Sandlin: Guldhoppet lever - men var är derbypubliken?

FOTBOLL

GÖTEBORG

Det var gott om tappade sugar och mycket surr om Blåvitts krossade gulddröm efter derbyförlusten mot Örgryte.

Den våldsamma forceringen sista halvtimmen hjälpte inte trots massor av chanser, en straff man blev möjligen snuvad på och ett möjligen felaktigt bortdömt mål.

Men försvunnen guldchans? Inte alls.

Den här allsvenskan avgörs inte förrän i allra sista omgången, söndag 5 november.

Låt oss därför, innan jag kommer in på själva matchen, ta en snabbtitt på hur topplagen agerat de två senaste omgångarna.

Den titten visar att av de sju lagen på övre halvan är det bara Kalmar FF som tagit full pott, sex poäng.

Övriga sex har alla förlorat poäng - AIK 2, Elfsborg 4, IFK Göteborg 3, Djurgården 3, Hammarby 5 och Malmö FF 6 - och med endast nio poängs skillnad på ledarlag och sjuan i en serie där alla tar poäng av alla går det inte att räkna bort något av de sju lagen.

Även om, det måste ju erkännas, det ser riktigt bra ut för AIK. Dock ska man nu upp till bevis i två derbyn: mot Djurgården på onsdag och Hammarby nästa vecka.

Apropå derbyn så blev det nu äntligen en seger igen för Örgryte mot IFK Göteborg, den första sedan september 2003.

Toivonen snäppet bättre

Av två duktiga 20-åriga värmlänningar hade Örgryte den främste i Ola Toivonen från Degerfors - snäppet bättre än Marcus Berg från Sven-Göran Erikssons Torsby och egentligen en klubb som heter IFK Velen, hemmaplan Leksbråten.

Berg gjorde två mål och hade bud på ytterligare några. Ändå slagen av Toivonen, matchens store spelare - ett mål, en delikat vrickad framspelning till Ailtons 2-1 och dessutom långpassningen till Dominic Yobe som passade fram till Magnus Källanders 3-1.

Mycket var vackert. Frisparken var vackrast.

Anders Prytz, Magnus Källander och Ola Toivonen stod och diskuterade vem som skulle slå frisparken sedan Toivonen dragits ned av IFK-backen Alejandro Lago.

- Jag skjuter, sa Ola.

Och som han gjorde det. Det var stor fotbollskonst.

I ett 20-metersläge upplagt för vänsterskytter skruvade han den i stället med högern utåt innan projektilen vände inåt så att den över mållinjen strök både stolpe och ribba.

Det lönar sig att nöta frisparkar. Talangen från Degerfors sägs göra det 20-30 minuter efter varje träning.

Aldrig så nederlagstippade

Talade före matchen med skådespelaren Fredrik Ohlsson - en man med det rödblå Sällskapet som laget djupt i sitt hjärta - och han jämförde denna match med hur det sett ut en gång i tiden:

- Inget lag i världsfotbollens historia har varit så nederlagstippat som Öis mot Kamraterna den här gången. Möjligen då det Öis som i juni 1959, inför tidernas rekordpublik 52 194 på Nya Ullevi, tvingades sätta in Stig Jarlsborn i stället för den sjuke Gunnar Gren. Kamratanhängarna jublade - före matchen. Men vi vann, 3-0!

Och så konstaterade han ändå förhoppningsfullt:

- Under kan således stundom ske...

Publiken sviker allsvenskan. Förmodligen för att det bjuds på så torftig underhållning.

När ett guldjagande Blåvitt möter ärkerivalen Öis, som kämpar för livet i bottenträsket, en septembermåndag i 18 grader utan regn, så tycker man det borde kunna locka fler åskådare än så här.

För två år sedan såg 40 186 majderbyt och 36 312 augustiderbyt mellan IFK och Örgryte.

Det går åt helvete

När lagen möttes i fjol var publiksiffrorna 33 622 i maj och 25 843 i augusti.

I våras såg 20 172 på - nu bara 13 221.

Det går åt helvete och - om nu det kan vara till någon nytta för analysen... - det går åt helvete med en ökande hastighet.

Lägre publik än måndagens har faktiskt inte ett allsvenskt derby mellan några av IFK/Öis/Gais dragit på Nya Ullevi sedan 16 maj 1991, då endast 9083 åskådare såg Gais besegra Blåvitt med 1-0 i allsvenskans åttonde omgång. Målet gjort av inhopparen Tomas Jönsson - vem minns honom idag? - i det som var de blivande mästarnas första förlust för året.