En fin trepoängare, AIK

Peter Wennman: …men det är nu ni måste visa er värdiga

FOTBOLL

Så vad ska man tro?

Att AIK är mycket bättre än vad alla experter tippat eftersom laget leder allsvenskan?

Eller att allsvenskan är skit?

Vad som helst, bara man inte tror på Zoran Lukic.

Om vi nu tar AIK först:

2-1 mot Örgryte, sju poäng på de tre första matcherna, fick 16 000 lyckliga, gulsvarta påskkycklingar att tulta hem från Råsunda för att kolla in serietabellen på text-tv.

Och visst, det är sant:

AIK leder före Hammarby.

Men jag tror inte det är särskilt många gnagare som inbillar sig att det kommer att hålla så länge.

Själv slog jag inte direkt frivolter av upphetsning efter slutsignalen.

AIK var dåligt.

Örgryte var ännu sämre.

Jag har sett AIK:s alla tre inledande matcher på plats och anser nog att detta var den hittills tveksammaste insatsen, trots de tre poängen.

Så vad har vi då sett av allsvenskans ledarlag?

4 En mycket blandad insats mot Gefle (2-2). Det hade kunnat bli seger, men lika gärna förlust.

4 En övertygande, imponerande bortavinst mot Öster (4-0).

4 En trög, låst match mot ett Örgryte som knappt skapade nånting av värde.

Spelprogrammakarna är AIK:are...

I ärlighetens namn är sju poäng det minsta man kunnat begära mot det skrala motstånd som AIK haft. Min hemliga teori är att den som gjorde spelprogrammet är AIK:are och hade räknat med tre raka segrar i inledningen.

Det är ju nu allvaret börjar:

Två raka derbyn, Djurgården hemma och Hammarby borta. Sen Elfsborg hemma.

Efter det kan vi på allvar börja diskutera vilket material AIK är gjort av.

Än så länge lutar jag åt att det helt enkelt är för dålig kvalitet på de lag som AIK mött för att vi ska veta om backlinjen håller mot ett gäng som förmår sätta press högre upp på planen, om mittfältet orkar mot en motståndare med bredd och snabbhet (ÖIS hade inget kantspel överhuvud taget), om anfallet tillåts skapa nånting alls mot starkare försvar.

En man som Bernt Hulsker, nyförvärvet, har fått mycket internt beröm, men det jag sett har sannerligen inte imponerat. Jag upptäcker inte storheten. Han slog in en boll i öppet mål i premiären, gjorde en vedervärdig filmning (som renderade gult kort) mot Öster - och blev utvisad på stopptid i går. Det är vad jag har i min anteckningsbok.

Inte avgjort alls

AIK måste helt enkelt visa mer på många punkter innan jag ställer in mig i jubelkören. Gänget kommer att ställa till problem för många - och definitivt vara före Gefle, Öster och Örgryte i sluttabellen - men i övrigt sammanträder juryn fortfarande.

Och vad ska man säga om Örgryte?

Jag vet inte om det fanns någon utanför den allra rödblåaste röran av ÖIS:are som trodde på Zoran Lukic när han sa "vi tänker bli ett topplag i år", men som tränare har man ju ändå vissa gyllene regler att hålla sig till.

Man bör icke, i detta land, vara överdrivet optimistisk.

Man bör icke sticka fram näbben och sprida falska förhoppningar.

Man bör ALLTID slå ur underläge, annars går det åt helvete.

Jag är rätt förtjust i Zorans frispråkighet, han är en befrielse att lyssna till på presskonferenserna, och han är nästan rörande självkritisk.

Nu slår han sig själv på fingrarna och säger att han gett spelarna fel signaler, att han ställt siktet för högt, vilket i sin tur skapat prestationsångest på planen.

Nåt annat är fel

Om ÖIS-fansen känner sig en smula lurade kan jag förstå det.

Men att vuxna, allsvenska spelare år 2006 ska behöva känna sig förda bakom ljuset av sin egen tränares optimism, det har jag svårare att köpa.

Det måste vara nåt annat som är fel.

Ursäkta mig, men jag får en känsla av att äktenskapet mellan Zoran och ÖIS har drabbats av svåra slitningar. Jag tror inte kärleken håller säsongen ut.

Peter Wennman