Verkligen en usel insats, Bajen

FOTBOLL

Kenta Gustafssons raspiga röst ekade som vanligt över Söderstadion strax innan avspark och publiken sjöng ”Jag har väntat så länge på just den här dan”, det kan tänkas vara de mäktigaste, charmigaste minuterna vi har i svensk idrott.

Men vadå väntat länge?

Det tog Gefle IF 71 år att vinna en bortamatch i Allsvenskan.

När den dan äntligen kom spred sig en annan allsång bland Hammarbys fans:

”Pengarna tillbaka”!

Fortfarande lätt chockskadad efter jätteskrällen måste jag säga att jag förstår publikens missnöje, jag har kompisar med grönt blod i ådrorna som skämdes som hundar i går kväll. De kräver givetvis bättre respons på uppslutningen (drygt 10 000), bättre gensvar på läktarstödet, bättre fotboll för pengarna, bättre...ja, allting.

Det var verkligen en usel insats av Hammarby.

Men mitt i alltihop ska vi inte glömma att berömma nykomligen Gefle, som i alla stycken genomförde en taktiskt perfekt match och som verkligen var värt den historiska 1–0-segern.

Jag trodde inte Gefle kunde spela så bra som laget gjorde, framför allt i andra halvlek.

De ljusblå såg aldrig nånsin skärrade ut och framstod plötsligt som ett lag med en rejäl chans att hålla sig kvar i den här serien.

Thomas Hedlund såg ut som rena Jaap Stam i mittförsvaret – inte bara utseendemässigt – och den märklige Daniel Ytterbom var planens kung efter paus.

En jätte med steppjärn

Ytterbom fungerar som en slags targetplayer, men när han får höjdpastejer att jobba med händer det ingenting.

När han får bollen efter marken händer det emellertid grejer. Han förvandlas till en slags jätte med steppjärn under dojorna, bred som ett utedass och med utmärkt känsla.

Får han rätt passning är det som att slänga in bollen i det där utedasset, stänga dörren och kasta nyckeln – det går inte att komma åt kulan.

Den här gången hade han också utmärkt hjälp av den löpvillige målskytten Benny Mattsson i anfallet och ett mittfält som höll uppe spelet bättre än tidigare.

Vill alltså påminna Bajen om att det faktiskt fanns en motståndare på planen också. Läste man förhandssnacket kunde man tro att hemmalaget redan räknat in tre poäng.

Anders Linderoth var skoningslös mot sina egna efteråt och menade att spelarna inte behöver en tränare, utan en psykolog.

– Att det ska vara så jävla svårt att vinna två matcher i rad, sa han och höll på att svälja sin dubbelprilla i rena ilskan.

Jag gillar verkligen Linderoth och uppskattar hans ärlighet, men där tror jag han har uppåt väggarna fel.

Det är ju ingen tillfällighet att Hammarby nu spelat 0–0 mot Örgryte och 0–1 mot Gefle i de två senaste hemmamatcherna. Medan de däremellan slagit Halmstad borta med 2–1.

Det är alltid svårare att gå ut och föra en match och prestera effektiv anfallsfotboll på beställning, hur många lag är det egentligen som klarar det i Allsvenskan?

Behöver ingen hjärnskrynklare

Det är oerhört mycket enklare att anpassa sig efter motståndaren, så som Bajen gjorde i Halmstad. Likadant mot ett annat topplag, Häcken, som försökte gå till attack på Söderstadion – varpå Bajen gjorde 3–1.

Bajen behöver alltså ingen hjärnskrynklare. Bajen behöver en tränare som inser det här problemet och kan rätta både taktik och uppställning efter det.

Jag är till exempel skeptisk till att använda Petter Furuseth Olsen på vänstersidan. Det blir inte mycket uträttat där. När han lirade till höger, mot Häcken, var han inblandad i alla tre målen. Det kan inte bara vara en tillfällighet.

Nå, jag borde ha anat det här.

Jag var övertygad om att Hammarby skulle vinna skitlätt denna strålande fotbollskväll och satte pengar på alla de sätt och vis – Lången, Matchen, Bomben, Mixen, Tjocken, Smocken och Torsken – och hade etta-kryss på stryktipet.

Det låg alltså i luften att det skulle bli en tvåa. Den första allsvenska bortasegern för Gefle sen 1934.

I bland känns det som om jag kan styra hela världens idrottsresultat genom mitt sätt att satsa pengar. Gud Fader själv kollar mina kuponger, sätter ner ett finger och ser till att jag är torsk.

Bitter?

You bet!

Å andra sidan lider jag inte särskilt mycket idag.

Har man spelat pojkfotboll i Gefle IF och varit bollkalle på Strömvallen kan man lätt stå ut med en bortaseger mot självaste Hammarby...

Peter Wennman