Räkna inte bort varken Djurgården eller Malmö

FOTBOLL

MALMÖ

Vi såg ingen mästarfotboll men vi såg kanske ett blivande mästarlag på Malmö stadion.

Djurgården är back in business

och med tanke på svängsven-skans kvalitet räknar jag inte ens bort ihåliga MFF riktigt ännu.

Mattias Jonson satsade på tok för hårt, fult och huvudlöst två gånger i närheten av mittlinjen. Solklara varningar, solklart rött kort och segern var grejad - för Djurgården!

Det är alltid fånigt att höra de som säger att det blir svårare att spela med en man mer än motståndarna. För det blir det såklart inte.

Däremot blir det inte så värst mycket enklare eftersom motståndaren i de flesta fall fortsätter att försvara sig på ungefär samma sätt som tidigare och anfaller med en man mindre.

MFF lyckades inte utnyttja övertaget överhuvudtaget utan föll i stället mer eller mindre ihop till en sorglig spillra av ett försök till lagbygge.

Passningsspelet, som inte varit klockrent dessförinnan, blev i stället direkt uselt. Spelare gömde sig. En briljant bolltekniker som Junior försökte ständigt göra det enkla svårt och lyckades göra det alldeles för svårt.

Sören Åkeby klagade helt förståeligt, men när han hävdade att det var det sämsta MFF presterat i år vill jag inte hålla med honom. Jag har sett samma utveckling i flera tidigare matcher. Kravbelastade MFF-spelare som inte pallar för pressen att behöva prestera.

Litmanen anonymiserad

Det är som att seriens på förhand största favorit inte vågar ge sig själv chans att vinna när det verkligen gäller. I en sån omgivning anonymiseras till och med Jari Litmanens passningsspel och Jonatan Johanssons smarta löpvägar förvandlas till meningslösheter.

Djurgården bjöd inte heller upp, få lag vill göra det på MFFs hemmaplan. Pa Dembo Tourray gjorde de avgörande räddningarna och hade lyckan att se studsen efter Daniel Anderssons kanonskott i ribbans undersida (ända uppe i krysset) gå åt för Djurgården rätt håll.

Ytterbackarna Matias Concha och Robert Stoltz hade problem, ofta beroende på dåligt understöd av yttermittfältarna, men farliga Malmö-

inlägg slogs bara tre i första halvlek och inga alls i den andra.

Kári Arnason, som faktiskt sagt att han drömt om att få spela mittback, fick sin dröm uppfylld och kompletterade Markus Johannesson alldeles utmärkt.

Saknar försvarsgeneral

I mittfältet sprang Johan Arneng som alltid och nu fick han fram passningarna också. Den målgivande djupledsbollen till Daniel Sjölund var smart och perfekt utnyttjande av Malmös dåliga kommunikation i mittförsvaret. Olof Persson blev tvungen att gå fram för att störa medan Gabriel som så ofta tidigare inte hade en aning om vilken utgångsposition han skulle ha. Sjölund fick de förstegsmetrar han behövde och utnyttjade läget iskallt ensam med Jonas Sandqvist.

Malmös försvarsspel i år visar på betydelsen av en så kallad försvarsgeneral. Hade Patrik Andersson spelat i år hade det kvittat i vilken miljö de andra försvarsspelarna fostrats. De hade fått lära sig Malmös spelsätt jäkligt snabbt för att slippa skäll och mördarblickar. Olof Persson når inte ledarrollen eftersom hans stora rutin inte "uppväger" hans i och för sig sympatiska snällhet.

Djurgården har räknats ut av många. Jonevret som fått höra krav på sin avgång var naturligtvis sprudlande glad efter gårdagens seger. Trots missar som mångmiljonköpet Quirino, som knappt ens sprang när han kom in, och en del andra hastaktioner i år ligger serieledarna AIK och Elfsborg bara tre poäng före.

AIK kan dryga ut till sex poäng i kväll, men nästa match är derbyt och då kan Djurgården plocka in igen av egen kraft. Toppstriden kommer att leva länge.