Frisparksmålet var ett litet mästerverk

Stefan Alfelt: ...men matchen bjöd annars mest på tavlor

FOTBOLL

Halmstad

Det var upplagt för fotbollsfest.

Soligt och äntligen varmt. Allsvenskans två målfarligaste lag.

Det blev en gäspning som räddades av Dusan Djurics känsliga högerfot. Frisparksmålet var ett litet mästerverk i en match som annars mest bjöd på tavlor.

Stefan Lundin måste ha använt linjal när han formerade magneterna på taktiktavlan för såväl backlinje som mittfält stod i spikraka led hela matchen igenom utan att gå fram och pressa Halmstadspelarna. Hemmalaget tilläts att ostört springa framåt medan Häckens attacker uteslutande blev långa bollar på Dioh Williams som hade svårt att komma loss.

Båda lagen hade länge förtvivlat svårt att slå fler än två passningar inom egna laget. I en timme var det en rätt bedrövlig fotboll som presterades med en och annan ljusglimt. Som exempelvis ett fint stolpskott i flykten av Magnus Andersson.

Klart övertag

Halmstad var värt att vinna sett både till spelövertag och chanser även om Häcken plockade fram några lägen mot slutet.

- När solen gick ner släppte det lite för oss. Men det var säkert inte därför, sa Stefan Lundin som var på skämthumör trots förlusten.

Så här långt har Häcken tagit alla sina 16 poäng i Göteborg. Enda gången som poäng plockats på bortaplan var när Örgryte besegrades med 4-0.

- Vi kommer närmare varje gång. Bäva månde övriga landet, mässade Lundin innan han tackade för sig med att säga ett amen.

Pastor Lundin kan få rätt. Häcken kommer att förbli ett svårslaget lag och det finns ingen logisk förklaring till varför man skulle vara sämre utanför Göteborg. I går var det en dålig arbetsinsats kombinerad med oskärpa. Kanske tecken på trötthet efter söndagens seger över Landskrona. Kanske tankar på det väntande derbyt mot IFK Göteborg där Häcken för första gången kan se fram emot att få spela inför riktigt stor publik.

Upp på tredje plats i tabellen

Halmstad tog sig med segern upp på tredje plats och återigen måste man konstatera att det är en ganska fantastisk klubb som med små medel behåller en hög kvalitetet i laget även när stjärnor som fjolårets Markus Rosenberg och Sharbel Touma försvinner. Dessa har man inte lyckats ersätta men laget har ändå många som kan avgöra matcher.

I går var det Dusan Djuric. Jättetalangen som har så stora förväntningar på sig i år inledde med att slå en rad perfekta passningar som satte press på Häcken, men blev sen stillastående och omständlig. För att till slut bli matchvinnare med en hård hårt skruvad frispark som smekte tätt över muren. Osynlig för målvakten Källqvist tills det var för sent att hinna reagera och förhindra bollbanans väg in i nätmaskorna.

Djuric är en av Halmstads nyckelspelare.

En annan och den viktigaste är Tommy Jönsson.

Det är märkligt hur mycket stabilare Halmstad är som lag när Jönsson är med på planen. Hans lugn skapar trygghet som får försvarskollegerna att våga gå till anfall. Tommy har varit skadad större delen av säsongen. Han gjorde comeback med en minut mot Landskrona och från start i söndags då han räddade poäng med kvitteringen borta mot Elfsborg. Mot Häcken dominerade han som vanligt.

Stefan Alfelt