Wennman: Ska det vara så här bra - redan i premiären?

FOTBOLL

Ursäkta, men det här var väl inte meningen?

Så här bra?

Så här kul?

Så här tidigt?

Jag har ju förstått att ska det vara allsvensk premiär ska det också vara skenbenssparkar och lera upp till öronen och gnäll på spelet och målsnålt och kallt och jävligt, så vad sysslade Hammarby och Helsingborg (4-2) med på Söderstadion?

För all del, kallt kan jag gå med på.

Men inte värre än att en bajensupporter mitt i klacken slet av sig tröja och byxor och stod i bara kalsongerna och skrek, jag tror det var efter Paulinhos 2-0.

Den nakna sanningen

Se det som den nakna sanningen om första halvlek:

Striptease, avklädning av Helsingborg, när Bajen gick fram till 3- 0 efter ett sånt där premiärspel som en tränare bara kan drömma om under långa, tunga vinterträningar.

Anders Linderoth måste ha fått gåshud under dunrocken.

Jag tror inte ens han visste att Hammarby var i så bra slag redan, trots de positiva signalerna i Royal League.

Djurgårdens spioner på läktaren bör ha darrat en smula med tanke på det superintressanta derby som väntar på måndag.

Jag tror inte de upptäckte några svaga punkter hos Hammarby.

Brassen Paulinho fick visa sin målfarlighet genom att pricka in de två första målen, och anfallskompisen Björn Runström skickade in trean. Därmed lär Runström slippa en upprepning av fjolårets tjat om missade målchanser.

Stora hål i HIF-försvaret

Mittfältet var - och jag talar fortfarande om de första 45 minuterna - en fröjd att se. Ytterbreddarna Petter Furuseth-Olsen och Jeffrey Aubynn rev stora hål i Helsingborgs försvar med sitt springande och varvade det med hårda, skruvade, precisa inlägg. För att inte tala om perfekta hörnor.

Petter Andersson både gav och tog i en del småfula armbågsdueller på mitten, men visade framför allt finess vid framspelningen till 2-0.

Till och med lagkaptenen Mikkel Jensen, som jag annars inte är nån stor beundrare av, plockade åt sig boll efter boll i sin uppsamlande position och gjorde vettiga saker med den.

Glädjechock för Linderoth

Att Petur Marteinsson och Max von Schlebrügge håller i hög klass i mittförsvaret visste vi redan, men en smärre glädjechock för Linderoth måste det ha varit att se nye islänningen Gunnar Thor Gunnarsson på vänsterbacken.

Alldeles felfri, helt klart ett kap.

Helsingborg såg lätt bortkommet ut med sitt 4-2-3-1-system i första halvlek när Bajen, mot alla gamla trista premiärregler, spelade snabbt, fyndigt och med god bollkontroll.

Målvakten Daniel Andersson måste också ha känt sig som om han stod i bara kalsongerna:

I höstas fick han släppa in sex mål på Söderstadion, nu blev det tre till på 35 minuter - och ytterligare ett efter paus. Tio bakåt på två matcher.

Det sa nästan sig självt att det inte kunde fortsätta på samma sätt hur länge som helst. I andra tog springet i bajenbenen slut, laget pressades ner i banan och Helsingborg fick äntligen fast bollarna i anfallet.

McDonald ordnade straff

Gästernas estniske skyttekung Tarmo Neemelo, som fick en svår uppgift före paus, byttes ut mot Gustaf Andersson och det tycktes ha en positiv effekt på hela laget. Många andra vaknade till - McDonald Mariga ordnade en straff (som missades av Andreas Jakobsson, Ante Covic gick åt rätt håll) och reducerade också till 4-2, Olivier Karekezi började se riktigt farlig ut och Andreas Dahl visade att känslan i högerfoten inte försvunnit.

Det hedrar Helsingborg att gänget orkade ta sig in i matchen igen och vinna andra halvlek klart på poäng. Jag tänker inte sitta och babbla om Henrik Larsson, det dröjer länge innan han kommer, men jag fick en känsla av att rödblått har en väldig massa offensiv kvalitet som kommer att visa sig framöver.

Att den lilla Helsingborgsklacken började kräva tränaren Peter Swärdhs avgång redan efter 35 minuters spel i årets allsvenska får man väl, än så länge, mest betrakta från den humoristiska sidan.

Peter Wennman