”Skånsk medelhavsdisco”

Håkan Steen sätter plus på de allsvenska kampsångerna

FOTBOLL

Trallsvenskan är i full gång.

För att nyansera diskussionen om vilken kamplåt som är egentligen är bäst lät vi Aftonbladets musikkritiker Håkan Steen – i sammanhanget neutral då hans enda favoritlag i fotboll är Öster – tycka till och sätta plus på låtarna.

Djurgårdens IF – ”Gul Röd Blå”

Det här är lite som Black Ingvars, hårdrocklåt med dansbandstext. Man skruvar på sig. Dock: Kampsånger handlar ju inte om att vara ”bra” i traditionell mening utan om att göra jobbet – få igång laget och fansen. Och ”Gul röd blå” är helt klart en av låtarna med mest läktarkänsla.

IF Elfsborg – ”Starkare än någonsin”

Det känns lite som att genren kampsånger slutade utvecklas någon gång på 80-talet. Lasse Holm och Håkan Södergren fick sätta något slags standard med ”OK nu tar vi dom” och sen har skrämmande lite hänt. ”Starkare än någonsin” är ett typexempel på en sådan slentrianmässig supporterlåt. Och varför sjunger killen på rikssvenska? Så låter det väl inte i korvkön på Borås Arena?

Gefle IF – ”Yeah Yeah Gefle”

Calypso! Man applåderar nytänkandet och inte minst titeln, men frågan är ändå hur bra låten funkar i sitt sammmanhang, före match. Den kräver ju närmast brasiliansk sambastämning på läktaren. Man anar att det kan bli lite penibelt att försöka dra igång ”Yeah Yeah Gefle” när Häcken kommer på besök en snålblåsig onsdagkväll i oktober.

IFK Göteborg – ”Heja Blåvitt”

Visst, en klassiiker. Nostalgi. Hyland i hytten och ”Bebben” på plan. Den som vuxit upp med IFK vill förmodligen inte för sitt liv höra något annat på Gamla Ullevi. Icke desto mindre börjar Blåvitts käcka marsch kännas en smula museal. ”It says nothing to me about my life”, som Morrissey skulle ha uttryckt det om han varit Änglarna-fan.

Halmstads BK – ”Toppen är vårat HBK”

Det sägs att Öster-legenden Stig Svensson en gång lyckades slå en straff till inkast. Det här känns som en precis lika stor snedträff på det musikaliska planet. Styltig text, jönsig sångare och så har de inte ens orkat hitta på en egen melodi utan rippar visselmarschen ”Colonel Bogey March” från filmen ”Bron över floden Kwai” rakt av. Pinsamt.

Hammarby IF – ”Just i dag är jag stark”

Kopplingen melllan laget och kulturen omkring känns aldrig lika stark och självklar som hos Hammarby och deras fans. Således väjer de en befintlig låt skriven av en man ur de egna leden, den bortgångne men i Bajen-sammanhang odödlige Kenta Gustavsson. Och trots att texten inte alls handlade om fotboll från början fångar den precis känslan av att gå på match: ”Jag har väntat så länge på just den här dan och det är skönt att den äntligen kommer”. Exemplariskt, för att inte säga vackert.

Helsingborgs IF – ”Alla snackar om HIF”

Skånsk medelhavsdisco. Det här låter som soundtracket till en tjugo år gammal semesterbroschyr, så tillbakalutat och oengagerat att man anar att killen bakom micken precis lika gärna skulle kunna sjunga om Malmö FF om det gav bättre betalt.

BK Häcken – ”Kom kom igen”

”Kom kom igen och se stans fotbollskungar”. Tja, ganska få håller väl med om det är Häcken som regerar fotbolls-Göteborg, och just därför är en sån refräng, med den sortens kaxighet, så sympatisk. Själva låten är egentligen rätt tafflig ABF-rock, men det är hela-laget-i-studion och det sjunger som vore det oavgjort på tilläggstid i en avgörande match runt nedflyttningsstrecket. Mycket vilja, precis som det ska vara i en bra kampsång.

Kalmar FF – ”Laget i våra hjärtan”

Kalmar är ett lag som alltsedan Benno Magnussons dagar dragit till sig filosofer och tänkare. Adolphson & Falk-rockiga ”Laget i våra hjärtan” passar dem således utmärkt då det är en låt med något i de här sammanhangen så ovanligt som visst emotionellt djup. Sjungen, givetvis, på bred kalmaristiska. Känslan för laget och staden hörs i varje stolt skorrande r.

Landskrona Bois – ”Black and White”

En hejaramsa, varken mer eller mindre, och ingen överdrivet originell sådan. Har de inga musiker i Landskrona?

Malmö FF – ”MFF-hymnen”

En ballad är förstås rätt tänkt för att skapa andaktsfull stämning på läktaren, och jag gillar verkligen George Harrison-vibben som vilar över ”MFF-hymnen”. Men det finns ju bättre låtar om Malmö, två hela skivor med hyfsat nyskrivna grejer i form av soundtracken till de båda ”Blådårar”-filmerna. Bland annat grymma ljusblå hyllningar av Nisse Hellberg och Advance Patrol, låtar som faktiskt är bra på riktigt.

GIF Sundsvall – ”Vi är med”

Lite tjatig, och kanske snäppet för fånig för att kunna passera ens i kampsångssammanhang. Men jag gillar ”wo-ho-ho-ho”-grejen i refrängen, det är den som räddar ”Vi är med” kvar på läktaren.

Örgryte IS – ”En kärlek röd och blå”

”Trots att jag är Gaisare måste jag motvilligt erkänna att ÖIS har den särklass bästa låten”, skrev en läsare i ett mejl till Sportbladet. Jag förstår vad han menar. Slamriga, hjärtliga ”En kärlek röd och blå” låter som Göteborg, den är Bad Cash Quartet där ”Heja Blåvitt” är ”Loket”. Rätt tänkt.

Håkan Steen