Helsingborgs organisation funkar bara i en serie - den om Lille Skutt...

FOTBOLL

GÖTEBORG

Blåvitt gick av Gamla Ullevi med sänkta huvuden i går.

Men bara en sak var sorglig:

Helsingborgs IF och deras organisation.

Är det inte hästar så är det hockey, och är det inte hockey så är det Helsingborg. Det är så mycket sport i Göteborg just nu att det är lätt att tappa bort sig själv.

Men när supporterklubben delade ut ett nyinstiftat Håkan Mild-pris till någon som verkat i Håkan Milds anda och passade på att ge det till Håkan Mild så föll bitarna på plats.

Ah, IFK Göteborg förstås.

De har ju varit lite svåra att känna igen, så här i seriestarten. Efter premiären sågade Arne Erlandsen sitt eget ledarskap genom att såga spelarnas inställning (en tränare som inte kan inspirera sina spelare inför en allsvensk premiär har gjort något grundläggande fel), och mot Elfsborg förtjänade de spöstraff snarare än en poäng. Anfallsspelet har varit obefintligt - några av mina kollegor formulerade det oavsiktligt briljant i en text om Ali Gerba i gårdagens tidning:

"På fyra matcher i Royal League sköt Ali Gerba ett skott på mål - som gick utanför".

Ali Gerba var petad i går.

Kan man inte ens träffa mål utan att skjuta utanför är oddsen för dåliga.

Det var en underhållande match på Gamla Ullevi. 2-2, två mål var, men två diametralt olika formbesked.

Blåvitt först. De spelar en enkel, rak fotboll som måste innehålla ett moment av variation. Annars blir den vare sig effektiv eller attraktiv; den långa bollen måste brytas av mot något annat.

Något annat heter i IFK Göteborgs fall väldigt ofta Niclas Alexandersson.

Skrämde Helsingborgs backar

Hans lår höll för spel i går, och hans första halvlek är den bästa jag sett en allsvensk spelare göra i år. Exemplet HIF gjorde det extremt tydligt hur viktigt det är med variation. Under matchens 45 första sekunder hann IFK ordna två bra chanser efter uppspel bakom Helsingborgs backlinje.

Det var mer än de skapat på två hela matcher.

Det var också tillräckligt för att skrämma HIF:s backlinje att raskt ta djup i resten av matchen.

Matchbilden blev därefter, Helsingborgs dubbla balansspelare Dahl/Mariga fick 30 meter att täcka upp på egen hand. De klarade det inte i mitten, där Pontus Wernbloomboomboom var ett monster i luften och en motor med fötterna. Och de klarade det definitivt inte på sin vänsterkant, där Niclas Alexandersson styrde både Fredrik Björck och matchen som han ville.

IFK Göteborg slog varannan boll långt och stack varannan på Alexandersson, som kunde slå inlägg, utmana eller spela på anfallares fötter. Plötsligt hittade de variation och ett spel som kommer att ge dem vinster framöver.

Myran Mariga en ljuspunkt

Tre poäng på tre matcher är skralt, men spelet i går måste varit balsam för plågade änglasjälar.

HIF har fyra poäng och ett snällt program framöver - men deras spel var inget balsam för supportersjälar. Möjligen en balsamering.

Jo, skuggspetsen Olivier Karekezi och arbetsmyran Mariga gjorde varsitt fint mål i går. Men målen var enskildheter och inte resultat av något genomtänkt anfallsspel.

Det finns något grundläggande organisatoriskt fel i HIF.

Del för del:

4Backlinjen har mer gemensamt med Skalman än Lille Skutt, den är elegant och smart men väldigt långsam. Alltså vågade den inte pressa upp och lämna ytor för Selakovic att springa på.

4Mittfältet såg verkligen lika tvådelat ut på gräs som på papper. Två "pivotes" som försöker döda yta framför backlinjen men konstant blir överspelade på kanten och aldrig får tag på boll - och tre man framför. En (Karekezi) som var bra men som tänker offensivt även när motståndarna har bollen, och två kantspelare (Stefanidis, Svanbäck) som båda ser vilsna ut. Svanbäck springer, Stefanidis blir passiv.

4Längst fram: Gustaf Andersson, som har mer gemensamt med Lille Skutt än med Skalman. Han springer konstant, men får vare sig understöd eller boll. När han får den missar han.

Som utomstående betraktare är det lätt att beundra Peter Swärdh för hans envisa tro på ett spelsystem som har potential, men så sällan fungerar.

Men jag förstår om, låt säga, Andreas Dahl har svårt att dela den entusiasmen just nu.

???

Niclas Alexandersson var matchens bäste, men roligast var det att se Pontus Wernblooms spel med fötterna. Konstruktivt, begåvat, vårdat. Men man vill fortfarande teckna dubbel livförsäkring för honom själv, motståndaren och halva ståplats varje gång han går in i en 50-50-duell.

???

"och en skada på Henrik Larsson gjorde inte Helsingborgs påsk gladare, precis.

Simon Bank