Sandlin: Bra val - men med den här truppen kan ingen tränare lyckas

FOTBOLL

Mår man inte bra ska man inte träna ett allsvenskt lag - och att Kjell Jonevret inte mått så bra senaste tiden kan inte ha undgått någon.

Vanligen glad och skämtsam har hela karln plötsligt utstrålat vantrivsel.

Jonevret slutar nu på eget inititativ sedan mästarbygget ramnat på Strömvallen i Gävle.

In i stället: Anders Grönhagen.

Ett bra val - men jag tror ändå inte det räcker.

Räcker till en plats bland dom fyra, alltså. Till en plats i Royal League.

Det kan ingen tränare fixa med detta spelarmaterial.

Djurgårdens debacle handlar mindre om vem eller vilka som tränar truppen utan mer om en trupp totalt utan spetskompetens.

Bara ett exempel på oförmågan: på hemmaplan är man med nio gjorda mål näst sämst i hela serien - sämst Häcken med fem mål, bäst AIK med 21, näst bäst Hammarby med 20 "

För att få reda på hur dagens besked tas emot av blårandiga supportrar ringer jag Andreas, en trogen Stadion-besökare iklädd rätt mundering.

"En riktig djurgårdare"

Andreas är på Gotland med goda vänner, totalt uppslukad av lammstek och potatisgratäng och eftersom han under dagen varit totalt avskärmad från mediabruset har han alltså ingen aning om vad som hänt.

Men jag hör på rösten att han gläds över valet:

- En riktig djurgårdare, säger han.

Det är också så vi bör se valet av Anders Grönhagen.

En fd djurgårdsspelare, en fd djurgårdstränare med ett blårandigt hjärta på rätta stället - även om han efter sin senaste tränarsejour i Djurgården också hunnit med att i allsvenskan träna såväl Gif Sundsvall som Elfsborg (cupvinnare 2003) liksom Brommapojkarna i super-ettan.

Det hade annars talats om en tidigare Gif Sundsvall-tränare: Per Joar Hansen, numera i norska Ålesund.

Det hade också talats om en tidigare Djurgården-tränare: Hasse Backe, nyligen efter blott fyra matcher sparkad från grekiska Panathinaikos.

Det talades dessutom under några hysteriska lunchminuter på fredagen om en f d landslagsinner född och uppvuxen i Norrland: Ytterhogdals Tord Grip, senast verksam i engelska landslaget, men - visade det sig... - nu bara på lunchbesök hos Dif-ordföranden Bo Lundquist.

Egentligen stämde allting: tidigare Sundsvalls-tränare, tidigare Djurgården-tränare, f d landslagsinner född och uppvuxen i Norrland.

Bara namnet var fel.

Istället Per Nils Anders Grönhagen - född 22 maj 1953 i Gudmundrå församling, alltså i Kramfors stad, där pappa Nils-Olov var socialdemokratiskt kommunalråd, 18 A-landskamper, i Djurgården som spelare 1976-83 med 118 allsvenska matcher med 38 mål och som tränare 1994-96 och sportchef 1997, i Gif Sundsvall som lyckosam tränare under två olika perioder.

-En del ser mej som en föredetting, men det får man ta, sa "Grönis", faktiskt bara 53 år.

Efter att ha levt tio år i kappsäck - under åren med Giffarna och Elfsborg - landade han 2004 åter i Stockholm för ett år med Brommapojkarna.

För BP:s webmaster Sten Sundberg berättade han då:

- Vi har hela tiden haft huset kvar i Täby, men när jag nu fyllde 50 bestämde vi oss, jag och min fru Gunnel, för att slå oss ner i Stockholm på heltid.

Borta från hetluften har han nu varit i ett och ett halvt år. Dock inte borta från fotbollen.

Senast såg jag Anders Grönhagen på Stadion-läktarn den 11 september, då mästarna Djurgården förlorade mot nykomlingen Gais, 0-2.

Så Anders Grönhagen vet att han har mycket att göra.

Uppdraget är att på sex matcher ta Djurgården från åttonde till minst fjärde plats.

Jag tror inte han lyckas.