Tipset håller - Elfsborg vinner

Lasse Sandlin: Kyligt på Borås Arena – ändå njuter jag

FOTBOLL

BORÅS

Naturligtvis finns jag på plats på Borås Arena, när Elfsborg spelar årets första allsvenska match. Jag har ju varit ensam om att tippa Magnus Haglunds grabbar som vinnare av årets allsvenska.

Trodde jag - ända tills Tommy Engstrand i gårdagens morgon-tv slog till med samma tips.

- Då är ni två då, konstaterar min bänkgranne Jan Hansson, Borås Tidnings sportchef och en sansad man som fortsätter:

- Det känns faktiskt fullt realistiskt

?

Tillsammans ser vi Elfsborg och IFK Göteborg spela 1-1 och konstaterar att det inte finns någon anledning att ändra på tipset efter den matchen - trots det oavgjorda resultatet och trots de två tappade poängen

Det enda tips jag skulle vilja ändra på är tipset om Blåvitt som sexa... Men nu saknade man både Niclas Alexandersson och Stefan Selakovic, vilket i alla fall borde betyda en hel del.

Men: Elfsborg vann skotten med

11-2, skotten på mål med 6-1, och - enligt matchprotokollet - kom Blåvitts första boll MOT Johan Wilands mål från Thomas Olsson i den 78:e minuten (efter 77.47 för att vara exakt).

Elfsborg var bättre i allt. Så onaturligt mycket bättre att man skulle kunna tala om att det i slutresultatet inte fanns någon rättvisa alls.

Överrumplande kvittering

Men så är det ju inte inom fotbollen. Här finns ingen rättvisa - men inte heller någon orättvisa. Och alltså är Blåvitts överrumplande 1-1-kvittering, 40 sekunder in på tillägstiden, ändå inte ologisk.

Då har det överlägsna Elfsborg blivit försiktigt under matchens sista tio minuter, spelat lite för korta bollar och tillåtit de energiskt jobbande IFK-spelarna att komma med i matchen igen.

- Och vid dödbollar kan allt hända, som tränaren Arne Erlandsen säger med ett leende.

Samuel "Sampa" Holmén orsakar oturligt en hands, IFK får frispark, Oscar Wendts känsliga vänsterfot lägger bollen på rätt höjdnivå i straffområdet där den reslige Kalle Svensson kommer flygande och knoppar in kvitteringen.

Då visar klockan på 90.40.

Plötsligt är hela dan förstörd för Elfsborg, och därför bjuder jag på ett råd från författaren Klas Östergren:

"Vi måste tillåta oss att misströsta, i varje fall ibland".

Inte mycket, bara lite, ty så bra var spelet och så många var chanserna framför allt under första halvlek att här väntar en ljus framtid efter sjundeplatsen 2004 och niondeplatsen ifjol.

Fjolårsfyndet Joakim Sjöhage, ännu bara 19, vände gång på gång ut och in på Blåvitts mittbackar Kalle Svensson och Mattias Bjärsmyrs och blir ännu bättre i år.

Finurlig mitt

Mittfältet är finurligt komponerat med de bitiga Holmén och Jari Ilola i mitten medan teknikerna och spelgenierna Stefan Ishizaki (höger) och Anders Svensson (vänster) tar hand om kanterna med fria tyglar att gå åt alla håll. Här finns hur många alternativ som helst och framförallt Svensson hade några riktigt vassa långlöpningar på diagonalen.

I backlinjen visar man möjligen upp årets fynd, en 29-årig ex-skåning som svensk fotboll i tio år lyckats gömma i Twente, Raufoss och senast Sandefjord: Andreas Augustsson, en bjässe och kompromisslös mittbackshårding så totalt olik sin lille tekniske pappa, mittfältaren Bosse Augustsson (194 allsvenska matcher, 21 mål).

Det är kyligt på Borås Arena.

Ändå njuter jag, fortfarande också upplivad av att jag på min långpromenad dagen innan haver skådat vårens första blåsippa i en skogsbacke intill Saltsjöbadens golfbana.

För Elfsborg väntar Öster borta på långfredagen - årets första trepoängare. För Blåvitt väntar Helsingborg hemma samma långfredag - en öppen match mellan två tippade topplag som båda vacklar.

Lasse Sandlin