...men Alfelt tvekar

"Jag har ännu inte sett MFF prestera det förväntade Åkebyspelet”

FOTBOLL

MALMÖ

Står och lyssnar på Daniel Anderssons och en presskollegas samtal efter MFF:s oavgjorda premiär. Dom pratar om bra passningsspel, bra spel överhuvudtaget. Om ett Malmölag bättre än fjolårets.

Plötsligt kastar Daniel en forskande blick på mig och säger:

- Du tvekar, eller hur?

Tja. Lite

?

Malmö spelade visst runt bollen snyggt inom laget en hel del och vilket lag som var bäst kan ingen som såg matchen ha en avvikande åsikt om. Skulle vara den tappra randiga klacken på tio pers i östra kurvan och kanske en eller annan av fanatism förblindad Häckenledare. Om det mot förmodan skulle finnas några såna.

Malmö hade bollen mest hela tiden. Häckenspelarna jagade sig trötta och tappade skärpan när man efter Malmös kvitteringsmål ologiskt tilläts komma in i matchen igen. Chanser till att skapa målchanser gavs - men orken fanns inte för att utnyttja möjligheterna.

Så varför tvekar jag?

Inte är det för 1-1 mot Häcken i en premiär.

Häcken är ett svårslaget fotbollslag med allsvenskans absolut bästa mittbackspar i Jimmy Dixon och Teddy Lucic. Lägg till ett snabbt kontringsspel och tunge, kloke Hasse Berggren på topp så har man ett lag som alltid är underskattat i förhållande till sin faktiska kvalitet.

Ett bra betyg till MFF:s spel var just att Berggren tvingades till ett så gott som rent defensivt arbete med att gå ned och försöka skära av passningsvägar för Daniel Anderssons och Yksel Osmanovskis uppspel.

Var är Åkebyspelet?

Så återigen, varför såg

Daniel Andersson tvivel

i mitt ansiktsuttryck?

Förmodligen för att jag ännu inte har sett MFF prestera det förväntade Åkebyspelet. Det snabba djupledsspelet. Den chansskapande genombrottsfotbollen. Den stora

förändringen.

MFF skapade två riktigt bra målchanser mot Häcken. Ett instick från Afonso till Jesper Bech som ur dålig vinkel sköt på Håkan Svenssons ben så att bollen studsade upp i luften till ett nickläge för Niklas Skoog. Metern från mål styrde Skoog bollen över ribban.

Andra jättechansen var Yksel Osmanovskis sen han stoppat ett kanonskott från Anders Andersson. Det gick så snabbt att Osmanovski inte hann inse hur fri han var innan han hastade iväg sitt skott rakt på Svensson.

Malmös attacker styrdes ut till kanterna med inlägg som tacksamt togs om hand av det tidigare nämnda mittbacksparet. Dixon med sitt spektakulära häng i luften och Lucic med sin spelintelligens och känsla för placering.

Bra passningar är självklart

Att Malmö med den namnspäckade trupp man har visar ett bra passningsspel kan jag inte förvånas över.

Det tycker jag är en självklarhet att man ska ha med spelare som Daniel Andersson, Yksel Osmanovski, Anders Andersson, Afonso Alves, Niklas Skoog och Jari Litmanen (när han är frisk nog att spela).

Även i fjol spelade MFF stundtals riktigt bra fotboll även om eftermälet till en resultatmässigt oväntad svag säsong i Malmö alltid blir att allt, precis allt, har varit totalt värdelöst.

Min tveksamhet handlar mer

om hur mycket Afonso och

Skoog stoppar upp spelet med deras omständliga spel och om hur Malmö ska klara mittförsvaret. Raoul Kouakou har jag ansett som en säkerhetsrisk från första matchen jag såg honom

spela.

I går bjöd han onödigt på hörnan som ledde till Häckens

1-0 och varenda duell i och utanför straffområdet var allt eller inget, möjlig straff eller frispark eller vunnen boll.

Det var knäpptyst på stadion när Göken tryckte ut en Häckenanfallare över kortlinjen i slutet av matchen. Kan tänka mig ljudnivån om det varit Lucic som skickat Skoog ut ur straffområdet på samma vis"

Stefan Alfelt