Halse citerar Nixon

Simon Bank:…och nu fortsätter Petergate

FOTBOLL

GÖTEBORG

En omtyckt ordförande, ett fläckfritt varumärke, arbetsro, ansiktet.

Sitter här och listar vad IFK Göteborg förlorat i Ijeh-affären, så här långt.

De tog risken för att vinna två miljoner.

Var det verkligen värt det?

2001, när ett blödande Blåvitt försökte strama åt sitt lönekonto så mycket det bara gick, sa Håkan Mild en sak jag kommit ihåg. Han sa:

– En som vill köpa en ny Volvo kan inte säga att han vill ha den billigare för att han har taskig ekonomi. Då får han köra en annan bil, en billigare modell. Det låter kanske hårt, men så fungerar det.

Så fungerar det.

Men nu, fyra år senare, vet vi att Sveriges stoltaste fotbollsklubb försökt komma runt det. IFK Göteborg gick till bilhandlaren, stoppade tvåhundratusen i försäljarens ficka och åkte därifrån med en sprillans ny Volvo värd 400 000.

Det var en bra affär. Tills blåljusen syntes i backspegeln.

Charm eller fiffel

I dag sitter vi i Göteborg och funderar på vad sanningen är, om den är den vi tror (en tveksam chansning, som redovisats ärligt) eller den vi fruktar (ett felsteg som gömts undan).

Ser vi en charmig arbetarklubb som är lite illa ute – eller en skattefifflande klubb med ryggen mot väggen?

Jag vet inte.

Det är just nu med Göteborg som en gaisare så träffande uttryckt det:

Man ser gårdakvarnar – men man ser skiten med.

I går slet den blåvita ledningen för att klara sig genom dagen. Det gick sådär. Styrelsen försökte styra mediebilden genom en stängd presskonferens där bara journalister från Göteborgs-Posten och Expressen var välkomna. Den som tycker att den sortens presskonferenser indikerar att man inget har att dölja räcker upp en hand.

Att den ursympatiske Bengt Halse lämnar sitt uppdrag är en tung förlust. Halse har på styrelseplanet gjort för Blåvitt vad Bosse Johansson gjorde på bänken: Skapat en go stämning, framtidstro, lyft självbilden.

Han gör rätt som lämnar sin plats så länge som utredningen pågår, men jag hoppas att han kommer tillbaka.

I går citerade Halse president Nixon.

I dag, i morgon och ett par månader till går Petergate vidare.

Vad kan svensk fotboll lära sig?

Jag har förstås svårt att se något skandalöst i Janne Plånbok Nilssons enorma blåvita hjärta. Jag har också svårt att se några proportioner mellan det eventuella brottet och det övervåld som Ekobrottsmyndigheten slog till med för relativt futtiga två miljoner i utebliven skatt.

Men när Mats Persson kämpar för att förklara hur klubben inte kunnat ana att skattemyndigheten skulle sätta likhetstecken mellan ”gåva” och ”lön” vrider jag mig i kramper.

I Brunnsparken, några hundra meter härifrån, står i detta nattliga nu ett knippe unga män som gärna skulle hjälpa mig att frakta Robert Laul vart han vill i stan om jag bara ger dem en gåva på ett par hundra kronor.

I IFK:s styrelserum skulle man kalla det ”bussigt”. I min värld kallas det svarttaxi.

Inga mirakelkurer

Har man inte råd att köra Volvo får man köra en annan bil, en billigare modell. Så fungerar det. Det finns inga genvägar, inga mirakelkurer, ens för populära idrottsklubbar där människor med stora, varma hjärtan arbetar ideellt.

IFK Göteborg har alla möjligheter i världen att torgföra synpunkter på idrottens skattesystem, det finns säkert tveksamheter att skjuta in sig på. Men när de letar efter kryphål som inte finns, och börjar svamla om att lön lika gärna kan vara en gåva, förlorar de sin trovärdighet.

Efter 17 SM-guld, fyra cuptitlar och två Uefacup-segrar försätter sig Sveriges stoltaste klubb i en situation där omvärlden inte längre kan vara säker på vad den står för.

För två miljoner kronor låter det som en usel affär.

Simon Bank