det ångestmarinerade Råsunda - med spöken och allt - och kan släppa passionen fri på hemmaplan.

Eller, eh, fri och fri" i alla fall så fri som man kan vara när tänderna hackar fram la cucaracha i technotakt. Hammarby mår inte bra. Förr om åren fick de höra att de inte kunde vinna, nu för tiden får de höra att de inte kan göra mål.

Bajen höll så hårt i plånboken i vintras att de fick kramp. Snålheten bedrar, och så vidare. Man saknar en powerforward, och har inte ett djupledsspel som är tillräckligt vasst för att kompensera det. Anders Linderoth säger att det bara är alla andra som tjatar om det - men vad skulle han säga?

Så här långt kan han alltid skylla på att spelprogrammet varit sadistiskt, med matcher mot de tre topplagen och IFK Göteborg. Men en förlust ikväll gör att de grönvita får klara sig både utan anfallsspets och en tro i fortsättningen, och innan de hittar det igen har topptåget rullat halvvägs till Hallsberg.

Kunde men ville inte

I kväll är det derby på hemmaplan, det känns som om ödet står på läktaren.

Skärpning, Hammarby.

Om det i söderbrödernas fall handlar om att vilja men inte kunna, så är det annorlunda för Djurgården.

De kunde, men ville inte.

Spelet hittills i år har pendlat mellan effektivt och barnförbjudet uselt, men ändå är blåränderna ett topplag. I morgon kan de leda allsvenskan, men det förändrar inte att jag saknar det gamla Djurgården.

För två år sedan hade de en spelmodell som stack ut, spelare som stack ut och en ledning som pratade om att satsa på allt det där fullt ut. Istället fegade de ur. Utan Källström och Isaksson tappade laget i kvalité, och när förlusterna kom blev det för jobbigt att vara kaxiga Djurgården. Inte minst blev Zoran Lukics framtoning en belastning i det läget.

Mini-Ajax blev maxi-Väsby

Jag hade älskat att se Djurgården fortsätta sin satsning, fortsätta investera i utbildning av unga spelare - även om det kostat en säsong eller två i skuggan. Det var ju den hållningen som gjorde att Sveriges alla spelare (utom Fredric Lundqvist) helst av allt ville flytta till en etta innanför tullarna. I Djurgården tränade unga spelare hårdare än någon annanstans, utvecklades och lärde sig spela ett internationellt anstruket passningsspel.

Men Djurgården gav upp.

Djurgården sjönk in i den grå massan; det var som att se mini-Ajax förvandlas till maxi-Väsby.

I allsvenskan räcker det gott, men det var befriande att se Djurgården satsa några mil högre och större än så.

I kväll hänger mycket på Sören Larsen, precis som det gjort hela säsongen. Han kan avgöra på Söderstadion också, om Dif klarar att hålla en hög press och ligga tätt på Mikkel Jensen kommer de att få sina chanser.

Men det är Hammarby som är värd.

Och det är Hammarby som måste ta poäng.

Ska vi säga 1-1?

Raset för stockholmsfotbollen – från tre guldkandidater till knappt en…

Simon Bank