”Behövs en ny ledare”

Bank: Problemet är att Dif inte gjort en hel bra match på två år

FOTBOLL

De före detta spelarna gjorde Djurgården till före detta mästare.

De som ser framåt har annat att titta på.

En guldstrid, ett derby. Eller en blårandig klubb som måste börja om på nytt.

Det är ju inte bara det att Gefle var lika övergefligt välorganiserat som vanligt, eller att mästarna sprang på en rejäl smäll. Topplag har gjort det förut, topplag kommer att göra det igen.

Djurgården förlorar, två gamla djurgårdsspelare gör mål – men om det finns ett problem i mästarlaget så är det inte en enstaka blek match.

Problemet är att Dif inte gjort en hel bra match på två säsonger.

När de tog tillbaka titeln i fjol så var det tack vare grym kondition, grym moral, grymma matchvinnare och den sorts självförtroende som bara föds hos dem som lärt sig att vinna genom att vinna. Dif spelade briljant bara i korta perioder, och snodde flera segrar i slutminuterna när de egentligen inte spelade som ett vinnarlag.

Men den trygga grunden fanns bara i klubborganisationen, inte i laget. Jag tillhörde dem som trodde att de hade lyckats rekrytera in nya vinnare i laget, men om det är så så är det vinnare med lång startsträcka.

Jonevret lider, supportrarna lider

Det är ju hemskt att se Dif nu.

Kjell Jonevret dunkar knytnäven i avbytarbåset, och det ser ut som att varje andetag han drar känns som en smäll i magen. Jonevret lider, supportrarna lider, spelarna lider så mycket att de värderar varje situation fel. De spelar säkert när de ska chansa, chansar när de borde spela säkert – och ingenstans finns en ryggrad som kan bära laget.

Super-Bo Andersson och gänget satsade mot Europa och köpte in spelare för det. Det är ett måste. Men när det inte fungerar, när de nya sviker, då är det tio gånger av tio bättre att heta Gefle eller Kalmar FF, där alla reflexmässigt vet exakt vad klubben och laget står för.

Alla är överens om att någon måste kliva fram och lyfta laget nu, men vem ska göra det? Robert Stoltz?

Jag har skrivit det förut: Dif har rekryterat för att spela fotboll, för kvickt och rappt passningsspel genom mittfältet. När det inte fungerar är det ont om alternativ, och alla har sett att det inte fungerat. Djurgården måste börja om, leta efter nya karaktärsspelare och en ny ledare.

I går mötte de ett bra lag som de gjorde ännu bättre.

Pelle Olssons Gefle stod i sina räta led, med en hermetiskt sluten rektangel mellan mittfält och backlinje. Djurgården stångade sig blodigt mot den där rektangeln, där Mathias Woxlin som vanligt härskade utan boll. Under tiden tokrusade Gefle till anfall med läckert, tekniskt kombinationsspel med (den otrolige) René Makondele, Yannick Bapupa och Daniel Westlin.

1–0 kom efter nio minuter, så dags hade Gefle redan prickat stolpen och bränt ett sololäge.

Djurgårdens baklinje var livrädd, och sjönk 20 meter. Där stod de och rullade boll, och letade efter passningar som inte fanns. De borde försökt med tidigare uppspel (gärna mot fötter) och kamp om andrabollar, men passningarna kom aldrig och inte de som kunde vinna boll heller.

2–0 kunde varit 5–1. Det hade inte varit häpnadsväckande på något sätt.

AIK möter ett illamående lag

I kväll spelar AIK och Elfsborg vidare om guldet. De är de enda kvar nu, de enda som inte visat några uppenbara brister.

Elfsborg är bättre individuellt, och har spelat den bästa fotbollen i allsvenskan i år. Men de känns ömtåligare än AIK, som bygger mer på modell än på spelare.

AIK har ett derby i kväll mot ett lag som mår lika illa som Djurgården. För Hammarby handlar resten av året, med början på Råsunda i kväll, om heder.

För Djurgården handlar resten av året om att fatta beslut.

Kjell Jonevret är en underhållande, sympatisk figur, han är definitivt en skicklig fotbollsledare och kanske är han också en skicklig lagbyggare – men han har aldrig framstått som någon taktiker. Inte i sitt sätt att leda laget, och verkligen inte i sina efter-match-analyser.

Det är svårt att bedöma betydelsen av det.

Rikard Norling hyllas som ett geni eftersom han gärna pratar om taktik, Jonevret säger att ”det här var kul” alternativt ”det här var ju inte så kul”. Det där beror på om Dif vunnit eller förlorat.

Allt det där behöver ju inte betyda ett dugg. Bra mediesnack gör inte en bra tränare, men det kan ge en väldigt god indikation.

Djurgården ska dömas av vad vi ser på planen, och i år har vi sett ett lag som varit individuellt och kollektivt genomskinligt. Klubbledningen sköter snacket snyggt, de ska inte undergräva Jonevrets auktoritet förrän han slutar leda laget.

Men det borde han göra när säsongen är över.

I går nådde allsvenskan slutet av sin början, i kväll inleds början på slutet när AIK och Elfsborg spelar olika sorters derbyn. Elfsborg möter Öis i ett sportsligt västderby, AIK möter Hammarby i ett sanslöst laddat 08-derby.

Om Djurgårdens ledare tittar på så gör de det med sorgsna, sorgsna ögon.

Simon Bank