Fajten slutade med knockoutseger för skotten i röd hörna

FOTBOLL

HELSINGBORG

I blå hörna: Sören Åkeby.

I röd hörna: Stuart Baxter.

En tungviktsfajt som slutade med knockoutseger för den skotske återkommaren.

They never come back, de kommer aldrig tillbaka, hette det länge om proffsboxningens tungviktsmästare. Men sen knockade Floyd Patterson Ingo och efter det har en hel drös ex-champs kommit tillbaka och blivit mästare igen.

Allsvenska mästartränare kommer dock inte tillbaka särskilt ofta när de har bytt miljö.

Tom Prahl vann SM-guld två gånger med Halmstad och ett med MFF. Roy Hodgson gjorde det två gånger med både Halmstad och MFF. Vilmos Varzegi vann tre guld med Norrköping och ledde sen nykomlingen Öster till guld direkt 1968.

Åkebys miss: Persson spelade

Fler guldtränare som värvats till andra klubbar för att skapa mästarlag i allsvenskan kommer jag på rak arm inte på. Framförallt måste man ändå leta tillbaka i tiden då rollen som tränare inte alls hade den status den har i dag.

Frågan är såklart om dagens status verkligen är motiverad?

Många vill i dag se utgången av gårdagens Skånederby som resultatet av tränarhjärnornas krig.

Sören Åkeby ska då ha gjort missen att flytta upp Daniel Andersson till en defensiv mittfältsroll som han definitivt såg ut att ha stora anpassningsproblem till långt in i matchen.

Missen ska ändå inte ha varit det utan att Åkeby gav tidigare petade Olof Persson förtroende igen som mittback.

Olof Persson var negativt inblandad i bägge Luton Sheltons mål. Vid det första tappade först Jari Litmanen och Daniel Andersson kontrollen över den snabbe HIF-anfallaren och ställde därför Persson inför två val. Antingen att försöka förutse vart Shelton skulle ta vägen, eller helt enkelt gå rakt fram och begå en grov foul genom att ta honom med kroppen.

Olof Persson valde för MFF felaktigt det första alternativet. Vid andra målet är Persson för långt ifrån en så snabb motståndare från start men kan givetvis inte klandras för den fantastiska avslutning som Shelton presterar.

Alltså, gör två sekundsnabba misstag av en enskild spelare tvåfaldige guldtränaren Sören Åkeby till en dålig tränare?

Knappast.

Baxters ledarstil passar HIF

Däremot kan man fundera över varför MFF fortfarande efter 17 omgångar inte är ett lag i balans.

Åkeby vill ha offensiv fotboll och satsade hela försäsongen på uppbyggnadsträning av kondition men resultatet är oftare att MFF tappar andrahalvlekar än att man kör slut på motståndare.

Ett guldrecept som fungerar i en klubb gör det troligtvis oftare på grund av spelarmaterialet än på den som står för spelfilosofin.

Stuart Baxters filosofi ser ut att passa HIFs mix perfekt. Hans ledarstil är kravinriktad. Inlindat i en mängd anglosaxiska hårda ord bad han i paus dem som inte trodde att det skulle gå att vända 0-1 till seger att träda fram.

Effekten blev naturligtvis att käkar bets samman och offervilja skapades. HIF-spelarna sprang mer, mycket mer, efter paus. Pressen flyttades upp, anfallarna som agerat statyer i 45 minuter började röra sig över stora ytor.

Baxters psykologiska coachning blev långt viktigare än kryss och pilar på en taktiktavla.

Man ska inte komplicera enkla saker. Springer man mycket i fotboll skapar man utrymme för sig själv och gör det trångt för motståndare. Det vann HIF derbyt på.

Och nu skiljer bara fyra poäng upp till MFF på fjärde plats.

Nämnde jag att Henke Larsson var avstängd?

Nej, det gjorde jag inte.

Henke och Luton Shelton är ett minst lika vasst anfallspar som Junior och Jonatan Johansson (fantastisk snabb uppfattning när han gjorde 1-0). Och då har HIF Olivier Karekezi och en reserv som Gustaf Andersson dessutom.

Det är förmodligen för långt upp till den absoluta toppen men jag är övertygad om att HIF kommer att avancera ordentligt i tabellen.