Det kan med tiden bli ett mycket värdefullt mål

FOTBOLL

KALMAR

Lättnadens suck hörs över hela Malmfjärden utanför Fredriksskans och från Gröne man - en liten ö uti fjärden - lyfter de skrämda ålakråkorna; skarvarna, alltså.

Pa Dembo Tourray, 198 cm och 98 kilo målvakt, rusar ut och kramar om en just då rätt liten tränare Jonevret.

Djurgården har just gjort årets första mål - under tillägget på säsongens 270:e minut.

Ett med tiden mycket värdefullt mål, tror jag.

Torsdagens 1-0 mot Kalmar efter 0-0 mot Hammarby och 0-0 mot Halmstad innebär en på sitt sätt så sensationell säsongstart, att det bara en gång tidigare under 2000-talet hänt att Djurgården inlett med att hålla nollan de tre första matcherna.

Det var Guldåret 2003, då man efter tre matcher hade nio poäng, 11-0 i målskillnad.

Planen var riktigt dålig

Annars har det varit lite si och så i öppningen. I de flesta fall betydligt sämre än i år upptäcker jag i en Carl-Johan Eelde-artikel på Djurgårdens hemsida:

2001 - 1 poäng (2-7), blev tvåa;

2002 - 4 poäng (6-6), GULD;

2003 - 9 poäng (11-0), GULD;

2004 - 5 poäng (6-4), fyra;

2005 - 4 poäng (5-6), GULD;

2006 - 5 poäng (1-0)...

Nu ska man ändå inte dra för stora växlar på den här segern.

Inte för att det dröjde 90 minuter och tio sekunder tills målet kom.

Inte heller för att Stefan Batans målskott var Djurgårdens enda avslut på mål under hela matchen och det enda avslutet över huvud taget under den halvtimme man var en man mer på banan.

Nej, helt enkelt för att Fredriksskans gräs/sand-underlag var så fruktansvärt dåligt, att det faktiskt inte gick att rättvist bedöma kvalitén på spelet. Om det normala

4-3-3 eller avslutningens 4-4-2 är framtidens melodi för Djurgården år 2006.

Eller som Kjell Jonevret sammanfattade:

- Bollen hoppade och studsade, och det är väldigt svårt att spela fotboll, när man varje gång tvingas behandla bollen med två-tre tillslag.

Alltså: fjolårets svenska mästare mot fjolårets tabelltrea i en egentligen riktigt dålig match - MEN där det ändå var lätt att hitta anledningen till detta.

Planen alltså. Spelarna för en gångs skull helt fria från skuld. Däremot knappast domaren...

Fröjdfeldt var riktigt dålig

Normalt är Peter Fröjdfeldt Sveriges bäste domare, men den här gången tärde den evigt leende servicearbetaren från Eskilstuna en hel del på sitt genom åren förvärvade goda rykte samtidigt som leendet stelnade en del.

Att Kalmars Nanne Bergstrand efteråt vägrade kritisera Fröjdfeldt är en gåta. Eller kanske inte - med tanke på allt gott han tidigare blåst...

Fröjdfeldt hade en riktigt dålig minut, den 39:e, då han med all rätt fick publiken emot sig:

l först blåser han frispark för Djurgården i en rivig löpduell mellan Fredrik Pettersson och Matias Concha, där frisparken borde gått åt andra hållet;

l sedan varnar han Fábio Augusto för att ha kommit sent in i en närkamp med Daniel Sjölund, när det - på sin höjd... - skulle varit frispark.

Den varningen hade väl inte gjort så mycket om inte samme brasse - då mer motiverat - fått ännu en varning en kvart in på andra halvlek och därmed blivit utvisad.

Fábio Augusto, bäst på plan under sina 62 minuter och den som låg bakom det mesta Kalmar hade i anfallsväg.

Brasseförföljelse

Men Augusto var nu alltså tredje brassen i rad som blivit utvisad under de senaste tre mötena mellan dessa lag:

l 29 maj 2005 Kalmar-Djurgården 0-2: César Santín ut i 53:e min, en andra varning. Domare: Daniel Stålhammar.

l 21 augusti 2005 Djurgården-Kalmar 3-1: César Santín ut i 56:e min, en andra varning. Domare: Martin Ingvarsson.

Det skulle aldrig falla Nanne Bergstrand att tala om förföljelse.

Jag får göra det i stället.

Lasse Sandlin