Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Mot guld – med Tjerna

Daniel Tjernström sa det själv, att AIK inte har någon stjärna i laget.

Sant.

AIK har tre poäng, serieledning och guldvittring i stället.

Och en Tjerna i laget.

Simon Bank
Simon Bank

 

Ett kontrollerat, humoristiskt och statiskt Djurgården mot ett framforsande, rasande, vilt AIK"

"och det där var ändå bara läktarkoreografierna före avspark.

De svenska mästarna spelade hemma på bortaplan, och hann knappt komma innanför kommungränsen innan de förlorat tro, hopp och tre poäng. När natten kom och tabeller räknades om fanns inga tvivel kvar.

Jo, Djurgården, det är över nu.

Det har varit över länge, men nu är inte ens matematiken med mästarna längre. Allt det där fartfyllda, positiva, speciella som präglat 2000-talets Dif har flyttat till Solna.

Och det handlar lika lite om "vilja" som det handlar om "små marginaler".

Så här är det: Man kan inte prata om vilja när det handlar om derbyn i Stockholm. Den spelare som går in på planen inför en publik som den i går utan att vara beredd att använda hjärtat som benskydd är inte född.

Djurgården hade kunnat sno en poäng på Råsunda, men de blev söndermalda i en stor, svart maskin och förtjänade inte mer än de fick.

Efteråt satt Kjell Jonevret och fick andnöd när Rikard Norling strök sin egen taktiska analys medhårs.

Jag förstod Jonevrets reaktion, men inte hans taktiska val.

 

Dif blev sönderpressade

Som jag skrev inför matchen: dagens Djurgården är inte spelskickligt nog för att spela sig igenom starkt motstånd fram till en ensam anfallare. Med två hade de kunnat spela rakt och få lite andrum emellanåt.

Nu försökte de hitta ett passningsspel genom mittfältet - och var inte nära att klara det. Där har ni ett problem i Dif; de har rekryterat för att vara spelförande, men är inte vasst nog för att gå i land med det.

AIK pressade sönder dem.

AIK spelade rakt, högt, offensivt försvarsspel - och innan Djurgården hunnit ställa om till 4-1-3-2 hade de blivit sönderstressade, sönderpressade, söndersprungna.

Jag har inte för vana att börja räkna hur många gånger lag blir bestulna på bollen i spelbyggnaden på egen planhalva, men i går kunde jag inte låta bli.

Johan Arneng tappade boll, Johannesson passade fel, Arneng tappade igen, Komac blev översprungen, och sådär höll det på. Sexton gånger förlorade Djurgården bollen i det läge där ett lag inte får förlora den.

Vad det gjorde med tryggheten kan ni räkna ut själva.

Jag skrev inför derbyt att AIK skulle såra blåränderna på ytan bakom Matias Concha. Det var inte svårt att räkna ut, och det dröjde bara fem minuter innan de gjorde det.

Jimmy Tamandi hittade Daniel Mendes, som vände inåt till Daniel Tjernström som Tjernström-rusat in i straffområdet.

Han sköt 1-0 med högern.

Här har AIK skrutit om sin ambitiösa scouting, om hur de kartlagt egenskaper och karaktärer på längden och tvären - men när allt ställs på sin spets så avgör Daniel Tjernström årets tyngsta derby med högerfoten.

Vem kartlägger sånt?

Uri Geller?

Det finns ändå något symboliskt och fint i att det var just han. Han som kallas "Tjerna", han som varit i AIK längst. När AIK vann SM senast hade de färdiga och blivande stjärnor som hette Mjällby, Limpar, Novakovic, Nordin, Asper, Antonelius, Mellberg och Östlund. Nu har de ett gäng formbara, växande arbetsmyror från ingenstans, ledda av en 32-årig kämpe som är lika glamorös som en stor stark-beställning kvart i två på Wictoria i Karlskoga.

 

Nu ska AIK besegra Sverige

Jones Kusi Asare eller Markus Johannesson hade kunnat kvittera med lite tur, men Djurgården skaffade sig aldrig något övertag. Efter paus, när Daniel Sjölund tog ett steg upp för att ge Jones understöd, kunde de så småningom börja byta anfall med AIK, men utan att få något offensivt tryck.

Derbyt i går skulle bli en brytpunkt för Djurgården, men det blev bara en bekräftelse av både deras och AIK:s säsong.

Plågade, osäkra blåränder, mot svarta tröjor som inte slutade springa förrän efter 80 minuter. Ta fyndet Kenny Pavey - han är typen som inte förstår att han är trött innan någon talar om det för honom.

Jag skulle väldigt gärna vilja se en motståndare som möter AIK som AIK mötte Dif i går, med hög, hård press. IFK Göteborg har gjort det i en halvlek, Kalmar FF i en - men ingen har gjort det i 90 minuter, och jag är inte säker på att AIK skulle klara sig hela genom det.

Men just nu finns inga tvivel.

1-0 mot de regerande, abdikerande mästarna var AIK:s 24:e raka utan förlust på Råsunda. Efteråt gick Rikard Norling runt och statsmannavinkade på innerplan, medan Norra Stå gungade som ett berusat rapsfält.

Stockholm är besegrat.

Nästa stopp är Sverige, och de har inte sänkt farten än.

lll

Svartgult SM-guld? Det är redan klart. Umeå IK säkrade sitt femte guld på sju år i går.

Roland Arnqvist och gänget har byggt från grunden till himlen på mindre än tio år, och nu för tiden är det tuffare på UIK:s träningar än under match (fråga Karolina Westberg om ni undrar).

UIK utmanade sättet att se på damfotboll i Sverige. De vann - och fortsätter vinna.

Till skillnad från AIK kan de ta över världen nu också.



SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

Om Aftonbladet