Första föreställningen var strålande – förbered pytten

FOTBOLL

GÖTEBORG

Efter IFK Göteborgs 4–1 mot Häcken i nystarten utan norskt huvudlag finns det ett mycket enkelt sätt att betrakta den allsvenska tabellen.

Ettan AIK och tvåan Elfsborg förlorade båda två poäng – fyran Malmö, femman Djurgården och sexan Hammarby tappade alla tre poäng.

Av de sju i topp var det alltså i denna 17:e omgång endast trean Blåvitt och sjuan Kalmar FF som tog maximala tre poäng.

Blåvitt är på gång igen...

Inte sedan 1996 – då Andreas Andersson vann skytteligan på 19 mål och just Andreas och Niclas Alexandersson var de enda som spelade samtliga 26 matcher – har den speciella guld-pyttipannan serverats på Kamratgården, och ärligt talat tror jag inte det blir någon sådan anrättning i år heller efter sista matchen, Halmstad hemma, söndag 5 november.

Men med nio matcher kvar är IFK Göteborg i alla fall i högsta grad med i racet...

”Slaget om Älven, del 2” blev aldrig något slag.

Matchinledningen var nervös, rent av dålig, men sedan Bengt Andersson, ”världens bäste 40-åring” i målet, i 17:e minuten avväpnat en frispelad Dioh Williams var det aldrig något snack om utvecklingen.

Inför matchen läste jag ett uttalande av Mikael Källström, Häckens assisterande tränare:

– Till att börja med behöver vi täta till i början av matcherna.

Varpå detta hände: 18:e min 0–1 Marcus Berg, 30:e min 0–2 Stefan Selakovic...

Minuten därefter kom Dioh Williams fri ytterligare en gång med Andersson, men även nu visade sig gammal vara äldst: 40–22.

Nytt förstaval

Första föreställningen i regi Kjell Pettersson blev därmed en succé pyramidale, och det är klart att tränarbytet hade sin del i det hela.

1–0-målet, till exempel, nickade Marcus Berg in på Samuel Wowoahs långa inlägg – två spelare som inte direkt tillhörde förre tränaren Arne Erlandsens förstaval.

Och plötsligt målar Stefan Selakovic igen. Ifjol gjorde han nio och efter tisdagens två – de första sedan derbyt mot Örgryte 10 maj... – är han i år uppe i fyra.

Ett tursamt 2–0 där Häcken-målvakten helt bommar Andres Vasquez’ hörna och bollen studsar på Stefans fot in i mål och ett elegant 4–0 efter växelspel med Pontus Wernbloom följt av en slalomdribbling.

Men inte heller Selakovic har kunnat känna det rätta stödet från Erlandsen, utbytt före slutsignalen som han blivit i 14 av sina 15 matcher för norrmannen.

Allt om norske Arnes plötsliga avhopp har vi knappast fått veta, men tydligt är att han bestämde FÖR mycket.

Så nära var revolutionen, att han till slut bestämde sig för att gå och den röst som numera hörs högst i omklädningsrummet är därmed inte längre norsk.

Dock inte så långt därifrån eftersom nye förstemannen Kjell Petterssons pipiga pipa nog kan klassas som jämtländsk.

I IFK Göteborg dök han första gången upp 1982 (som Gunder Bengtssons assistent), men ursprungligen kommer han från lilla Jormvattnet, några mil norr om Gäddede, knappt milen från norska gränsen, strax intill den 819 meter höga Klumpliklumpen.

När Kjell Pettersson 1988–89 var Blåvitts huvudtränare genomgick laget en generationsväxling och efter sjundeplatsen 1989 – då den sämsta allsvenska placeringen efter återkomsten 1977 – tackade han för sig.

Bistra tider

Mot Häcken blev det, sen nervositeten välsläppt, strålande blåvit fotboll, framför allt den avslutande halvtimmen.

Närmast väntar ett nytt roligt derby: Örgryte på Nya Ullevi på måndag.

För Häcken stundar bistra tider: serieledande AIK borta på söndag.

Lasse Sandlin