Alfelt: Passa på och njut Swärdh

FOTBOLL

HELSINGBORG

Peter Swärdh såg lycklig ut.

Hans ansikte nästan lyste av lättnad. Tre tursamma poäng mot Gais. Inga jobbiga avgångskrav från läktarna. Bara några fylleskämtsamma rop när han passerade VIP-baren efter presskonferensen.

Passa på och njut, Swärdh! Nästa vecka tycker din ordförande Sten-Inge Fredin kanske helt annorlunda om hur stark din ställning är.

Fredin sa så till Mattias Larsson i Sportbladets text inför Helsingborgs hemmamatch mot Gais. "Om du ringer om en vecka kanske jag tycker annorlunda."

Ingen tränare sitter säkrare än vad de senaste resultaten motiverar. En grym, nästan oförståelig, verklighet i vårt samhälle där trygghet länge var ett honnörsord.

Assisterande förbundskaptenen Roland Andersson brukar hävda att inget är säkrare i fotbollsbranschen än att man som tränare någon gång får sparken från sitt jobb. Det innebär inte att de drabbade känner sig mindre odugligförklarade.

För Peter Swärdh är det givetvis jobbigt att ständigt vara ifrågasatt, men han har å andra sidan bäddat för det.

Ingen backup

Jag förstår mig inte på hans envishet. Hans spelsystem har ofta visat att det inte håller annat än en bra dag då det samtidigt flyter på offensivt för de flesta i laget. När flytet inte finns existerar ingen backup i form av den enkla lösningen med lång boll upp till två på topp med förmåga att nagla sig fast i sista tredjedelen. Swärdhs system kräver yttre mittfältare som presterar ett hot mot motståndarna, det gjorde varken Fredrik Svanbäck eller i ännu mindre grad Babis Stefanidis. Gustaf Andersson fick jaga i ett vakuum på topp. Olivier Karekezi är lite av en diamant som Swärdh helt riktigt låter vara oslipad genom att inte förvirra hans spel med defensiva tankegångar. Men varför den tillbakadragna anfalls- alternativt offensiva mittfältsrollen?

Big Mac - supervapen

Varför envisas med ett spelsystem som ändå kommer att skrotas när Henke Larsson kommer hem?

Jag förstår det inte.

Jag förstår inte hur Swärdhs systemtro kan vara så stor att han riskerar sitt jobb helt i onödan.

Samtidigt är det ju så att det är de envetna oliktänkarna som står för utvecklingen. Resultat förvandlar alltid en ifrågasatt företeelse till en odiskutabel sanning.

Och Swärdh har fått ett nytt supervapen i Big Mac- kenyanen McDonald Mariga. En ung komplett mittfältare som kan bli precis hur bra som helst redan i år. Fascinerande att höra honom och Karekezi diskutera matchen på swahili efteråt. Inte för att jag förstod ett ord, men som sagt fascinerande på något vis.

Årets överraskning

Gais är inget givet bottenlag som många tror. James Keene är en naturlig torped framför mål. Khari Stephenson har enorm potential som sammanhållande mittfältare och inte många kan sprinta förbi paljettfriserade mittbacken Rickard Ekunde. Gais har kapacitet för att bli årets överraskning.

Stefan Alfelt